Hela huvet stormar

Har ni tänkt på det här med hösten?
Löven faller av, äpplena blir röda.
Innan var de gröna, ofärdiga, ont-i-magen-skapande.
Sedan, när det blir kallare ute, då blir de plötsligt färdiga, hur går det till?
Det är ju inte som att andra saker blir färdiga när det blir kallare.
Liksom, tänk er. Ni stoppar in pomme i ugnen, drar ner värmen och så blir de klara.
Skulle aldrig hända.
Vad är det för fel på hösten? Är det magi? Elller, finns det kanske en gud.
Jag vet inte, vet ni?

Riktigt kul hade vi igår må jag säga!
Det kommer kanske upp lite störda filmer och grejer på bloggen sedan.. det hände en hel del sjuka saker under Mullimull-spelet.  FullSara snurrar 20 varv, Klara låter som en tupp och lite fina tal som hålls.

Men nu drar jag till Göteborg minsann! Får se om jag kan fixa internet under veckan, annars blir det radiotystnad för min del.
Ring om ni har lust! Jag kan behöva nån att snacka med om de ensamma kvällarna...

Ikväll är det fest!
Avskedsfest för Becka och Sara som drar till London...
Samtidigt är det precis två månader kvar tills jag och Emelie far iväg till Down Under.  20:e november.
Det känns overkligt, men åh, vad jag längtar!

Så ikväll blir det nog avskedsfest för hela tjejgänget, nu när alla åker iväg åt olika håll. Lite sorgligt att skiljas från alla, men väldigt spännande att träffa nytt folk och nya miljöer.
Så ikväll blir det party! En kväll att minnas helt enkelt.

Såklart ses vi igen. De här människorna vill man inte skiljas från för evigt!

Jaha, då ska man ut och resa, igen.
Göteborg den här gången. Det blir bra tror jag!
Hela nästa vecka blir jag borta. Eller ja, arbetsveckan. Mån-fre.

Det blir en lugn vecka får jag hoppas. Bara dagis att fota, vilket innebär plåtning mellan 9-11.30. Eftermiddagarna fria och gott om tid att se staden. Lite shopping på det kanske.

Nu har jag fått låna en gps av Pavlina på kontoret, så det känns betydligt lättare att komma till en ny stad nu.
Mitt lokalsinne är inte det allra bästa. Det är åt helvete pinsamt dåligt måste jag erkänna.
I förrgår när jag var i Falun skulle jag ta mig från stan till hotellet. Visste inte alls åt vilket håll det låg, så åkte bara runt lite. Det tod typ 20 minuter att ta sig hem.
Dagen efter skulle jag till en ny skola och åkte då förbi "city". Vilket visade sig ligga ca 2 minuter från hotellet. Knappt.
Bra där Moa. Måste tilläggas att Falun är väldigt litet och "city" består av två små gator och en liten galleria. Hur det kunde ta mig 20 minuter att köra runt stan förstår jag inte alls. Visserligen pratade jag i mobilen samtidigt, så jag kringelikrokade nog runt en hel del...

Så, en gps är verkligen på sin plats!
Nu ska jag dra till stan ett tag och snicksnacka med Anna på Världens bar. Det blir härligt.

Jag hatar att köra bil i mörker! Mörkerkörning i fem timmar till Falun tar på krafterna. Speciellt när man bara sovit i sex timmar och vet att man bara hinner sova i fem timmar till innan man ska upp och jobba igen. Men, jag överlevde. Nu är jag hemma i alla fall!

I tisdags var jag i S:t Anna och fotade, ungefär 40 min härifrån. Efter att jag packat ihop allting vid tre, så åkte jag till kontoret för att göra klart det sista och lämna in dagens arbete. Där upptäckte jag att jag skulle vara i Falun dagen efter, så jag fick lite smått panik med att hinna med allting. Jag har gått och tänkt hela veckan att det var torsdag till fredag jag skulle vara där, men det visade sig var onsdag till torsdag..
Så, jag kom ifrån kontoret vid fem, åkte hem för att äta, packa och kolla upp resvägen på Eniro. Det tog tid. En massa vägar att skriva upp och komma ihåg. Hade ingen riktig koll på vart Falun låg någon stans. Sen såg jag restiden. Fyra och en halv timme! Jag hade räknat med 2-3 timmar kanske. Jag är verkligen dålig på geografi och borde kolla upp sådant här i förväg så jag kan planera ordentligt...
Jag kom inte hemifrån för än vid halv sju och var dämed i Falun 23.40 med lite bensträckarstopp på vägen.
Jag hade kunnat gå och lägga mig halv sju och sova hela natten. Nu kom jag istället i säng halv ett och skulle upp igen halv sex... Inte roligt!

Kolsvart hela vägen. Fy tusan vad tråkigt det var. Jäkligt ansträngande när man är nära på att somna hela tiden dessutom.
Jag åkte förbi en sjö. Svarta tomma fält längs vägen. En massa parkeingplatser kantade vägen och jag tänkte "varför finns det så många ställen att parkera på här?". Sen kom jag på att "det kanske är fint här. När det är ljust..."


Vägarbeten överallt till på köpet. Det känns som att de bygger om hela Sverige just nu. Jag såg en ny 100-skylt! Då blev jag på bra humör för en stund. Det kändes stort på nåt sätt. Sen åkte jag på en hel hög 80- och 100-vägar. Tufft, tufft.
Vid Katrineholm var det ett riktigt läskigt vägarbete. En massa sådana där röda och gula pinnar/skyltar i marken som delade av vägbanan. Problemet var att jag inte visste på vilken sida om pinnarna jag skulle köra. Vägen var nästan lika bred på båda sidor och det fanns inga skyltar som visade var jag skulle åka. På ena sidan var vägen avdelade igen med små svaga sträck på mitten, så jag åkte där. Sen kom det en massa mötande. Mötande som körde riktigt fort där vägen blev riktigt smal. Jag fick panik, visste inte vart jag skulle ta vägen, visste inte om jag körde rätt. Blev bländad av alla mötande bilar och ljuset som reflekterades i pinnarna. Det gick bra i alla fall och det visade sig tillsist att jag var på rätt sida, men det var riktigt, riktigt läskigt.

Falun var fint. Hotellet var fint. Centralt och med mysigt rum. Skolan jag var på igår var jättetrevlig och riktigt mysig. Låg precis vid en sjö och brevid några häftiga hoppbackar. Skidhoppning ni vet.
Det var lite svårt att ta folk på allvar här. Jag skrattade inombords åt deras dialekt. Alla lät precis som folket i "Masjävlar". Jag som trodde att de verkligen överdrev dialekten i filmen, men människorna lät exakt så. Det var charmigt. Skolan idag var lika trevlig den, tre klasser bara. Jag fick sovmorgon! Började fota halv tolv. Så himla skönt. Det behövdes kan jag säga!

Hemresan gick lätt som en plätt. Så himla skönt att köra största delen i ljus. Jag fick bara lite panik ett tag när bensinlampan lyste och jag inte hittade någon mack, men det gick bra det med. Sen var det bara att köra på.
Hemma igen. Skönt.

Snodda från diverse bilddagböcker.
Först ut, Marias:

Folket sjöng för mig när jag kom. Jag ser ut att sjunga jag med.

Tessan hade någon konstig blandning som vi drack shotar av.
Jason laddade upp för fullt.



TUUUUT! De blev dags för en grymt rolig lek, som jag inte orkar förklara närmre mer än att man såg ut såhär...
Marias, Tessans och sist Ickas bilder från det hela...

Några av Tuss bilder:


Vi satt ett helt gäng i två härliga partytält!

Och sen Ickas bilder:



Kortspelssugarleken!
Till sist en video från samma lek...



Den där gubben med den extrema östgötskan och kameran i filmen var läskig. Mickis granne tydligen. En full sådan.
Äääh, gillade inte!
Tack och hej!

Jag hittade ett par Jan Stenmark-strippar.
Länge sen sist, men oj vad jag diggar dem!

Haha, jag hittade musikvideon som spelades in på Kungsgård i våras.
Vi satt på skolgården och garvade när de fula killarna dansade till den kassa musiken.
Men tänka sig, det blev rätt bra ändå.

Jag är bara lite besviken på att vi inte syns någon stans i videon.
Där sprack min chans till att bli känd.

Igår blev det en slapp hemmdag. Bara en massa TV-tittande och datorsittande. Tillslut tröttnade jag och drog hem till Becka. Hon hade börjat sin flyttstädning och lägenheten var finfin. Men hon visade mig en checklista med allt som måste göras i lägenheten innan hon drar därifrån. Det såg inte så spännande ut.
Alla människor på bilderna i det där lilla städhäftet såg visserligen väldigt glada ut, så det blir nog en kul upplevelse trots allt. Vi funderade ett slag på hur man skulle kunna städa bakom spisen, men vi kom fram till att hennes satt fast i väggen, så det blir nog till att strunta i det.

Till en början var det lika slappt hos Becka som hemma. Jag hade med mig finaste filmen Juno som vi gluttade på samtidigt som lustiga msn-konversationer.

Oh, vad jag tycker om den. Massor!

Sen kom Frida som var helt på att gå ut, så så fick det bli!
Helt oplanerat för min del, körde bil, så ingen dricka och inte heller några partykläder. Men kul hade vi ändå.
Förfesten var lätt roligast. Vi headbangade till "Killing in the name". Kastade oss på golvet, rockade loss som tusan  och gick in på liv och död för alla hårdrocksposer. Fy fasen vad kul vi hade! Sen blev det lite "Ottendans" - kråmande och juckande till jobbig technomusik. Dessutom lite hånande av det indiska bandet "Viagra" och deras musikvideos, Bumbibjörnarna på olika språk, "Bag in da box" och "Här kommer Rebecka!".

Lite fina mobilbilder från kvällen:


Jag provade "Kirieshki Max - New Generation Snack" med smak av "Black Caviar" som jag fick på min födelsedag. Det gör jag inte om. Det luktade kattmat och smakade verkligen kaviar. Fy tusan säger jag bara! Det fick bli en rejäl tvättning av händerna sedan.
Toaletthandtaget gick sönder. Igen.

Sedan skrattade vi tills vi dog av Rebeckas härliga flirtsms från en viss grabb. "Jag vill ha dig hårt!", "Jag gör allt du vill sötnos!"
Den där killen förväntar sig nog lite mycket...

Det blev gratisutgång på Otten där stället var i stort sett tomt på folk. Vidare till Hugo där vi gick in i VIP-kön utan VIP-kort. En massa folk där, men sjukt dålig musik, så efter ett tag blev det Otten igen.
På stora dansgolvet bildades det något sorts battle mellan en massa dansare - sjukt duktiga allesammans. En hel del breakdance, street och volter blev det och Becka och Frida tvingade mig att gå in och köra en bakåtvolt. Haha, det var rätt kul, men jag smet snabbt ut från ringen igen.

Det blev en hel del springade mellan de två uteställena, men inget av de hade bra musik den här kvällen, så det blev en lite tidigare hemgång än vanligt.

Becka fick bara tre timmars sömn innan jobbet, så henne avundas jag inte i alla fall...

De senaste dagarna har spenderats rätt så mycket med Isak. För nu åker han i väg till Frankrike för att plugga på en cirkusskola där i tre år. Galet länge.
Frågan är om han kommer klara av att stanna så länge.

Först blev han nämligen lovad möjlighet att ta studielån via CSN, men i torsdags fick han reda på att han inte alls kunde få det. Så han får hoppas på studiebidraget. Som endast är på 1050 kr/mån. Inte mycket att leva på.
Han har knappt några pengar nu, inte ens till kontantkortet på mobilen, skolan kostar 10 000/år, han har ingen bostad och kan därför inte söka inackorderingstillägg ännu. Han har inget jobb, kan inte franska och tjena, hur lätt är det att snacka engelska med fransmännen? Det går väl knappast alls skulle jag tro.

En flygbiljett har en redan köpt, så han åker dit i morgon i vilket fall. Just precis - en flygbiljett. Enkel resa. Går det inte bra i Frankrike planerar han att lifta hem. Men för honom brukar det mesta lösa sig, så det är väl bara att hoppas på det bästa.

Annars vore det trevligt om han kom hem lite tidigare.

Jag måste berätta en smula om mitt födelsedagsfirande här hemma!
I söndags alltså. Tiden går riktigt fort den här veckan! Jag vet inte vad jag gör om kvällarna riktigt..

Anna kom hit på dagen och gav mig en liten prynadspumpa - som en minivattenmelon och en finfin guldfågel. Helknasig, den står på en äroplats i bokhyllan nu. Jag vet inte hur jag ska beskriva den riktigt. En fulsnygg jäkel i alla fall, men helt min stil!

Ooh, jag hittade en bild i Annas blogg!
Men man ser inte den mystiskt breda "svansen" riktigt... orkar inte ta en egen bild.

Anna hjälpte mig med äppelhackning till pajen, men sen drog hon för att "gå ut med Ronja (hunden) lite snabbt".
Men, hon kom aldrig tillbaka, visste väl det. Folkskygg som hon är...

Vid fem kom det en massa töser hit för att gratta mig.
Frida var först på plats och av henne fick jag finfina örhängen som ska användas massor! Sen damp det in en hel hög, förutom Becka som roade sig med voltigeträning ett slag.
Av Emelie, Becka och Sara fick jag i alla fall en hel massa presenter med Australientema:
Någon konstig utländsk konservburk med mystiskt innehåll (har inte vågat kolla vad som finns i ännu...), helskumma snacks med svart kaviarsmak (har inte vågat prova ännu...), Norrköpingsfläsk (äckligt gelegodis som jag verkligen inte vågat prova ännu!) - detta för att jag säkert kommer att stöta på en massa mat i Australien som jag inte alls vet vad det är.
Sedan fick jag en Sverigekortlek, en serietidning - "Svenska serier" från 1980,  en skiva fylld med låtar med Australientema (många rätt kassa men med rätt känsla...), en gratis resetidning om Australien från Resia, ett nyckelband... hm. Var det något mer?
Av Klara och Karin fick jag "The Essential MICHAEL JACKSON" typ greatest hits och "Anna Ternheim - Separation Road". Det får bli långlyssning när jag åker upp till Falun i slutet av nästa vecka. Det blir riktigt bra.

Finfina presenter alltså! Mycket nöjd!! Tack, tack tack!

När Becka äääntligen kommit blev det dags för mat när våra magar kurrade som värst.
Det blev riktigt gott. Bakad potatis och en massa röror som jag blandat ihop. En med tonfisk, sedan kräftor och en med skinka. Smaskens! Till efterrätt den mumsiga äppelpajen.

Det blev riktigt bra födelsedagsfirande. Och nu kan jag säga att jag är nitton utan att ljuga.
(Och Emelie och Becka, jag var inte 19 när jag förlorade på Alfapet, jag fyller visst år klockan fem på dagen... haha)

Igår var en mycket trevlig dag. Men den började inte så bra.
Jag blev väckt av Helen på jobbet som ville att jag skulle komma till kontoret inom en halvtimme för att hämta jobbet för nästa vecka.
Så, det var bara att hetsa sig upp i sängen, på med kläder och i med frukost. Jag glömde till och med bort att jag fyllde år.
Mamma och pappa hade tänkt väcka mig med skönsång och frukost på sängen, men det blev det inget med.
Det gjorde visserligen inte så mycket, speciellt när deras sång inte alls är skön och när jag på morgonen bara är butter, extremt kissnödig och väldigt hungrig. Morgonfirande har aldrig varit en bra tradition.
Det var nog tur att jag inte var hemma på mammas födelsedag i torsdag. Morgonfirandet var tydligen kaos.

I alla fall, när jag hade vart ett slag på jobbet kom jag hem och bjöds på nygräddade scones och presenter. Himla bra presenter faktiskt. En bautaresväska som jag ska proppa full till Australienresan, fina mörkblå leggings, pärlor och saker att göra halsband av och en låda med gammalt skrot. Skrot som suttit på min bil som pappa monterat bort och bytt ut. Inte fasen vet jag vad jag ska med de gamla delarna till, men de kan jag alltid skänka till skrotsamlaren som kommer hit en gång i månaden. Eller nåt. Grejen med det hela var att han betalade de nya delarna åt mig, som de sagt att jag skulle göra från början. Så det var mycket snällt tycker jag!

Resten av dagen gick till att sova (mycket trött efter Jönköpingsvistelsen och härjande tjejer på besök...), städa en smula och hänga vid datorn.

Vid klockan nio begav jag mig till Mickis på kräftskiva!
Där blev jag sjungd för och sen lekte vi massa störda dricklekar. Den där suga kortspelskortsleken igen. Den här gången gick det betydligt bättre än på Motalapartyt hos Becka, men jag råkade pussa lite på en Australienare.
En mycket trevlig sådan som jag numer blivit vän med på Facebook.
En vecka i Sverige hade han varit och nu skulle han bege sig till Oslo. Vanligtvis bor han i Melbourne, så dit får vi åka och hälsa på Emelie!
"You need to tell me your travel plans for australia" skrev han på Facebook. Felet är att vi inte har några, men jag lovade att höra av mig när jag vet.

Här har vi honom, Jason Oram. Väldigt fina bilder snodda från Facebook. Han hade mest bilder på fiskar han fångat och en massa festbilder som polare taggat. Jaja, alltid något.

Det blev en väldigt trevlig kväll i mörka Svärtinge, ett bra avslut på födelsedagen. Mycket kräftor blev det och Jason försökte få mig att dricka kräftspad ett antal gånger, men det vägrade jag bestämt... Jag fick även skåda strippdans på borden och fina snapsvisor till vodkashotsen.
Kanske kommer det lite bilder från kvällen sen, när folk bestämt sig för att lägga upp dem på bilddagboken.

Sådär, nu är man fri från miss flams och fröken trams.
Haha, Emelie och Rebecka kom på besök och tog makten över min dator.
Vi hittade en massa kuliga människor på Facebook, chattade med mycket lustigt indiskt folk på meebo och ja.. det var väl det vi gjorde.
Nu har vi lärt oss vad ASL? betyder (age, sex, location? - typ 48, f, germany) och en massa andra konstiga förkortningar. Eller, frågan är om jag har lärt mig något mer, för jag minns inget av det nu. De där indierna var riktiga hejjare på förkortningar. Lite för bra så att man inte alls kunde hänga med. Tillslut blev vi helt övertrötta och flumma framför datorn, därav flams och trams...

Jag rotade igenom hyllorna här hemma efter lite spel och det slutade med att Emelie byggde klosshus med förbundna ögon och så lite Alfapet på det. Jag förlorade. På min födelsedag och allt.
Eller jag kanske inte hade fyllt än, vet ick om klockan hade hunnit slå 00... I så fall skyller jag på att jag var ett år yngre än de andra.
Viktor blev först med att gratta mig på msn, sedan Sumana på Facebook.
Få se om det dimper ner lite grattningar på självaste dagen i morgon...

Nu fyller jag år.