Hela huvet stormar

Jag känner att väldigt mycket handlar om min mobil i den här bloggen, men nu är den fixad i alla fall.
Nu kan man ringa och smsa till mig igen! Internet fungerar utmärkt dessutom.

Igår var det dans med Sussie och Olana i Klockartorpet. Sjukt jobbig fysträning och kondition, men väldigt roligt! Jag trodde hela min kropp skulle vara öm idag, men icke. Där hade jag tur. Eller så är jag bättre tränad än jag tror.

Jag är hungrig. GE MIG MAT NU! Men vi har lektion tyvärr. Och här sitter jag och skriver...

Idag plockade jag och Emelie ner utställningen från Stadsbiblioteket.
Så ni som inte har hunnit se den, försent! Men vi ska sätta upp den på skolan nu kanske.
Frågan är bara var...

Det blev en titt på vårjacka igen. Emelie fick vara med och välja. Det blev denna snyggingen från Monki:


Tagen i det mystiska provrummet. Jag vet inte hur bra jackan syns, men en bild i alla fall.

En tur till 3-butiken. Deras server hade inte fixat sig än, så jag får komma inte med mobilen i morgon. Satana. Jag behöver en mobil nu!

På kvällen drog jag till Marcus för fest med en massa cirkusfolk, Marcus kusin? och någon grabb jag inte minns namnet på. Otroligt kul att träffa Toffe och Krille igen, dem har jag inte sett på sjukt länge.
Jag körde Guitar Hero för första gången. Jag var väl ingen supertalang direkt - men kul var det! Sedan asgarvade vi till Hollana-filmen - Olana och Lekmänen i Holland. Klart bäst under hela kvällen var när Christian gjorde en sne volt och slog sig under "The Trouble makers" och hoppade ut från manegen med handen för röven. Nej förresten, roligast var när Marcus bar ut honom - höll honom med raka armar ut från kroppen, som om han vore en stinkande bäbis. Toffes långa trollhår vill jag helst inte återse.


1. Toffe och Krille fick ett ryck och körde strandraggaren.
2. Lovisa ville inte vara sämre - det blev handstående på Toffe, men mest upp och snabbt ner igen.
3. Där har vi mig ja.
4. Marcus gigantiska nyckelknippa som han inte alls tycker är säskilt märkvärdig.
5. Marcus med öl.


Toffe kör Guitar Hero. Lägg märke till Sötmickis och killen i bakgrunden...


Ett gäng störda människor. Dylan verkar väldigt stolt över sitt öga.



Icka med Marcus gigantiska fjärrkontroll till TVn.


Efter en hel massa tjat från Krille om kebabpizza, bar det av ner till stan. Jag var tvungen att skjutsa honom, eftersom jag var den enda i nyktert tillstånd med bil. Att hitta en öppen pizzeria vid 1 var inte det lättaste. Vi fann en på Kungsgatan, men till Krilles stora fasa så kostade den 80 spänn! Utskällning av pizzagubbarna och ut från butiken. In i bilen igen. Det fick bli Repslagaregatan med en pizza för 65 kr, men det visade sig när Krille öppnade kartongen att pizzan var lika stor som en barnpizza. Det blev inte tal om att smaka här inte!

Det blev en väldigt lyckad kväll i alla fall med en massa härligt folk!
Marcus: Jag längtar till nästa fest! Ordna en nu. Hejdå!

De har hittat min mobil i Romme! Så den ska skickas hem till mig.

Jag köpte en ny mobil idag ändå. Den gamla var crap. Slutade fungera ett tag så att det inte gick att ringa på den, knapparna funkade knappt. En 6120 blev det, ska undersöka den sen när den laddat klart. Samma nummer som förut.



Upppd. Jag är skitnöjd med telefonen! Förutom att det inte går att ringa på den... Såklart ska allt krångla som vanligt. Det är nåt fel på simkortet, men det går inte att göra någonting åt det just nu, eftersom 3s server har bestämt sig för att inte fungera denna helg. Det får bli till att fixa de på måndag.

Till de bra sakerna: 
Skitbra ljud i högtalaren, kameran verkar fungera hyfsat - det räcker för vardagstrams i alla fall. D
et är en smartphone med jättehäftigt menysystem - det går att "minimera" program som på datorn. Alltså går det att ha uppe flera program samtidigt, som spel, mail och sms till exempel.
Det går att läsa word-, excell-, och powerpointdokument samt pdffiler.
Turbo3g, går att de på TV och sådant. Blabla.

En hel massa bra saker, fast den inte var dyr alls.

Jag har varit usel vad det gäller uppdateringen av bloggen.
För mycket att göra helt enkelt! Samtidigt saknar jag att skriva ett slag varje dag..

I fredags var det dags för uppvisning för mina cirkusskolebarn.
De bygde de mest fantastiska pyramider! Haha, nejdå. Men de var duktiga.



Riktigt mycket publik som ni kan se, men inte så konstigt eftersom det var över 40 barn med. Cirkusveckan har varit kul - men jobbig. Herr Sverige längst fram var än av de värsta barnen. Dock inte en av dem som slogs. På en dag fick jag trösta fyra barn för att de blivit slagna, retade, tafsade på eller något liknade. Helvetesungar.

En del av dem blev helt kär i. Riktigt duktiga små barn med världens talang. Charmiga som tusan. Jag gillar barn som lyssnar på mig.


På kvällen bar det av till Becka för förfest innan Hugo. Emelie med sitt vridna knä och vrickade fot samt Sara med halsont kunde inte följa med. Tråkigt. Men jag och Becka roade oss bra ändå! Det kunde inte bli annat än bra, då jag inte gått ut på en månad. Efter att jag bytt från onda klackskor till ballerina var jag nöjd och dansade loss till konstig musik på Hugo. Förutom dumkillen som knuffade på allt och alla var det en riktigt lyckad kväll!

Romme idag, riktigt kul hade vi!

Men dagen började inte särskilt bra...
Hela morgonen från att jag gick upp kl 4 tills det att jag åkte en timma senare ringde min brorsas väckarklocka konstant. Verkligen ett intensivt pip. Enerverande! Jag förstår inte varför den var ställd att ringa mitt i natten och jag förstår verkligen inte varför han inte vaknade. Inte kunde jag stänga av den heller, eftersom Erik envisas med att ha låst på sitt rum av någon anledning. Det fick bli att leta rätt på ett par öronproppar för att inte irritera mig till vansinne.

Jag tog bilen till Rebecka, fick skjuts därifrån till Linköping av Emelies pappa och sedan bar det av med bussen till Romme tillsammans med Sara och Ella. Ingen äggliga syntes till den här gången! De andra passagerarna på bussen var nog lite irriterade på oss kan jag tro. Medan resten av bussen försökte sova, höll övertrötta Rebecka igång oss med en väldig massa pladder. Jag somnade tillsist trots allt.

I Romme hade de öppnat ett nytt skidområde - Snöberget, så nu kunde man ta en ny nerfart nästan varenda gång. Riktigt kul! Synd bara att alla spår var så himla uppåkta och synd om Emelie och Ella som lyckades skada knäna. De fick i alla fall åka scoter ner Rommetorget, en upplevelse kan jag tänka!



Jag måste bara säga att jag är otroligt stolt över min goda sallad som jag hade med mig till matsäck. Den ska göras fler gånger!

Sedan är jag stolt att jag inte lyckades ramla, förutom i en uppförsbacke...
Vi åkte förbi en avspärrning och kom in på en rolig liten väg i skogen. Plötsligt blev det planmark som sedan blev till uppförsbacke och vi fick staka oss jättelångt. Där var där jag ramlade, främst av utmattning antagligen. Inte bra vägval. Avspärrningen fanns nog där av en anledning.
Jag snor lite äventyrsbilder från Emelie och Rebecka sedan, samt deras brat-jakt, när de har hamnat på bilddagboken.

Mindre lyckat var att jag tappade bort min mobiltelefon. Jag blir så arg! Nu hade jag verkligen koll på mina saker, så försvinner den ändå. Jag måste missat innerfickan när jag skulle lägga den i jackan eller något, så att den gled ur sen när jag reste mig från liften. Det blir till att köpa en ny, den här var ändå kass. Nu blir jag handikappad ett par dagar igen.
Jag hatar att vara utan telefon!

Nu är jag sjukt trött, det blir bums i säng!
Imorgon är det sista dagen på cirkusskolan och därmed uppträde för barnen. Undrar om mitt pyramidnummer är katastrof nu när jag varit borta en dag...
På kvällen blir det förfest hos Becka samt utgång på Hugo.

Det ser jag fram emot!

Hahaha!
Jag hittade en fruktansvärt rolig sida via Annas blogg.




Haha, jag avlider! Nu vet jag allt om bäbisskötsel i alla fall.
Gå in och lär er ni med!

Jag tog en sväng ner på stan idag. Jag var tvungen att ta en titt på nyöppnade Monki.
Man fick en chock när man gick in i butiken. Men på ett bra sätt. Det här var något helt nytt, i alla fall för Norrköping.
Speglar överallt, konstiga lampor, häftig lustig stålinredning. En massa färg, form och glansiga material.
Kläderna var underbara. Jag hittade en skitsnygg vårjacka och lite annat tjafs som jag gick in för att prova i provhytten.

Det var den häftigaste provhytt jag sett. Jag vet inte vad jag ska likna den vid. Den var läskigt.
In kom man genom en spegelklädd svängdörr, därinne greps man lite av panik. Det kändes väldigt instängt, mörkt. Utan att det var speciellt mörkt. Som en bur. Konstiga ljustrådar hängde ner från taket. Speglar på varenda vägg, eller snarare någon slags blank stål. Det blev en tunneleffekt och man såg sig själv i oändligheten. Hundra Moa! Jag kan inte förklara, ni måste gå in dit! Jag ska fota det. På fredag. Då ska jag fota jackan med.

Imorrn bär det av till Romme med Emelie, Rebecka och Sara.
Väckarklockan är ställd på 04.00 - så tidigt går man bara upp om man ska resa någonstans. Oftast med flygplan.
Det blir en lång dag, men kul ska vi ha!

Jag har gjort mig en kycklingsallad. Med konstig röd quinoa. Och mango. Jag var tvungen att prova när mamma stod och skar upp mango till efterrätt. Det blev riktigt gott, faktiskt.

Idag har jag ägnat mig åt cirkusskolan igen. Jag tycker synd om tjocka Amanda som varit med fyra år i rad, men ännu inte lärt sig att hjula.

Amanda: Marcus, jag kan inte!
Marcus: Men det gäller bara att ha rätt inställning. Tänker du att du inte kan så går det inte. Tänk positivt.
Amanda försöker ännu en gång. Sätter händerna i mattan och rullar runt på rygg.
Marcus: Bra! Du glömde ett par saker bara...

Han är rätt elak ibland. Tur att barnen är så tröga att de inte förstår.

Jag har lärt mig att skilja på vilka barn som är duktiga eller ej genom att bara titta på dem. En del barn är så borta i blicken på nåt sätt. De utstrålar dumhet. Dum som i trög. De har liksom ingen energi, ingen medvetenhet om omvärlden eller sig själva. Hos en del barn ser man att de verkligen har talang. Bara genom att se hur dem rör sig, springer. Långa och smala oftast. Ibland blir man överraskad, men inte är det ofta.

Andra dagen på sportlovscirkusskolan avklarad.
Barnen var betydligt lugnare idag, bortsett från ett par incidenter...

Marcus: Seriöst, jag gillar inte den där ungen!
Moa: Har det hänt nåt eller?
Marcus: Hon är en sån som skulle kunna bli en massmördare.
Moa: Haha, vad fan säger du?!
Marcus: Alltså, hon är ju helt likgiltlig till allting. Hon skulle kunna dra fram en kniv och bara snitta upp någon. Utan att röra en min.

Haha, Marcus är störd. Men helt överdrivet var det inte. Fasen, ungen gav en liten grabb värsta örfilen efter att han sa en dum kommentar till henne. Helt likgiltlig när hon drämde till, samma stenansikte efteråt.
Jag undrar vad det blir av en sån unge. Hoppas inte att det går enligt Marcus planer...


Hon kanske blir som Anna.
Från Marias emo-fest i somras.

Igår till idag ordnade jag och Nicole läger för cirkusungarna i Starlight.
Det var riktigt kul, även om de första timmarna förstördes av gymnasterna som ockuperade hela lokalen. När de dragit sin kos blev det dags för en massa knäppa lekar, början på ett nummer på tress-studsmattan, godisätande och lustiga trampettävlingar.

Det var bara halva gruppen där, många var bortresta, men det var nog bara skönt egentligen. För mig och Nicole. Och för barnen som fick mer uppmärksamhet...


Såhär blir barn av för mycket bus och godis.

Jag gillar ungjävlarna. Även om de är jobbiga ibland, så är de härliga för det mesta.
Så är det väl med i stort sett allting, antar jag.

Åhh, två bilder från Kent hamnade i dagens Folkbladet och på webben!
Även om den ena är väldigt fult beskuren i tidningen så är jag nöjd - den är på en halvsida och mycket större än Andreas två bilder!


Den här alltså.


Och den. Fast inte så stor.


Kent i tidningen. Vitolds i tidningen.

Konserten fick bara en trea i betyg av Folkbladet. Den var värd en femma enligt mig!
En fyra minst.

Kentkonserten var helt magisk! Ingenting att klaga på här inte, det var bara så otroligt bra!

Jag kom dit med Andres kl 8, fick ett presskort på min jacka och sen var det bara att köra på.
Vi kom lagom till att förbandet började, Familjen.
Helt okej, men mil ifrån Kent. Ljuset var pissigt, så jag visar er inga bilder därifrån. Haha!

När Kent kom skrek publiken, den fullsatta Himmelstalundshallen kokade. Foto de tre första låtarna framför staketet. Tipptoppkonsert från första parkett, utan att bli sönderklämd och med störande armar i vägen. Jag kanske missade lite av känslan med konserten, men bra bilder blev det! Jag stod så nära att jag kunde ta på Jockes fötter - då hade jag nog blivet utkastad!

Därefter blev det lite foto från sidan, mitt i publikens gung, det var härligt! Efter ett tag bar det iväg med Andreas upp på läktaren. Alla ljuseffekter, lasern och den sjungande tjejen på bildskärmen var så sjukt häftigt.

Det blev riktigt lyckat helt enkelt, Andreas var väldigt schysst och hjälpsam med allting. Mest var han orolig för att jag inte skulle hitta ut från Himmelstalundsområdet...

Jag fick tag på Anna och Zlok efter konserten, trots avsaknande av mobil. Lycka! Det blev till att åka hem med Anna, vi kom visserligen lite fel, men hem kom vi tillslut.

En kväll att minnas.





Ni borde få se dem strörre. Det blir mest plottrigt såhär.

Skriv en kommentar om vad ni tycker så blir jag glad! (eller sur...)


Bara för att jag är härmapa. Mannen i den vita hatten som avslutning. Helt enkelt magiskt.

Jag har hitat något helt fantasktiskt och fruktansvärt snyggt.
Titta och inspireras!


Foto: Andrzej Dragan


Foto: Andrzej Dragan

Jag har haft ett par intressanta telefonsamtal idag, förutom de med Christer, Patrik och Andreas då.

Först skulle jag ringa till Jossan för att se om vi kunde ses ikväll. Jag möttes av lillebrorsan.

Moa: Hej, är Jossan hemma?
Anton: Nääee.. hon skulle hämta någon läskig gubbe på stationen.
Moa: Haha, jasså, då får jag väl ringa till hennes mobil då!
Anton: Men det var nån jätteläskig gubbe...
Moa: Hahaha, nääe, det tror jag inte.
Anton: Jaha, vad bra! Ring henne då!
Klick.

Den läskiga gubben visade sig vara 91an David från Stockholm. Säkert jättefarlig..


Sedan blev det ett samtal till Anna om ingenting och massa strunt. Precis som det brukar vara alltså.

Plötsligt utbrister hon: Oh nej, shit, fan!
Jag: Vad är det?!
Anna: Jag råkade klippa i mina nya trosor! De var ju så fina...

Synd om dig, pucko.


Såhär känner jag mig nu - en aning förvirrad vad det gäller kvällens planer, men på g!

Jag har nog inte fattat det än, men HALLÅ, DET ÄR SPORTLOV NU!
Det ska bli så skönt!
Jag behöver verkligen en veckas vila känner jag. En vila som ska firas med... jobb.
Men, jag gillar jobbet och det är välbehövliga pengar - cirkusskola 12.30-15.30, måndag-fredag,
med undantag för torsdagen då jag ska till Romme med Emelie, Becka och Sara.
Vi ska göra det till en riktigt kul dag tjejer! Även om vissa andra åker till Vemdalen...

Jag vet inte om jag vill ha snö eller om det ska fortsätta att se ut såhär:

Det var jäkligt kallt, men fint ute när jag cyklade hem igår.

Idag har jag varit på otroligt bra humör hela dagen! (Förutom en liten timme, men det kommer senare...)
Bara två lektioner idag, varav en man inte direkt kan kalla lektion..

På Mediakommunikationen var alla så slöa, så vi körde pictionary hela lektionen! Det var nog det som satte sprutt på mig för resten av dagen.. Båda lagen ville verkligen vinna, men till en början var det andra laget oslagbart.
En liten korv på tavlan - OSTBÅGE! En poäng.
En boll täckt av streck + ett kors från vårt lag, JESUS!
En steckgubbe + en klädnad bestående av en triangel - BALEN!
Det var nästan så jag misstänkte fusk där..
Sen kom mitt lag på något sätt ikapp och det blev en spännande match enda till slutet. De vann ändå. Med en poäng eller två. Skitstuvlar.

Jag begav mig till Christer för att låna objektiv till Kent-konserten i morgon. Det fanns inget bra kvar, Patrik den lille saten hade redan tagit det jag ville ha. Det var där min sura stund kom in, men det löste sig sedan...

Jag, Emelie (och Carro, i brist på annat att göra) gick ner till biblioteket för ännu en guidning av vår utställning. Det gick riktigt bra den här gången och de verkade, till skillnad från den tidigare klassen, faktiskt väldigt intresserade. En massa folk har skrivit i vår gästbok nu, bara en mängd positiv respons.
Tack till alla!


Färdigställandet av utställningen. Hela mitt sovrumsgolv täckt av bilder och fix med uppsättningen.

Jag hann med en sväng till Folkbladet innan det blev dags att ta bussen hem. Som tur var fanns alla mina bilder, som jag råkade radera från kameran, kvar på Folkbladets server, så nu har jag sparat allt jag har fotat för dem.
Det blev ett litet snack med Malin Perk, som tyckte att mitt Vitoldsporträtt blev jättebra! Hon sa även att jag kan följa med Andreas och fota i morgon på Kent.
Det betyder att jag får fotopass och plats i fotodiket framma vid scenen! Perfekt!
Jag tror visserligen inte att jag får något betalt för det, eftersom tidningen hade gjort upp med Andreas innan, men det är en väldigt rolig erfarenhet i alla fall!

Åhhh, toppelitoppelitopp!




Såhär bra ska det blir! The Ark, Folkparken 070831.


Wrestling With Angels 070602

Christer ringde mig och sa att jag kan låna objektiven av Patrik, eftersom han inte skulle ha de för än på lovet. Nu kan jag ta riktigt bra bilder, så jag är hur nöjd som helst! Jag hittade en annan sladd till kameran dessutom, så nu kan alla bilder äntligen få komma in i datorn. Skitbra!

Igår var dagen då jag äntligen klarade ordentligt handstående, i någon annans händer liksom.
Såhär, som Frida och Tessan längst fram:

GLAD!
Det känns som att jag har kommit över den där dumma spärren, och det känns bra!

Idag är det en sådan där härlig sovmorgon då vi börjar 12.15.
Jag borde ha ägnat betydligt mer av den här tiden till att plugga. Men jag orkar inte med.
Det blir häng på diverse bloggar i stället och sittande framför datorn utan att göra just någonting.
Men, jag har faktiskt hunnit med att skriva analys av två utställningar, så alltför mycket ska jag inte klaga på mig själv.
Då var det bara CV, personligt brev och förberedelse inför låtsasanställningsintervju kvar då...



Något grönt utsläpp som vi såg någon gång under praktiken.
Jag har inte fattat än vad det var.

En hyllning till alla Finspångare:

I lördags var mitt reportage om Vitolds med i Folkbladet!
Jag hade ju tänkt visa det för er, ett helt uppslag, men sladden till kameran är ju borta som sagt.

Åh, jag är stolt och glad. Det blev riktigt bra!
Men, lite sur är jag på Perkan ändå. Hon skulle ringa mig när reportaget kom i tidningen, men gjorde hon det? Icke. Så igår fick jag reda på det av Icka på träningen. Det fick bli att sno en tidning på skolans bibba i stället. Köpa en kunde jag ju inte göra.

Läs hela artikeln här.
Publicerad på Knugen då. För på Folkblats web verkar den inte finnas.

Jag är en sådan drummel som har tappat bort sladden till kameran. Jag har en massa bilder på den som jag inte kan ladda in i datorn. Då blir det inga bilder på bloggen. Det är tråkigt.

Så.. det får bli en bild som jag har fotat analogt och scannat i stället. Det är den bilden som hänger i skolans korridor.
Observera att det är ett självporträtt, så jag fick ställa in skärpan på stolen och sätta på självutlösaren. Sedan hade jag 10 sekunder på mig att kasta mig upp på stolen och utföra denna balansakt!



Det var sjukt kul, men kallt. Januari. Nästan is på sjön.

Uppgiften var att ta ett porträtt som speglar en själv. Speglar detta mig?

Jag har glömt att berätta en sak i bloggen. Jag har inte riktigt haft tid med bloggen i veckan.
Men i alla fall - jag har köpt en balklänning! I torsdags.
Det är inte någon av dem som finns att se på Emelies blogg, därmot har hon nämnt den där. Det blev en lång, röd på Norrköpings brud och bal. Snortajt upptill och stor, puffig och sådär bylsigt veckad nertill - precis som jag vill ha det! Axelbandslös och benvitt band i midjan.

Det blir grejjer det.

Bloggen verkar vara lite seg på att uppdatera sig.
Hemma såg min nya design utmärkt ut. Här i skolan syns den inte alls.
Men håll till godo!

Idag har jag varit med Anna till hennes kör. Det blir Jesus Christ Superstar någon gång i slutet på... februari? Otroligt häftigt att lyssna på i alla fall. 200 personer som tog i så att öronen krasade sönder i tusen bitar. Mäktigt.

Jag var också med på ett hörn för att låtsas som att jag var en del av kören. Man fick inte ha med sig någon dit egentligen. Det var roligt att låtsas. Problemet var bara att jag inte visste vilken stämma jag skulle sjunga. Jag chansade på andra sopran och det gick hyfsat.

Efter kören blev det en massa bilder på Anna under det lysande trädet i Strömsparken. Bilder kommer senare. Jag har tappat bort sladden till kameran. Att tappa bort saker är min specialitet.

Sedan körde vi hem igen i Annas gamla bil. Nu har jag kört fem olika bilar på en månad. Imponerade!

Jag bara undrar vad det är för fel på svenska folket. Hur kan man skicka vidare en låt som "I love Europe" med Christer Sjögren till final i Melodifestivalen.
Jag begriper inte.
Det måste ha varit en hel hög lättflirtade pensionärer som slängde sig på telefonerna och ringde fanskapet vidare.

Foto: Björn Sigurdsön / SCANPIX

Nu låter det som att den här dumma tävlingen är otroligt viktig för mig.
Det är den inte.
Egentligen spelar det väl ingen roll vem som går vidare när alla tävlande är kassa. Men Christer borde jobba i en kassa. På Ica.

Melodifestivalen var annars väldrigt trevligt att titta på hemma hos Rebecka med Frida, Emelie och Klara som sällskap.
Vi dog ihop.
Det var fint.
Vi dog mest när Björn Gustafsson mimade till "What is love". Vi fick inte nog och var tvungna att se mer av honom på You Tube. Klippet med "Tips från coachen" från Parlamentet där han spelar brat och gör roliga tricks för S. Nilsson.
"Om jag kommer in? Jag kommer knappt ut!"
Han är så bra så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det klippet är fulländat.

Det blev en hel del ändringar på bloggen.. igen.
Nu är jag nästan nöjd!
Helt nöjd kommer jag nog aldrig att vara, men det är jag visserligen inte med någonting. Där har jag en sak att säga om mina dåliga sidor (som också ska kunna vara bra sidor) till fejkanställningsintervjun på fredag.

Jag vill hela tiden åt det bästa, jag blir aldrig helt nöjd och kan pilla med små detaljer i en evighet. Jag är väldigt självkritisk, jag vet att det nästan alltid finns någon som skulle ha gjort det jag gör mycket bättre. Samtidigt vet jag när någonting jag gör är riktigt bra.

Jag kanske är en sådan som imponerar på andra, vad vet jag. Jag vet i alla fall att jag sällan kan imponera på mig själv, vilket är synd.

Jag jämför mig för mycket med andra. När jag praktiserade på Folkbladet till exempel, så jämförde jag mig hela tiden med fotograferna och skribenterna där. Jag blev arg på mig själv när jag inte lyckades lika bra som dem, trots att de flesta har över tjugo års yrkeserfarenhet. Det är dumt, jag vet. Men det får mig att utvecklas och vilja bli bättre hela tiden. Det är bra.

Hur fungerar ni?
Är ni lika petiga och självkritiska som mig, eller är resultatet inte så jätteviktigt? Det kanske är så att ni tycker att det är viktigare att slutföra en uppgift så snabbt som möjligt.

Låt mig veta! Skriv en kommentar.

Jag har sparat den gamla designen, så den går att få tillbaks om denna är helt förskräcklig...
Eller ska jag rent utav ha en helt annan färg?

Jag tänkte först inte gå till skolan idag. Jag kände mig lite sjukling, kanske fortfarande. Helt kry är jag inte i alla fall, skitsamma.

Jag har varit trött hela veckan, därför har det inte blivit mycket skrivande här.

I onsdags körde jag höjdträning med mina cirkusungar - klättra upp och hoppa ner från höga stegar för att få bort deras höjdrädsla. En del är bra mycket modigare än vad jag är, en del är skraja till tusen. Jag fick dem fem-sex meter upp i luften i alla fall, en tjej fick jag gå bakom och pusha höger och högre.
"Ett steg till, två kvar nu!"
Tillsut var hon högst upp, hon var nog stolt över sig själv. Jag med.

När ungarna hade klättrat stege kom såklart otålighetsfrågan:
"Vad ska vi göra nu?"
"Spring bort och gör 100 kullerbyttor!" sa jag, mest på skämt.

Alla barnen sprang bort till andra sidan träningslokalen, bakom det svart skynket så att jag inte kunde se dem. När jag gick bort till dem, efter att ha hjälpt den sista tjejen upp i stegen, blev jag minst sagt förvånad.
"96, 97, Moa jag mår illa!"
Tusan, de hade gjort 100 kullerbyttor, stackars små barn... Men, imponerande!

Vad jag gjorde på graflektionen idag.
Jag och Mads Mikkelsen blev ett par igen, vi trivs som fisken i vattnet på ranchen.





Håret ska fixas till lite mer bara.

Nu låter jag som ett småbarn, men idag har jag handlat mat själv för första gången!
Eller lillsyrran var med också.
Så klart har jag handlat mat som jag ska äta själv förrut, men aldrig sådant som vi behöver hemma. Det kanske inte är så konstigt när man tänker på att vi bor 4 km från affären - idag tog jag en sväng dit med bilen. Det fick bli grädde till semlorna, gurka, mango, glass, salami och lite naturgodis i smyg. En konstig mix av godsaker, men vi var i starkt behov av grädde efter det att jag hade tjatat till mig semmelbak av mamsen. Jag äter inte grädde, jag har glass till, men de andra fick mumsa.

Nu sitter jag hos Anna. Hon har pyjamas på sig och sover nog snart. Lustigkurre, det blir nog dags för mig att gå hem nu!

Anna har blivit medlem på familjeliv.se,
bli medlemmar ni också,
där finns det mängder av fina barn! ..hmpf

Jag har haft alldeles för mycket att göra för att kunna uppdatera bloggen på ett par dagar. Slutspurten på projektarbetet har tagit upp väldigt mycket tid, speciellt utskriften av alla foldrarna, som alldrig ville bli rätt. Men nu är allt äntligen färdigt!
Kom och se utställningen om Lettland på Stadsbiblioteket!
När vi hade fixat klart allt i söndags blev det en frusen tur på stan i väntan på skjuts hem. Eftersom alla affärer hade stängt och ingen svarade när jag ringde, fick det bli en ensam vandring med kameran.
Inte helt fel det heller!



I helgen hade jag även tänkt vara lite mer med Isak, som var på besök i Norrköping, men det hanns helt enkelt inte med. Det var synd, jag hade gärna träffat honom igen.

Igår kom KFUM på besök till utställningen - Janne och nån annan gubbe med snusläpp. Han tyckte att utställningen var väldigt bra, och det var ju skönt! Då behöver vi inte oroa oss för att faktan inte stämmer eller så... Jag hade hoppats på en väldigt bra kommentar i gästboken, men vet ni vad han skrev?
Jan Sjögren
Ingen åsikt, ingenting. Jahopp, nu vet vi att han har varit där i alla fall, som att vi inte visste det innan.

Även Folkbladet kom och intervjuade och fotade oss. Idag var det i tidningen. Världens sämsta artikel. Ta bara rubriken:
"Deras projektarbete hamnade på museum"
Jaså, det visste jag inte. Jag som trodde att det var ett bibliotek! Och hör på den här meningen till exempel:
"Vi lekte mycket med barnen och det tyckte de var jätteroligt och deras lärare tyckta att det vara bra att de fick vara med om något annat."
Korrekturläst, verkligen. Hela högen tänker också bli fotografer, tydligen.

Det spelar väl ingen roll att jag ser knarkad ut på bilden heller.

För skojs skull:

Uppträdde på Kanongalan idag, anordnad av Klara och Karin i klassen och några fler Finspångstjejer.
Det är inte varje dag man delar loge med en Idol-deltagare! En bra sådan dessutom. Christoffer Hiding var förvånansvärt trevlig och hade inte hunnit bli en sådan där kändissnobb ännu. Han blev till och med väldigt glad när han fick låna en penna av mig. Han repeterade för fullt och missade vårat voltnummer. Det blev lite snack med honom i pausen.

- Christoffer! De letar efter dig!
- Haha, vilka då?
- Karin eller vem det var, de som anordnar det.
- Jasså, ville de visa mig pizzan?
- Haha, nej, det vet jag inte. De undrade vart du var bara.
- Okej, men jag är här! Det vore synd om jag hade kommit bort. Förresten, har de där cirkusgrejerna varit?
- Jaa.. vi har uppträtt med vårat voltnummer.
- Åh, synd. Det hade jag velat se.

Då borde han inte repeterat så mycket kanske... haha, men han var som sagt väldigt lätt att prata med och gjorde ett riktigt bra framträdande.



Handstående-Elin var med, hon verkade väldigt stressad. Hon kom en kvart innan sitt nummer, precis från ett annat uppträdande. Direkt efter hennes uppvisning, lika bra som alltid, drog hon vidare till nästa. Det lät väldigt jobbigt, speciellt när hon hade överansträngt sina vader och fick skitont av att gå.



Vårt nummer gick bra trots en vädigt liten scen, så att vi var tvungna att ta bort och göra om en massa trick. Hela galan var riktigt lyckad tycker jag! Bra artister och bra ordnat alltsammans. Bara det att alla artister fick stå kvar skitlänge på scenen och höra allas lottnummer ropas upp efter vi hade fått våra blommor. Vi fick stå och se glada ut ett bra tag där. Jag glömde kvar min blomma också, äsch, det var roligt ändå!

Nu är vi äntligen klara med allt inför Lettland-utställningen! Eller.. nästan i alla fall! Alla bilder, bildtexter och reportagetexter är utskrivna, bilderna beskurna och gästbok inhandlad. Det som återstår är Mathildas folder, men den ska vi nog fixa ihop. På söndag ska vi försöka sätta upp alltsammans på skärmarna, så det blir klart till premiären 10.00 på måndag, på Stadsbiblioteket. Vi har skickat pressmeddelande till NT och Folkbladet, så vi får se om de dyker upp.







Idag har jag annars tittat en smula på balklänningar med Mathilda och Emelie (som förövrigt tog körkort i morse, GRATTIS!). Jag hittade en riktigt fin på.. vad det nu heter, Norrköpings brud och bal? Den som ligger på Gamla Rådstugugatan i alla fall. En röd lång och puffig med svart band i midjan, riktigt fin! Har ingen bild på den tyvärr..

Jag ringde till min kusin Christine, och jag får låna hennes balklänning om jag vill, men jag tror inte det. Jag kommer nog inte alls att passa i färgen, blir säkert blek som ett spöke i den. Den är väldigt fin på henne, men jag är tveksam om den kommer att vara det på mig. Inte min stil riktigt, eller?



Efter hemåkning med buss, matätning, popcornsvull och TV-tittande bar det av till Isak, som är hemma i Norrköping denna helg. Det var riktigt roligt att träffa honom igen, det var väldigt länge sen sist! Det blev segande i soffan framför "Uptown Girls" på min brända DVD - den filmen är roligt mysbra!

En massa kortspelande blev det också. Jag förlorade hela tiden. Den där killen kan verkligen psyka mig! Jag hatar folk som stirrar. Jag blir skrattig - inte bra när man ska koncentrera sig. Han tyckte att jag hade blivit ett psykfall, jag var rätt lustig kan jag medge. Det berodde nog mest på mina små utbrott när jag förlorade... Jag var för seg för att spela kort, tydligen så ska man träna jonglering för att få snabba reflexer.