Hela huvet stormar

Shit så himla onödigt stressig morgon!
Upptäckte på spårvagnen att jag inte hade månadskortet med mig. Helvete!  Hoppade av då av vid nästa hållplats och stod där någon minut och dividerade om vad tusan jag skulle göra nu. 

Det har varit alldeles för mycket kontrollanter på sista tiden för att jag skulle våga åka utan att betala och med sms-biljetter blir det sisådär 100 kr i onödiga utlägg för att ta sig till och från grannkommunen och hem från träningen ikväll. 

Så jag sprang hem till lägenheten så fort att det kändes som att jag skulle svimma, magen explodera och halsen torkas sönder. Uppför långa backen, de 87 trappstegen och hela gångbanan, hittade spårvagnskortet i en byxficka och rusade sedan tillbaka till hållplatsen igen. Kastade mig in i 10an precis innan dörrarna stängdes. Andades häftigt medan svetten rann och stressen gjorde det omöjligt att koppla av ens en sekund på hela vägen in till stan. 

Framme vid Lilla Bommen ser jag bussen jag ska byta till åka ifrån hållplatsen. Så. Jävla. Typiskt. 

Men jag ger mig inte. Jag kastar mig av spårvagnen, rusar ifatt bussen och hinner fram i sista sekund. Jag kan knappt fatta det. Jag hann! Slapp känslan av att känna mig helt värdelös om jag hade missat bussen och kommit en kvart för sent. Men jag hann. Ska hädanefter alltid se till att ha spårvagnskortet med mig!

Har haft på mig ett par chinos idag som jag införskaffade på H&M igår. Gick förbi spegeln påväg till toaletten och snurrade runt lite för att se om de fortfarande höll passformen.
Och ni kan tro att jag fick en chock när jag såg att hela rumpan var täckt med rött ludd!

Vad tusan! (Det syns betydligt mer på riktigt dessutom!)

Insåg sedan att det kom från Emelies morgonrock som jag måste suttit på i soffan.

Tur att man har en sådan här roller som tar bort damm från kläder!

Det hade varit lagom kul om jag bara hängt byxorna på en stol och sedan tagit på dem igen i morgon bitti utan att märka luddet. Undrar om någon skulle vågat påpeka det under min vandring genom stan till bussen imorgon? Ungarna på förskolan hade skrattat åt mig i vilket fall!

Vad har jag haft för mig de senaste dagarna?
Jo, jag har haft praktik hela veckan och lärt mig hur mycket som helst!
Med världens härligaste och mest hjälpsamma handledare och den charmigaste tredjeklassen jag någonsin varit med om. Jag har ställt hur många frågor som helst om allt jag kan komma på. Detta för att ha ett bra underlag till rapporten som ska lämnas in och för att lära mig bra metoder för att göra planeringar och skriva utvärderingar tills jag själv ska bli lärare. Jag har antecknat, antecknat, antecknat tills jag fått kramp i handen. Vore det inte smidigt om man kunde skriva lika bra med vänster?
Dessutom har jag haft träning eller varit barnvakt varje kväll, så det har inte blivit mycket tid hemma alls. Lite uttröttande om man säger så, men en väldigt rolig vecka!

Nu i helgen blev det härligt umgänge med underbara vänner.
Afterwork gånger två på fredagen. Först med Emelie och Jonas på Bryggeriet:


Och sedan med Bella, Peter, Rickard och Anna Isabelle på Mitt andra hem på Andra Långg:

Här hade de paraplyer i taket minsann! Vi var där tidigt, strax efter 18, men runt tolvtiden blev det helt smockat med folk här kan jag lova!

Rickard och Peter.

Bella och jag.
Bella nummer 2 - Anna Isabelle, fastnade visst inte på bild, trots att hon var ett riktigt charmtroll. Trevligare och pratgladare får man leta efter! Bella, Bella och jag får allt ta och hooka upp igen inom en snar framtid!

Igår blev det lite stillsammare, men minst lika trevligt.
En fika i Haga med finaste Hanna:



Det var riktigt skitväder, men en hel del folk ute ändå (naturligvis syns det inte här...), för det är alltid himla mysigt att vandra runt i de små gränderna bland de fina husen.

Vid Järntorget hittade jag en vacker dam.

Nä, nu ska jag skriva ett par rader till på rapporten innan läggdags.
Imorgon väntar vikariejobb och ännu mer skrivande. Tjohej!

Tack alla 100 personer och lite därtill som grattat mig på facebook idag.
Jag blir ju alldeles varm och glad i hela kroppen!

Men den bästa grattningen (säger man så?) av alla var en väldigt otippad en:



Han som var med i Filip och Fredriks Lite sällskap och som skulle få hjälp med att hitta kärleken.
Åh, vad jag saknar det programmet! Och åh vad jag saknar charmiga synskadade Hans-Göran!
Det här gjorde min dag!

Faksimil härifrån.

Idag fyller jag 22! Hipphipp hurra!
Idag får jag dock hurra på bäst för mig själv, för det har varit en ganska så ofirande dag.
Var på praktik på en ny skola där det inte riktigt kändes som så naturligt att kläcka ur sig att jag fyllde år och sedan for jag iväg för att jobba som barnvakt. Men där fick jag fina teckningar av barnen och choklad av mamman. Då blev jag glader minsann!

I lördags blev jag däremot desto mer firad! En hel drös med folk kom på fest i Norrköping:

Bästa Anna var först på plats!
'
Hon gav mig någon slags fågelgirland som jag inte kan riktigt kan avgöra om det är helfestlig eller alldeles gräslig. Mycket roligt hade vi med den i alla fall!

Anna tyckte att fågeln i nacken placerade sig så himla fint, som om den hade byggt bo. Jag vet inte riktigt... Den kliade!


Moget så det förslår!

Sen kom även Angelica med Johan och Mathilda i släptåg.

Min kära syster!

Icka och Tillan!

Berra var mycket populär!

Speciellt Berras böjda svans! Ingen av gästerna hade någonsin sett något liknande. För den är verkligen konstant böjd sådär. Så fick Icka syn på en urklippt apa övanför en av dörrarna i huset. Den har precis likadan svans som Berra ju!

Festen förflyttade sig in igen för ett slag. Marcus anslöt sig mitt bland tjejerna...

...i sällskap av Dylan och Hubbe. Dylan agerade chaufför med colan i högsta hugg!

Vi försökte oss på att pynta med fågelgirlanden, men det blev inte sådär överdrivet snyggt direkt.

Malin och jag bjöd på äppelkaka som mer såg ut som en potatisgratäng. Men god var den!

Så blev det dags för beer pong! Jag var helt värdelös och satte inte en enda pinginsboll i något av glaset på motståndarnas sida.

Jossan kom nästan direkt från flyget från London, men var hur fin som helst!

Lite närgånget.

Hastigt och lustigt drog mer än hälften av gänget på grund av jobb dagen därpå eller utgång på krogen. Så var det plötsligt bara jag, Malin, Anna, Jossan och hennes kille Sam kvar. Hur trevligt som helst det med!

Malin roade sig med att ta hemska inzoomade ansiktsbilder på mig som absolut inte tänker publiceras någonstans!





Kul värre!

Gud vilken lyckad kväll det blev! Verkligen TACK alla som kom! Det uppskattar jag hur mycket som helst!
Men bäst av allt var nästan att jag hann städa allting innan jag gick och la mig så att huset var näst intill kliniskt rent när föräldrarna kom hem på morgonkvisten. De blev en smula förvånade kan jag säga.

På söndagen kom farmor på lunch och när jag kom hem till Göteborg på kvällen bjöd Emelie på middag. Tack för det! Såhär såg det ut:

Grymt god lasange och en ren/hjort till min djurhalsbandssamling och ett nagellack från Ullared. Tydligen ska det vara det bästa nagellacket som Emelie någonsin testat. Upp till bevis!


Sen kom Emelie ut från sitt rum med något bakom ryggen. Spännande!
En mattpiska var det! Jag hade faktiskt önskat mig en sådan. Vuxenpoäng?

Sedan blev det underbart god chokladfondant till efterrätt.

Och egenbakade macaroons. Smaskens!

Test test test från min iPhone.
För att se om det funkar att blogga såhär bara.

Sitter på bussen påväg till Norrköping.
Tänkte fira min födelsedag lite i förväg och hurra för mamma som fyller år på söndag.
Det blir fintfint! Så på lördag blir det fest hemma i huset i Öbonäs.

Såhär såg det ut när vi hade nyårsfest, men riktigt så många blir det nog inte nu:

Mig ser ni där under bordet...

Mina föräldrar håller på att bygga om köket, så jag får väl se om det överhuvudtaget går att vistas i huset. Kanske får jag ställa in alltsammans om det är allt för illa... Äh, då får vi hålla oss på altanen med infravärme!

Och här har ni mig strax innan jag begav mig till centralstationen. Träffade Emelies Jonas utanför skolan och han var visst påväg hem till oss, utan Emelie som skulle ha en föreläsning till. Så vi sällskapade till spårvagnen. Idag gick jag min andra dag på Humanisten där jag ska läsa Svenska för yngre åldrar för blivande lärare. Tror att det kan bli riktigt bra!

Nu tar batteriet på datorn slut, så jag skriver mer när jag kommer fram. Hejsvejs!

Idag var jag även barnvakt åt två barn med världens sötaste lilla kattunge.
Ibland smälter hjärtat lite.

Gud vilken dag!

Ibland kan en person tära så otroligt på ens humör att det känns helt sinnessjukt hur mycket man ska klara av att ta emot. Det gäller att behärska sig, inte tappa kontrollen. För barn är barn och man kan inte göra mycket mer än att förmana med ord. Försöka att på alla tänkbara sätt förklara för barnet hur man beter sig, utan att brusa upp och säga något man inte borde.

Men när man sedan kommer hem är det som att all energi rinner ur en. Alla känslor som trängts undan vill ut, samtidigt. Ilska, uppgivenhet, gråt. För det känns så förfärligt när jag vet hur underbar det här barnet kan vara, men sedan kommer de där utbrotten som inte går att kontrollera. Och jag känner mig uppgiven när jag inte vet hur jag ska hantera det. Det känns som att ibland, kan läraryrket vara riktigt tufft. Men som tur är är det allt som oftast helt fantastiskt och det bästa som finns. Kärleken och värmen från barnen väger upp allt.

Imorgon är det en ny dag.

Några bilder från tidigare veckor:

Jag byggde ett kaplastavsslott tillsammans med två flickor. Imponerade?

Vi byggde även mask, raket och armband av det danska byggmaterialet plusplus. Genialiska små gummibitar som går att fästa samman på olika vis i all oändlighet. Hur roligt som helst! Såklart ville alla barnen testa att ha på sig vår coola mask.

Fler förslag på vad som går att bygga med plusplus.

Vid ett tillfälle ritade vi steg-för-steg-teckningar. En flicka på 9 år ritade den här.
Riktigt duktigt gjort tycker jag!

Lagade mat med Emelie igår - tonfiskfilé med potatismos och vitlöksbröd,
Hur gott som helst!

Tonfisken blev härligt saftig och perfekt mjuk i mitten och potatismoset krämigt och gott.
Yum!

En lugn hemmakväll tog igår en plötslig vändning när Hanna skickade ett sms och frågade om jag ville med henne och Ronja ut. Såklart!
Ronja är syster till Robin som tränar med cirkus Cirkör i Stockholm (och som jag umgicks med här förra och förrförra veckan) och Hanna är även hon från Stockholm, men har flyttat hit till Göteborg. Härligt med en så trevlig tjej här!

Nya blusen från H&M fick åka på! Har en även en i svart som ni nog sett här förut.
Så fin att man vill ha den jämt, typ.



Poserande värre!

Fina Hanna och Ronja.
Det blev förfest här i vår lägenhet med lite misslyckad mixning av drinkar. En väldigt grynig konsistens på bären blev det, men gott ändå.

Emelie var glader utan att vara fuller. Hon skulle visst upp tidigt.

Sen drog vi iväg till Nefertiti. Där hade jag aldig varit innan, fastän klubben ligger i samma byggnad som min skola. Men jag kommer garanterat att gå dit igen. När vi kom dit vid tolv var det inte speciellt mycket folk, men det fyllde på riktigt snabbt och snart var hela dansgolvet fullproppat. Det var grymt bra musik hela kvällen med en mängd olika stilar blandade - allt från jazz och house, till latinorytmer och afrikanska trummor, men allt med ett skönt riktigt dansvänligt gung. Väldigt blandat folk med olika klädstilar och många snyggingar att kolla på. Härligt värre!

Regn och rusk, men tjejorna var toksnygga ändå!

En riktigt bra kväll blev det må jag säga!

Och när jag ändå är igång slänger jag upp lite bilder från förra helgen, när jag var med Hanna och Anna på Flamingo. Bara för att stället var så himla mysigt och snyggt. En riktigt bra utekväll det med!


Tjusigt var det här! Och riktigt bra musik på dansgolvet där inne med. Men Flamingo är en sommarklubb, så det här var tyvärr sista kvällen för säsongen.

Rosa minsann!

Jag är helt förälskad i min iPhone 4.
Den är ju bara helt fantastisk på alla sätt och vis och det finns hur många spel och roliga appar som helst som jag fördriver alldels för mycket tid med.
En fin kamrat ska ha ett fint bo, så häromdagen handsydde jag ett fodral som han kan få leva i.




Tjohej så tjusigt!

Jag måste bara ösa lite kärlek över iPhone-appen Instagram!

Gräslök på balkongen där i bakgrunden, om ni minns?

Man importerar bilder från kameraalbumet för att sedan lägga på olika filter som gör bilderna helt fantastiska! Då man inte orkar hålla på och trixa med Photoshop är detta ett utmärkt alternativ.




Själva kameran i iPhone är även den alldeles utmärkt.

Den här bilden har jag dock tagit med min Nikon D50, men Instagram fungerar ju finfint här med.

Den fick pryda min låsskärm.

De har skruvat igen luckorna till alla kompostnedkast i området och tagit bort skyltarna för kompost.

Nu finns bara brännbart kvar, och så sortering för glas och metall och sådant en bit bort.
Det känns märkligt att slänga matresterna i den vanliga skräppåsen. Undrar varför de har skruvat igen alla luckor. Ingen förklaring har vi fått!

Oviss Moa.

Trots en hemskt trött dag, ville jag ändå hitta på något trevligt efter en lång arbetsvecka och därmed bar det av på after work med Emelie. Gratis mat slår aldrig fel! Hittills hade vi testat på bjudbuffén på Excet och Vasastan - väldigt bra båda två, men nu ville vi prova på något nytt!


Excets buffé förra fredagen. Maten är god och öl/vin/cider kostar bara 29:-. Ofta revbensspjäll, grillad kyckling, vårrullar, nachos och sallad här. Inne är det dock rätt mörkt och trist och ute på terassen är det i stort sett omöjligt att få ett bord.

Så ikväll blev det en promenad längs Avenyn och vi upptäckte att även Bryggeriet bjöd på gratis käk.

Pastasallad (mmm!!!), curryris (gott!!!), köttfärssås, nachochips och grillchips.


Gott var det minsann!

Och här fick vi plats på uteserveringen. Mycket trevligt!
Räknar man in den totala upplevelsen så att säga så tycker vi båda att Bryggeriet bjuder på den bästa after worken. Nu var det visserligen galet varmt och hur skönt som helst att sitta ute, så får se om det känns lika bra när man blir tvungen att placera sig inomhus senare på året.

Sen begav vi oss till Lindex där Emelie låg och porrade sig på en soffa medans jag provade en tröja som såg himla snygg ut på galgen, men inte speciellt snygg på.

Men glad var jag för det (har egentligen alldeles tillräckligt med stickade tröjor) och dansade loss till discomusiken som strömmade ut ur butikens högtalare. Tjo!

Ibland blir jag så frustrerad!
Gick och la mig redan 21.30 igårkväll då jag var dödstrött efter en lång arbetsdag (där har ni ursäkten till värdelöst bloggande - jobb, jobb, jobb!). Försökte somna, men så fort jag la mig ned i sängen kände jag mig genast pigg. Provade allt från att bara blunda och försöka slappna av, räkna varje andetag (kom upp över 100 då jag gav upp den idén), lyssna på lugn musik, spela sudoku för att tänka på annat och bli lite uttråkad och tillslut lyssna på en av Filip och Fredriks gamla podcasts. Det sista fick mig äntligen att somna - strax efter tolv. Tre timmars vridande i sängen! Det känns inte rimligt. Det känns som att det alldeles för ofta blir såhär när jag har någon tid att passa som jag måste upp till dagen efter. Jag tänker så mycket kring vad som ska hända nästkommande dag och på idéer jag vill genomföra. Jag blir orolig att jag ska försova mig, kan inte koppla av.

Och såklart vaknade jag inte av alamet som ringde 6 timmar senare och försov mig därmed en timme. Kul! Fy helvete vad jag skäms när sådant händer. Känner mig nonchalant och oansvarig, som om jag skulle varit uppe och festat hela natten för att sedan bara hoppas på att jag ska orka med nästa dag, fastän sanningen är att jag gjort mitt bästa för att verkligen vakna utvilad. Det blev en panikstressad morgon, men jag lyckades komma på spårvagen 10 minuter efter jag vaknat. Ringde jobbet och förvarnade om att jag skulle bli 20 minuter sen. Hatar sådana samtal.

Normalt sett älskar jag att jobba på förskola, men idag var det bara jobbigt. Trött, trött, trött och spränghuvudvärk utan dess like. Försöker att inte låtsas om sådant utan vara precis lika engagerad som vanligt. De var i alla fall väldigt nöjda med min arbetsinsats, men det vore trevligt om jag vore full med energi när det ska jobbas igen på måndag!

Jag och två godingar från dagen.

Den här veckan har varit en emotionell berg-och-dalbana.
Glad, ledsen, nevös, trött, upprymd, arg, lycklig, pirrig...
Balder i känslor! Hit och dit.
Vad som däremot är klart är att den här veckan har varit jäkligt bra.

Efter jobbet har tiden mestadels spenderats på detta hotellrum:

Med den här sjuka tavlan:

Med de här härliga stockholmarna:


Isak och Mongo-Moa.

Moa och Mongo-Isak.

Robin med pizza.

Robin i mysko pose.

Hannes i mysko pose. Akrobater alltså...

Isak på Skype!

I lördags begav vi oss till vallgraven vid Kungsportsplatsen.

En Paddan-båt åkte förbi. Guiden på båten ropade:
"På tre - ett, två, tre..." och så skrek alla i båten:
"HALLÅ ELLER?!?" på klingande göteborgska och tittade rakt på oss.
Vi hejade glatt tillbaka!

Grabbarna grabbers: Hannes, Petter och Robin.

En väldigt bakis med glad Moa.

Sen utmanade jag killarna på salto. Lite farligt med en backe som sluttade ner mot vattnet och fuktigt gräs, men det gick fint. Alla var grymma, men jag gjorde högst sa de! Robins pikerade var ändå snyggast tycker jag.

Salto steg för steg:

1: Skratta lite och klaga över hur seg och bakis du är.


2: Ta sats och hoppa!

3: Dra upp knäna och undvik att slänga ut armarna lika fult som jag gör.

4: Gruppera.

5: Tightare! Dra i benen utav bara fan.
Ha gärna ett par byxor som inte åker ned så att trosorna syns...

6: Hoppas på en bra landning!
Det kan vara en fördel att sätta upp håret innan så att man ser marken en smula nör man landar.

Det roligaste på hela veckan var nog i lördags då vi körde charader. Fy fasen vad bra alla var! Men är alla teaterapor och vana att uppträda går nog det hela lite lättare.

Titta bara på det här:

Det är så jäkla sjukt hur Hanna lyckas gissa rätt på "göteborgare" bara genom att Hannes viftar lite med fingrarna i luften. Bästa imitationen av bakfull också!

Folket gestaltade Robin Hood, Mikael Persbrant, Barack Obama och Pippi Långstrump på de mest klockrena vis och vi blev bara bättre och bättre på att gissa rätt ju längre vi körde.

Men det sista var riktigt klurigt. Jag skrev en lapp med "Kanske finns det bara du och jag kvar tillslut". Jag gav den till Hannes som klarat det mesta hur lätt som helst. Jag visste att det skulle vara svårt, då jag nästan bara skrivit sådana där småord som binder ihop meningar som är hur knepiga som helst att gestalta, men jag trodde inte att det skulle vara så svårt! De fastande på första ordet där en mängd gissningar som 'fundersam', 'obeslutsam', 'velig' och 'osäker' kom upp. Hur tusan visar man kanske?!? Hela meningen tog nästan en timme att gissa rätt på, även då proffset Petter fick hoppa in och hjälpa till. Galet kul att alla vägrade att ge upp! Och det gick ju tillslut.

Ibland önskar man att vissa personer bodde i Göteborg.
Livet skulle vara så mycket roligare då!

Gick ut på balkongen för att andas in lite härlig kvällsluft. Upptäckte gräslöken och dillen.
Täckta med regndroppar glittrade de som diamanter i gatlyktornas sken.
Kameran och stativet fick åka fram med en gång!

Kom precis hem från en picnic i Slottsskogen med Karolin.
Har inte träffat henne sen jag åkte ifrån Göteborg i slutet av juni, så det var himla trevligt! Vi uppdaterade varandra om sommarens äventyr och pratade om framtida planer.

Till en början var det riktigt soligt och mysigt, sedan blev det molnigt och kallt så att vi satt och huttrade, och tillsist började det ösregna. Bara att rusa till spårvagnen!

När jag gick av vid min hållplats sprang jag direkt in i busskuren för att invänta bättre väder då regnet fullkomligt vräkte ned. Pratade lite i telefon och stod där ett bra tag, men regnet blev bara kraftigare och kraftigare. Tillslut kunde jag inte göra annat än att ta mod till mig och kasta mig ut i ovädret.

När jag kom hem såg jag ut såhär:

Helt dyngsura kläder och genomblött hår. Sexigt värre.

Jag borde leva mer i nuet. Inte tänka och grubbla så mycket, göra det som känns bäst just där och då. Inte oroa mig.

Ibland gör man saker som känns bra för stunden, men som kanske inte är det allra bästa i längden. Men det är just det, man måste våga chansa, annars får man nog inte uppleva så mycket spänning alls.

Det enda jag vet är att gårdagen kändes riktigt bra just där och då, även om det inkluderade något jag aldrig trodde att jag skulle göra (och nej, det har ingenting med droger eller något sådant dumt att göra...). Fyra timmars samtal och i säng alldeles för sent.

Lite kaffe för att kickstarta dagen så går det nog fint idag med.