Hela huvet stormar

Imorgon drar vi vidare till tredje största staden - Brisbane.
Madde och Sofie reser inatt.
Trots att det bara är en timme dit härifrån så tar de ändå nattbussen bara för att spara in en hostelnatt.
Jag förstår inte hur de orkar! Stanna upp jättesent, sova på parkbänkar och sedan vänta en evighet för att få checka in på hostelet. Vi har åkt nattåg ett par gånger, men då har det varit så pass långa resor att mn kan sova ordentligt på tågen.
Men har man tajt buget så...

Idag blev det en massa bus med göteborgskorna på stranden!
Fy fasen vad kul vi hade! Länge sedan jag skrattade så mycket…



Vågen vi inte var beredda på...


Nakenfisar... nästan.


lust att leka lite...

I fredags – mys med vin, ost och kex (eller ”tjecks” som det heter på göteborgska) i Maddes och Sofies hostel.
Där var även Ida från Gävle och vi pratade om allt möjligt från vårt resande, som Idas jobb som fruktplockare och strippklubbsupplevelser, Maddes och Sofies spännande tur till Nimbin och våra framtida planer.
Vi pratade om härliga studenten med alla likheter och skillnader mellan städerna, som att de i Gävle åker runt på flaket hela natten lång…
Vi fick sällskap av en sluddrande irländare och en australiensare och vi pratade på som fasen så att det inte ens hanns med at gå ut…

Utgång blev det på lördagen i stället då resten av vinboxen dracks upp.
Sjukt billigt det är med vin förresten – 9 dollar, 47 kr, för 4,4 liter! Hemma får man ju inte ens en flaska så billigt!

Vi strosade, eller snarare vinglade omkring i stan för att hitta något bra uteställe, och så plötsligt fick vi syn på
”Hollywood Showgirls”. Vi kände att ”nu fasen måste vi gå på strippklubb!” efter att ha hört Idas historier.
Gratis inträde för tjejer, så vi gick in!
Där inne var det mörkt med en upplyst scen. En tjej dansade toppless kring en strippstång på scenen och alla stolar runt om var fyllda med fascinerade killar - och en del tjejer som inte kunde släppa blickarna från den ålande kvinnan. Även om jag inte kan påstå att jag tände på det så var det väldigt häftigt att se. Något jag aldrig skulle få för mig att titta på hemma. Men det blev lite väl när även trosorna åkte av…

Efter ett tag kom en asiatisk tjej upp på scenen och jäklar vilken talang den kvinnan hade!
Kvickt som tusan klättrade hon upp för stången i skyhöga klackskor, greppade tag med händerna i pålen, svingade upp benen och hängde sig uppochner med huvudet mot marken och benen i split. Hon snurrade mjukt och sexigt runt stången och allting såg så himla lätt ut! Hon gjorde det med helt otrolig utstrålning och det såg verkligen ut som att hon älskade varje sekund på scenen. Det var så himla imponerande.
Jag som testat på att klättra och göra trick i rep vet hur sjukt svårt och tungt allting hon gjorde är. Hon fick det att se ut som det enklaste i världen. Åh, det var riktigt häftigt!
Sådär, nu har man varit på strippklubb! Det var en upplevelse. En himla bra sådan faktiskt.


Vi drog vidare till Bedroom som var precis som Otten – samma slags musik och samma slags folk. I princip bara en massa närgångna turkar. Vi dansade loss och hade skitkul ändå! Vi blev kvar det lite längre än önskat för det var världens ösregn ute, med sedan lyckades vi hamna på ett kasino och därefter en liten bar där det spelades en massa gamla hits.

På vägen hem stannade vi som publik till en polisfasttagning och fick skåda en sjukt blodig kille med sned käke och en annan man som slutade andas när polisen tryckte ner honom på mage mot marken…

Himla rolig kväll med ett dramatiskt slut blev det minsann!

Sådär - nu har vi bokat om flygbiljetterna och det nya hemresedatumet är 31 juli, vilket betyder landning i Stockholm 1 augusti, 12.10! Det får ni ta att räkna ner till...
Emelie åker inte hem förrän i november.

Helt enkelt att ändra flygbiljetterna var det inte.
På internet var det krångligt, eftersom vi ska åka hem olika datum. Emelies mamma ringde sedan till Kilroy som sa att vi skulle ändra biljetterna på servicekontoret här. Vi letade upp adressen och gick dit igåt, då hade de bytt lösenord i systemet och bad oss att komma tillbaka senare. Så det gjorde vi. Men då kunde de tydligen inte ändra något där, eftersom vi hade e-tickets och inte pappersbiljetter. De hade inte behörighet att ändra dessa.
Så då fick vi vänta till kl 6 för att ringa till Kilroy ännu än gång, och så tur var så gick det nu utan problem!

500 kr drog de i ombokningsavgift, men det är det värt för att få stanna längre!

Jag gillar Surfers Paradise!
Som en storstad i miniformat - med höga skyskrapor, shoppingcentrum och en strand utan slut.



Farliga strömmar och höga vågor var det idag.
Bara säkert att gå ut med vatten upp till knäna, men vågorna dränkte en ändå, så det blev lite badande trotts allt.

På natten är staden ett ända stort neonskimmer.

Jag orkar inte skriva mer!
Huvudvärk. Typ.
Vi stannar här tills söndag. Ni blir nog uppdaterade om saker och ting så småningom.
Nu har jag 3 här förresten och så har jag köpt ett telefonkort, så nu kan jag ringa folk igen!
Det gillar ni va?!

Byron Bay är ett ställe som nog hade varit roligare om man hade sysslat med knark.
En hel massa höga människor gick omkring på gatorna och hängde i mörka parker.
Förutom att lata sig på stranden fanns det inte så mycket mer att göra där nämligen.
Surfa ska vi göra i Noosa!
Tur att det var en himla fin strand med en massa andra proffsiga surfare att titta på!







Igår tog vi helt slut på våra krafter när vi vandrade långt och högt högt upp för att ta en titt på den fina fyren och Australiens östligaste punkt.
Svetten rann, lungorna hävde sig i djupa andetag och vaderna ömmade, men upp kom vi och det var det värt!
Nu kan vi ju säga att vi har varit så långt österut det går att komma liksom! Dessutom var det otroligt fint där uppifrån...



Och så lyckades vi äntligen se delfiner!
En hel flock som på bild bara blev till små prickar med varsin liten triangel på ryggen, något man kan anta vara fenor...
Inget teleobjektiv hade jag med mig när det behövdes. Hur tufft som helst att se dem i alla fall!



Östligast av allt. I Australien i alla fall.

Fin strand som var helt öde...

På kvällen i solnedgången var Byron Bay's strand om möjligt ännu finare...




Jag vill ha den! Den var fluffig.



Åh, vilka snyggingar!
Hoppas alla okända svenskar trivs bra i Byron utan oss!

Nu tror jag att jag har bestamt mig.
Det blir nog ingen cirkusturne i ar. Det verkar inte vara sa manga som ska med anda.
Vi maste boka om vara flygbiljetter snart namligen, pa Kilroy's kontor i Surfers Paradise.
Sa, jag maste bestamma mig for nar jag vill hem harifran.

Det lutar mot borjan av augusti.
Skolfotojobbet borjar igen 17:e augusti, sa ett par veckor hemma innan dess borde racka.
Kanns som att jag borde passa pa att njuta av Australien sa lange jag kan!

12:e maj ar vi tillbaka i Sydney, sa da far jag se till att skaffa ett jobb om jag ska klara av att leva dar i tre manader till.
Efter dessa kringresande manader kommer det nog inte vara sa mycket kosing kvar.
Jag far nog ga runt och fraga efter jobb i alla fororter med om jag ska lyckas hitta nagot...men det far bli ett senare problem!
Nu behover man inte bry sig om nagonting, bara resa omkring, och det ar sa jakla skont!

Igar lag vi mest och solade och laste pa stranden.
Hur harligt som helst. Sa himla fin strand. Lange sedan sist!
Pa internetcafe nu som sagt, utan sladd till kameran. Snor ett par av Emelies bilder sa lange.


Eller, den har fotade ju jag, men fran Emelies blogg i alla fall...

Idag gick vi en sjukt jobbig promenad upp till en stor fyr och ut pa Australiens ostraste punkt.
Vackert.
VI SAG DELFINER!
Jag ar glad.

Ikvall aker vi vidare till Surfers Paradise.
Det blir nog mest sol och bad hela veckan dar kan jag tanka mig!
Och inkop av nya solglasogon och flipflop som lyckats forsvinna pa nagot mystiskt vis...

Svenskarna invarderar det har hostelet!
Bara i vart rum ar vi sex svenskar!
Gar man och lagar mat i koket finns det alltid nagon svensk dar. Gar man pa toa sa hor man svenska...
Vad ar detta?!
Hela Byron Bay verkar befolkas av svenskar.
Jag sag till och med en svensk tjej med min studentklanning pa sig i mataffaren!
Varlden ar liten...

Internetcafe, sa inga prickar idag...

Jag känner mig så glad!
Jag tycker verkligen om att leva såhär!
Resa omkring, se nya otroligt fina platser och träffa en massa härliga människor.

En del som man verkligen tycker om, som följer med en bit på vägen - som svenskarna; Madde, Sofie och Jonatan som åkte vidare med oss till Byron och sedan till Surfers.

En del som man verkligen tycker om, men som man aldrig mer kommer att träffa - som Dylan.

Första intrycket av honom var en väldigt social och ganska fjollig kille, nästan lite gay, men som sedan visade sig vara jäkligt smart. Sa en massa saker som verklgien fick mig att tänka till, utan att vara överlägsen, bara diskutera. Precis på det sätt jag gillar. Riktigt rolig dessutom!

Det är ett jäkla skit att man måste åka ifrån folk. Han skulle ner mot Sydney, sedan till Hawaii och därefter hem till Kanada, medan jag fortsatte norrut.
Så det blev typ: "See you on Facebook!"
Himla bra att man kan hålla kontakten där, men jag skulle föredra att ses i verkligheten...

I söndags klättrade vi högt högt upp för att se fin utsikt över Coffs Harbour!
Delfiner skulle man kunna se där uppifrån, men det gjorde vi tusan inte!




Fint!

På kvällen blev det mer gitarrspelande på trottoaren utanför hostelet, för att svenskarna blev utslängda eftersom de hade checkat ut. Sent på natten skulle de åka, och vi fick roa oss bäst vi kunde under tiden.

Mer folk anslöt sig och det blev medley med kända låtar och rapbattle. Kul!

Det började regna. Vi sökte skydd utanför macken.



51-åringen som tyckte att allt var "absolutely fantastic!" och alla var "sooo nice!"
Han tyckte att det var så häftigt att vi lät honom vara med oss och att vi ville umgås med honom fast han var "the older generation". Han var lite glömsk och jobbig, men trevlig ändå.
Lite lustigt bara att åka runt som backpacker när man är över 50. Jag kan inte tänka mig att mina föräldrar skulle vilja hänga med fulla 20-åring och uppskatta det. Det var det bästa han någonsin gjort i alla fall.

Nu blir det duschen efter en heldag på underbara stranden i Byron Bay!
Bilder kommer sedan....

I lordags var vi tvugna att checka in Coffs Harbours stooora turistattraktion - The Big Banana!
Vi hade förväntat oss en hus format till en gigantisk banan full med en massa godsaker med banansmak innuti.
Lite besvikna blev vi allt. Det var inte mycket mer än en stor skylt, ett café och ett bananplantage.

Ett gäng snygga bilder med svenskarna blev det i alla fall!





Jag och Emelie beställde oss en Banana Split. Gott men otroligt mäktig! Verkligen tillräckligt att dela på.


På kvällen blev det häng på hostelet med kortspelande och en sipp vin igen. Micke (ännu en svensk) gjorde något helcreepy korttrick och det uppstod ett bråk mellan kanadensaren Dylan och den gamle engelsmannen om engelska drottningen Elisabeth II. Henne förolämpar man inte!


Dylan och jao.

Det var tydligen något väldigt speciellt med den här bilden enligt Dylan. Jag förstår inte alls vad. Jag bara stirrar in i kameran... Han skulle gå runt och visa alla;
"Isn't this the most beautiful photo you've ever seen! Look at her eyes..."
Hm.

Jonatan leker läskig Grizzly...

Nä, nu ska vi se till att hitta på något idag!
Nu befinner vi oss i Byron Bay nämligen!
Hostel med skitigt kök och dushar, men vi fck bo här väldigt billigt i två nätter genom någon rabatt vi fick med resepaketet vi bokade, så det gör inte så mycket. Vi överlever.
Svenskarna är med här, så det blir skoj! Kika på en fyr och bada.

I morgon drar vi vidare till Surfers Paradise där vi stannar i fem nätter. Ska tydligen vara Australiens motsvarighet till Miami. Partystället nr 1. Får se hur länge vi står ut!

Igår var den en spännande dag minsann!
Vi lånade kanoter från hostelet och begav oss ner till floden, eller ån kanske man ska kalla det, för att ja, paddla!


Vi drog i kanoterna där han i receptionen hade pekat, men det visade sig inte var något särskilt bra ställe. 
Efter ett par meter gick vi på grund och fick kliva ur kanoten, klafsa runt i lera upp till vaderna och släpa kanoten genom geggamojjan. Tusan vad jobbigt det var! Tusan vad geggigt det var!
Kanoten sög fast i leran och vi fick använda alla våra krafter i en halvtimme för att dra få den till det djupare vattnet.



Vi paddlade runt ett slag. Inte så spännande.
Men efter ett tag fick vi paddla för livet när en unge simmade efter kanoten och försökte välta den! Tur att han inte var särskilt snabb, annars hade det slutat illa!

På kvällen träffade vi på ett gäng svenskar som vi spelade kort och drack vin med, sedan begav vi oss ut på en pir för att spela gitarr och sjunga svenska hits och okända visor. Sångstunden blev till ett party med musik från mobilen och lite med vin från bag in boxen. Fina foton med självutlösare. Galna göteborgskor Sofie  - ”Proppen” och Madde och en stockholmare - Jonathan. Riktigt roligt folk minsann!








Madde: ”Ååh, Jag älskar muslimer!”

Sedan stötte vi på mer norskor, holländare och engelsmän från ett annat hostel och vi drog med dem ner till stranden. Kul folk!

Eller ja, den där kände jag sen innan.

I tisdags blev det som sagt ett besök på koalasjukhuset i Port Macquarie.
En massa koalor i burar som rörde lite på sig och slickade sig om munnen när de blev matade.
Söta, javisst, men inte särskilt underhållande någon längre stund. Mest roliga att fota.


Vi gick en guidad tur med en gubbe som pratade någon timme.
Jason hade lurat i mig att koalorna blir drogade och vingliga av eukalyptusbladen, men gubben sa att det bara var en myt. Tråkigt! De ser faktiskt drogade ut när de vajar omkring och håller sig krampaktigt fast med de långa klorna runt grenarna…

I onsdags tog vi alldeles för dyr buss ner till den mest södra stranden – Lighthouse Beach. Känt för sin fyr och utsiktspunkt med en otrolig vy ut över den fina stranden.
En strand med nästan helt vit sand som lät roligt när man gick med släpande steg och gnuggade fötterna mot den. Liksom gnisslande, eller äh, det finns inget bra ord för det...



Sedan gick vi en lååång promenad i läskig regnskog längs kusten. Vi var allt lite rädda för ormar när vi gick i det höga gräset efter vårt möte med Red bellied black snake i Melbourne. Men det fanns himla fina stränder med gigantiska klippor att titta på (t ex Miners beach full av nudister), så efter ett tag tänkte man inte så mycket på ormarna. Häftiga lianer och stora palmer fanns det också gott om.



Jag gillade Port Macquarie! Himla mysig stad, men dyrt med hostel här som sagt. Himla dyra bussar med som åkte krigelikrokvägar och dessutom inte gick senare än 18.00… Annars bra.
Finaste stränderna jag sett hittills!


Här bodde vi för övrigt... Fint.

Nu har vi lämnat Port Macquarie för Coffs Harbour.
Det var ett himla mysigt ställe, men dyrt att bo så vi blev bara där i tre dagar.
Vi hann i alla fall med att besöka Koalasjukhuset och vandra en "Beach walk"i regnskog längs en del av de otroligt fina stränderna!
Bilder på alltsammans kommer vid något senare tillfälle. Det är lite problem att hitta bra internet här.. McDonalds tar en evighet att gå till.

Nu ska vi handla mat så att vi inte svälter ihjäl!
Imorgon blir det kanotpaddling minsann!

Nu ar vi framme i Port Macquarie efter sju timmars tagresa...
Hostelet verkar bra, ett fint litet blatt trahus, men rummet ar valdigt litet, sa vi maste nog ha vaskorna stangda och uppstallda pa hogkant mot vaggen. Jobbigt om man glommer att ta ut tagot ur vaskan, for det ar ett jakla jobb att lasa upp den och sedan fa igen den igen...

Killen i receptionen gick just igenom vad som finns att gora har, och det kanns som att vi kommer att ha fullt upp om vi ska hinna se allt pa tre dagar! Koalasjukhus dar man kan titta pa nar koalorna matas, Wildlife park med "flying foxes" och koalor, nio strander dar man kan snorkla, rida kamel, se delfiner och en fin fyr, vandra i regnskog...
Vi far nog ta och hyra cykel och uppleva staden. Det verkar vara en bra ide.

Det blev en valdigt bra sista helg i Sydney! Lordagen fylldes med dyrt restaurangbesok och bio med Bianca (sjukt bra film!), sedan utgang med Bianca, Kate och Mirijam. Senare dok aven Stefan och Nathan upp, men det gick fint. En snabb puss pa kinden som halsning och han verkade inte sarskilt sur langre. Verkade. Nathan ar svar att tolka. Traffade en trevlig kille minsann och den blev dansande till 3 pa natten pa Cargo. Vi borjar bli stammisar dar!

Pa sondagen hangde jag och Bianca med killarna fran hostelet. Det blev biljard- och Keno-spel pa en pub. Jag vann 1 dollar! Men, jag satsade 1 dollar, sa man kanske inte ska kalla det vinst...
Jag larde folket svenska - rakna till tio och lite fina halsningsfraser. Alla hade problem med att saga R och sk-ljudet i sju... Hehe, kul att mobba dem minsann! Kommer videor sedan!
Sedan drog vi med oss Emelie till "Pancakes on the Rocks" for att fa henne pa lite battre humor efter avskedet med Adam. Hon drack sirapen till mina pankakor ur ett sugror. Usch, pa tok for sott!
Mumsiga pankakor var det, med chokladglass, chokladsas och valnotter. Sedan madde vi illa...

Ah, tusan vad jag kommer sakna Bianca! Men henne kommer jag i alla fall traffa igen. Mirijam drar till Sydafrika och de flesta fran jobbet ar backpackers, sa de kommer sakert inte va kvar nar jag kommer tillbaka till Sydney. Trist nar man borjar lara kanna alla himla bra nu.

Na, nu blir jag hungrig nar jag tanker pa de goda pankakorna! Grot far det bli.

Nu blir det bio med Bianca.
Slumdog Millionaire, vunnit 8 Oscar, rekommenderas av Emelie.
Det blir toppen!

Tillslut blev det utgång med ett gäng galna engelsmän och en fransk tjej från hostelet igår.
De bjöd mig på vodka med äppeljuice och sedan bar det av till Funk Bar.

Riktigt bra liveband som spelade där! Det svängde minsann.

Rob och Vinnie.
Rob sa olika namn varje gång någon frågade honom vad han hette, men jag fick se hans körkort så jag vet allt att det är Robert han heter. Han var en liten luring minsann. Låtsades att han kom från Tyskland, sedan Polen och Ryssland.
Jag lärde alla att säga "Skål!" och sedan körde de skålningen på svenska resten av kvällen.
Vinnie var helrolig att dansa med. Knasiga moves hade han...

Colin och James...

Clair och Tommy.


Oh, vad heta vi är.

Sen drog vi vidare till baren Three Monkeys där de hade en klubb med liverockband på övervåningen.
Men det blev faktiskt bättre när bandet slutade spela och vi dansade loss till senaste radiohitarna som Lady Gaga "Poker Face".
Sjukt kul kväll blev det! Lätt bättre än att behöva förklara sig för Nathan...

Men tusan vad ont mina vader gör idag. Helvete!
Jag kan knappt stå upp. Varje steg känns som knivhugg.
En massa timmars gående upp för backar i Blue Mountains, sedan dansande i 3-4 timmar på det.
Då blir benen möra.

Aventyr pa gang!

Nu har vi precis kopt ett paket med segling i Whitsundays, camping pa Fraiser Island, kanotsafari i Noosa, busspass fran Brisbane upp till Airlie Beach och lite overnattningar har och var. Alltsammans langs ostkusten, kolla Google maps om ni vill se vart vi haller hus...
Nastan 4000 kr. Men fasen vad kul det ska bli!

Sitter pa ett internetcafe pa resebyran for tillfallet, sa ursakta avsaknaden av prickar...
Ah, nu ar jag forvantansfull! Det har kommer bli bra! Hoppas vi far resa med roliga manniskor och uppleva en massa kul!
Ni kommer sakert bli sjukt trotta pa alla bilder som kommer oversvamma bloggen sedan...

Igår natt somnade jag ensam med en 80-årig gubbe i rummet på hostelet.
Uuuuuhhh...

Plötsligt dök det upp en massa gamlingar på hostelet. Vad tusan gör de här?!
De flesta hostel brukar endast vara för backpackers upp till 35 år. Vad är detta, ett pensionärshäng?

Men det är lungt och skönt här. På förra hostelet var det party natten lång på gården utanför sovrumsfönstret.
Eller, lungt tills nu verkar det som. Här är det alkoholförbud, "Strictly NO alcohol on the premises" står det lite överallt, men för tillfället verkar ingen bryr sig. Jag sitter mitt bland ett gäng pokerspelande vindrickande killar. En kortlek med nakna tjejer har de. Nice.

Jag kanske borde hitta på något nu känner jag.
Har hängt på hostelet på tok för länge medans Emelie är ute och roar sig med Adam...
Gaaah, orkar inte gå ut och festa med folk från jobbet med risk att stöta på Nathan.
Vad göra?

Jag funderar en massa på hur länge jag vill stanna här.
I Australien alltså.

På måndag lämnar vi Sydney igen, åker upp längs östkusten och spenderar sedan två veckor på New Zealand i slutet av april/början av maj.
Två månader är vi borta från Sydney. Kommer bli konstigt. Kommer sakna folk.

Frågan är bara hur länge jag vill stanna i Sydney sedan.
Vi har flygbiljetter hem 20:e maj. Jag vill stanna längre än så! Men de går att boka om.
Emelie funderar på att stanna ända till november. Det blir för länge känner jag.
Jag börjar jobba med skolfoto i augusti. Vill nog spendera lite av sommaren hemma.
Jag saknar Anna! Becka! Sara! Linda! Jossan! Frida! Zlok! Familjen! Cirkusfolket!
Jag vill flytta in i lägenhet med Anna!
Någon gång i början av juli kanske blir bra att komma hem.

Jag vill gärna komma tillbaka till Australien.
Jobba och träffa alla ett par månader hemma, sedan åka tillbaka i vinter igen. Ta en sväng förbi Asien på vägen hit.
Grejen är bara att visumet går ut 22:e november. Så vill jag hit igen måste jag skaffa ett nytt visum på något vis.
Jobbar man tre månader på en farm här kan man få ett nytt jobbvisum för ett till år. Men det har jag inte lust med!
Man kan betala folk som intrygar att man har jobbat på deras farm annars. Jag vet inte hur det går till riktigt. Måste ta reda på det.
Turistvisum kan man få för 3 månader, men då får man inte jobba. Vet inte vilka andra alternativ som finns riktigt.
Studera kanske, men det är nog dyrt.

Agh, måste allt va så svårt! Kan man inte bara få komma och gå som man vill.
Kan inte bara alla underbara människor i Sverige komma hit?

Idag satte vi oss på tåget i två timmar och begav oss till Blue Mountains.
Blue för den blå röken som eukalyptusträden ger ifrån sig. Det ligger alltid ett blått dis över bergen.
Fint var det!
Det blev en smula regnigt, men en trevlig dag med väldans mycket gående.


Three sisters, three fingers and Emelie.
Det är väl vad Blue Mountains är mest känt för. Systrarna alltså.


Senare på dagen var det soligt och fint!
Samma motiv, nästan exakt samma utsnitt, men ändå så olika. Tänk vilken skillnad ljuset kan göra.
Gillar den sista bäst tror jag. Jo, det gör jag!

Någon man fotade oss. Vi är glada och oskarpa minsann.


Folk och tre stora berg.

Höööögt!

Emelie blev ett barn och sprang omkring med sin mantel.
En kille gick förbi och gav ifrån sig ett skratt som lät helt utvecklingsstört. Då blev hon såhär glad!
Paraplyparad. Fint väder och så...


Emelie och någon känd klippa.


Här får man inte ha med sig toaletter. Eller vadå?
Vi hittade vattenfall...


...och regnskog!


Utsikten var hur häftig som helst härifrån!
Man kände sig liten och långt från marken...


Tusan vad vi gick långt idag!
Från tågstationen till bergen - runt 40 min, vandringsled bland bergen i någon timme, sedan 40 min tillbaka till Town Center för att äta mat, 40 min promenad till bergen när det blev finare väder och så tillbaka till tågstationen igen!
Motion är väl alltid bra antar jag.

Nä, nu är jag hungrig! Trots världens största portion thaimat förrut. Men det var till lunch.
Sitter i köket och känner lukten från alla som lagar mat här.
Nudlar får det bli kanske. Orkar inte gå att handla något till...
Eller jo, ska gå och se om Market City är öppet. Ligger runt hörnet, men lite knepigt att handla där, för allt står på kinesiska!
Spännande spännande.

"Moa managed to get her boss upset the last day at work."
Tänkte jag skriva som status på Facebook.
Sedan kom jag på att jag har Nathan som vän på Facebook. Då hade han nog blivit ännu mer sur.

Bestämde mig för att sluta jobbet idag i stället för imorgon som jag först tänkt.
Jag kände inte alls för att jobba idag. Jag var bara inte på humör för det. De flesta jag pratade med var väldigt trevliga och jag hade Bianca som sällskap, vilket alltid är kul, men jag var ändå inte alls på humör för att prata med folk idag.
Sålde inget då såklart.
Så jag åkte hem runt kl 2, kände att det inte var någon mening med att jobba om jag bara gick runt och mådde pissigt.

Jag och Emelie bokade hostel i för 3 dagar i Port Macquarie i stället. Swimmingpool har vi! Dyrt var det.
Men det fanns bara två hostel att välja på, så vi får leva lite lyxigt ett par dagar. Åker måndag morgon.
Om två månader kommer vi tillbaka till Sydney igen. Lååång tid!

Gick till kontoret vid halv 7 för att se alla en sista gång. Bara Stefan, Breno, Sarah och Nathan där, så det var inte så många att säja hejdå till. Jag får ha en sista utgång med folket i helgen i stället!

I alla fall, jag gick in för att prata med Nathan på hans kontor och efter ett tag lyckades jag få ur mig något dumt som
"I'm just so tired of this job".
"Sorry?" Genast såg jag hur arg han blev. "That really insulted me!" Han blev plötsligt helt kort i tonen och han tog tydligen väldigt illa upp av det jag sa.
"Was it something else you came in here to say? No? Just go then. All the best. Good luck with your trip. Bye!"

Bravo Moa, verkligen! Duktigt att få chefen förbannad det sista jag gör. Himla onödigt.
Jag försökte förklara vad jag menade, att det var idag jag var trött på jobbet för att jag var på dåligt humör och jag knappt har sålt något under hela veckan. Att det var svårt att motivera mig själv. Men han vägrade lyssna, sa bara att jag inte behövde förklara mig att jag skulle lämna kontoret.
Applåder till mig!

Fasen, jag vill inte lämna Sydney och vara osams med Nathan. Helvete pisskit.
Får ta och fixa det här på något sätt. Skickade ett långt sms förrut och bad om ursäkt.
Han har inte svarat ännu. Bajje.

Jag och Bianca hittade världens bästa toalett!

Riktigt skabbig, men med coola funktioner som romantisk musik till toalettbesöket, som börjar spelas när man stänger dörren, automatisk frammatning av toalettpappret och spolning när man tvättar händerna!

Hoho, den fick mig på bra humör för resten av dagen!

Ser jag inte helt lycklig ut här?
Haha, så kul det var att mata kängurur!

Emelie fångar min bästa stund...

Igår när jag jobbade försökte jag sälja kreditkort till en kille i ett café vid Darling Harbour. Han jobbade inte heltid där tyvärr, så jag frågade om det fanns några andra som var heltidsanställda.
Han tog mig med genom en lite butik, öppnade en massa mystiska dörrar, in i en mörk korridor och plötsligt befann vi oss inuti Sydney Aquarium!
”You just walk straight ahead and pass the sharks, through the exit and he will be in the other café over there. Or you can just take a look around!”
Så jag hängde på en guidad tur i akvariet! Såg lustiga fiskar, pingviner, platipus, hajar… Slapp arbetsdag!
Avkopplande att gå runt i mörkret och kolla på alla djuren ett slag. Ännu bättre att inte behöva betala 30 dollar i inträde!


Läskiga ålar...

Nemo! En del av akvariet med djur från stora barriärrevet. Det fanns fiskar i hur många olika färger som helst... Jag måste dyka där och se dem i "verkligheten", i det vilda liksom.


Haaaaj.

Platipus. Lustigt litet däggdjur som lever i vatten och bara finns i Australien.

Så liten den var. Trodde de var stora djur, men visst under en halvmeter.

Resten av dagen var skit för övrigt. Nathan ger mig bara områden som inte ens tar halva dagen att göra klart, sedan får man åka in till stan och sälja till de butiker som finns där, men folk från Citibank kommer dit hela tiden så det är sjukt svårt att sälja något! Var alldeles för trött efter tågresan och dålig sömn på hostelet dessutom, så det gjorde inte saken bättre.
Lyckades med ett sälj i alla fall. Alltid något.

I lördags blev det som sagt en liten dagstur till Wangaratta mellan Melbourne och Sydney.
Ett litet skitställe där alla affärer var stängda på helgen och bergen som vi ville se var långt långt bort...
Vi hittade en liten trevlig skog i alla fall!


En surfbräda!

Jag försöker se stark ut eller något.


En flod! En smutsig fold.

Fint var det här i alla fall!


Vi roade oss med att spela in Blåluvan. Titta på vår fantastiska historia!
Varning för hemskt slut!
Ber om ursäkt för lite fnitter och konstiga pauser när vi inte förstod att vi börjat filma...
Orkar inte redigera! So, uncut version:



Sen kom vi till en smutsig sjö. Fridfullt och fint men ganska tråkigt...
Vi låg i gräset och latade oss ett slag.

18.00 stängde tågstationen och vi var tvungna att hämna ut väskorna.
Inget man vill släpa runt på, så vi fick hänga 5 timmar vid spåret!
Vi bildade Camp Sweden med Emelies fina badhandduk.


Titt som tätt kom det sjukt långa godståg som skapade världens orkan i vårt lilla läger!
Man fick kasta sig över alla saker för att de inte skulle blåsa bort.
Här har ni det på film, dock inte ett av de värsta tågen... Det fanns de som nästan fick en att blåsa av perrongen!


Sen blev det filmtajm!
En riktigt bra romantisk komedi med Uma Thurman och Maryl Streep bland annat.
"Nära och Kära" - löjlig titel på svenska. Kommer inte alls ihåg den engelska titeln dock, men det var något helt annat.
Om en 37-årig kvinna som börjar dejta en 24-årig kille, som visar sig vara hennes psykologs son. Det blir lite lustigt när hon börjar beskriva hur bra sexet är för psykologen... Sjukt rolig och riktigt bra skådespelare var det! Se, se!
Några avsnitt Scrubs fick det bli dessutom. Den serien för tusan hur bra som helst!

Sedan fördrev vi tiden med springträning och grodhopp, Subway och salladsätning innan vi tillslut fick kliva på tåget mot Sydney.

Från sista dagen i Melbourne -
Emelie packar ner knark i väskan!

Eller... vi hade ett väldigt stort saltkar som vi inte ville släpa med oss.
Emelie hittade en lite påse som passade bra att förvara saltet i. Det är bara oroande likt kokain...
Tur att vi inte åkte flygplan med tullar!



Vi handlade på Queen Victoria Market. Snygg tant där.
Det var precis som Paddy's market, men lite mer organiserat och inte lika tjockt med folk.
Vi lyckades få gratis grönsaker! De tyckte väl synd om oss när vi kom med bara en liten tomat i en påse och en paprika på ett annat ställe. Vi ville ju bara laga till en måltid! Gratis är gott.

Levande ankor kunde man köpa med. Billigt - 40 kr typ.

Sen skulle vi gå på festival - Moomba Waterfest.


Vattenskidstävling på Yarra river. Det var väl det enda som hade med vatten att göra.
Tufft när de hoppade, men de flesta missade rampen, så det blev väääldigt långtråkigt.




Vi hittade ett öde tivoli med galna försäljare som gjorde allt för att få oss som kunder. Vi försökte fly, de var överallt!
Vi ville ju inte vinna något, vi har ingen plats i väskan för enorma gosedjur!

Vi fann ett pariserhjul. Det var fint men ingen ville åka.

Till och med huset med borttappade barn var öde...
Lyssna på dålig rockmusik.
Sen fanns det inte så mycket mer att hitta på här.
Bra festival! Ehh.
Men det mesta började på lördagen, kan hända att det var med spännande då.

De har ofta festivaler i Melbourne. Snart har de "Food & Wine festival" här.
Känner att det gör nog inte så mycket att man missar den.
En bild på en fin liten butik får avsluta Melbournevistelsen.
Vem tusan döper sin affär till "beard papa Sweets?". Lustigkurrar.

Typiskt förresten att det blev fint väder lagom till att vi åkte därifrån.
Det var regn nästan hela veckan. Svinkallt trotts att man hade jacka och två tjocktröjor!
Varmt i Sydney. Jag mår bra.

Eva är som ett litet barn efter vi har varit ute...
Throw a coin and make a wish!

Mina trosor försvinner spårlöst!
Trots att jag har köpt fyra trosor extra sedan jag kom hit, så har jag ändå inga kvar att använda när veckan är slut!
Vi tvättade innan vi drog till Melbourne, men nu ligger alla underkläder i smutspåsen igen...
Jag förstår ingenting!
Någonstans i väskan gömmer sig säkert de rena trosorna, men tro mig, jag har letat och jag kan omöjligt hitta några!
Tvättar nu. Det behövs.
Det får väl bli en tur på stan imorgon och inhandla fler trosor. Min budget gillar inte detta!

Kolla in oss!
Vi hänger med känguruerna...

Åh, nu är vi tillbaka i Sydney igen!
Det känns konstigt att bo på ett hostel och inte i den kära lägenheten i Maroubra Beach.
Men det blir nog bra. Vi ska ju bara vara här i en vecka och hostelet verkar riktigt bra. Det ligger väldigt centralt, 20 minuters promenad till jobbet (slipper därmed att åka buss 40 min!) fräsht stort rum som delas med två trevliga svenskar bland annat. Och så 6 stycken till.

Nä, nu blir det dusch och uppfräshning efter tågresan!
Lyckades inte sova så mycket nu heller, trots platser längst fram så att man kunde sträcka ut benen ordentligt. Eller kanske på grund av platser längst fram, för folk passerade genom dörrarna hela tiden vilket skapade en massa oljud och ljus rakt i ögonen. Slapp barnskrik i alla fall.

Sen kommer det spännande bilder och störda filmer från Wangaratta som för övrigt inte var så mycket att ha.
Vi hittade på bra saker att roa oss med i alla fall - spela in en blåluvan film och kolla på Scrubs medans vi väntade över fyra timmar på tågperrongen bland annat...

Tidigt i morgon tar vi tåget bort från Melbourne mot Sydney.
11 timmars resa igen.
Men den här gången stannar vi på vägen - i Wangaratta, en liten ort mitt ute i ingenstans för att se lite av ödemarken och något annat än en storstad.
Det ska ligga väldigt fint vid bergen och en flod. Hoppas på bra väder så att vi inte måste sitta och kura inomhus någon stans hela dagen... Skulle kännas lite onödigt.
Sedan tar vi natttåget till Sydney. Den här gången ska jag lyckas sova mer än ett par timmar! Den här gången stryper jag det barn som skriker!

HEJDÅ MELBOURNE!
Det var trevligt att råkas.
Jason kommer jag att sakna.

Road trip med Jason idag - mot Phillip Island!
Det blev en riktigt händelserik sådan.
Längs vägen hittade vi en liten djurpark där man kunde klappa och mata kängurur.
Hur häftigt som helst! Komma riktigt nära och ge dem mat ur handen...

Så snygg man kan va.


Åh vad det här var roligt!
Jag filmade med - en massa hysteriska kängurur överallt som vandrar omkring och buffar på oss för att få sig en del av det mumsiga i min burk. Men YouTube är blockerat på hostelet, så det får visas någon annan gång.


Söta små vingliga koalor fanns det med!



En galen känguru som gjorde allt för att roffa åt sig maten.
Den ställde sig på bakbenen och klättrade upp på Jason. Han fick till och med stora rivmärken på tröjan!
Sedan klamrade den sig fast runt mitt ben och jag kunde knappt stå upp. Den var stark!

En lustig fulsöt albinokänguru.

Känguru med unge!

Tasmanian Devils. Jag tycker de är söta! Tydligen inte så vänliga av sig dock.

Läskiga strutsar.

Vi åkte vidare...



Vi hamnade på ett faaarligt ställe! Jag är glad ändå.


Känguru spotting!

Jason tog oss till ett ställe ute i bushen där han sa att han alltid såg kängurur. Och titt, vi såg en hel hoper!
Men de var skygga och gömde sig långt bort. Vi gick genom högt gräs för att komma närmre, då blev de rädda och hoppade iväg.
Bild snodd från www.pbase.com
Plötsligt ropade Jason "Look, a snake!"
En bit bort låg en svart orm med röd mage.
"I think it's dead," sa Jason, coh vi gick närmre för att ta kort på den.
Snabbt som attan ringlade den iväg, så död var den verkligen inte! Vi kunde ha dött.
Det var en Red bellied black snake - den näst gifitgaste ormen i världen! Ett bett och du är död på 10 min.
Shit! Vi sprang snabbt som tusan upp ur gräset igen och flydde in i bilen.

Efter nästan två timmars bilfärd kom vi fram till Phillip Island.
Vi åkte till ett riktigt häftigt ställe med mäktiga klippor och magiskt ljus.




Kallt och blåsigt som tusan var det!

Jasons "vän" eller "enoying bloke" Mike bor på Phillip Island och hängde med oss ett slag.
Han var trevlig tycker jag. Vi åkte hem ett slag till hans hus, där han hade en sjukt jobbig hund som ville bita och busa hela tiden. Ingen ordning hade han på den vovven alls.
Förresten, passande väder för solglasögon... verkligen.


Kängurur i det vilda!
Vi kom riktigt nära med bilen och jag vevade ner rutan för att fota.
Åh, jag har längtat efter att kunna ta kort på vilda kängurur!



En ensam liten pingvin såg vi!
Vi kom egentligen hit för att se "The Penguin Parade" men det var dyrt så vi skippade det.
Vi planerade att åka till stranden där pingvinerna vadrar upp lite senare, men då hade de spärrat av vägen med vakter så det gick inte att ta sig in dit. Tusan! Men den här lille kraken fick duga.


Pingvinen och Mike.
Man ser den knappast, så liten den är. Den där lilla vita saken nere till vänster är det i alla fall...

Trots det kalla vädret blev det en helbra dag! Kängurumatningen och de vilda kängruerna kommer jag att minnas länge, det var riktigt coolt.

I morgon är det sista dagen i Melbourne. Får se vad vi hittar på då. Besöka vattenfestivalen kanske?
Jag börjar gilla den här staden faktiskt. Då drar vi.

Federation square:


Art centre:

Flinder street station:



Crown casino:


Hur fint som helst i entrén!



Häftigt tak, skrämd Emelie och vattenfall.

Ingången till själva casionot. Superstort och fullt med spelmaskiner där inne!
Fick inte fota där dock. Började gråta.
Jag spelade upp en dollar!
Sjukt tråkigt spel var det. Fick trycka på en knapp 50 gånger för att jag var snål och valde alternativet där de drog 2 cent/tryck. Vann ingenting. Började gråta igen.

Sen försvann min plånbok. Började nästan gråta på riktigt.
Jag hade allting där i!
Pass, utländska körkortet, 70 dollar, svenska visakortet, Mastercard, bussbiljett...
Sprang tillbaka till casinot, letade där jag visste att jag hade glömt den - på en bänk där jag la plånboken under kameran som stativ. Idiotiskt att glömma kvar den! Pucko! Den låg inte kvar där såklart.

Gick bort till informationen.
Förstår ni vilken tur jag har! En som jobbade där hade hittat den och lämnat in den. Allting fanns kvar.
Guuuud vad lättat jag blev.
Jag undrar hur lätt det hade varit att få ett nytt pass utan annan ID över huvud taget...
Ett jävla klantarsel med tur är vad jag är. Saker jag tappar bort kommer nästan alltid tillbaka.
Jag undrar hur länge den turen kommer hålla i sig... 

Sen åkte vi hem.
Såhär snygg var Emelie. Ett par killar gick förbi och pekade och skrattade. Elakt!
Hon har ju en ögonsjukdom faktiskt! Låtsades vi i alla fall...

Melbourne är kallt!
Vart tog den sköna Australienvärmen vägen? Vi fryser här för tusan!

Idag begav vi oss till Brighton där det skulle finnas en fin sandstrand.
Det var helt öde, blåsigt och svinkallt.


Speciellt fin strand var det inte heller.

Kan hända att det är finare här när det är soligt och fullt med folk som livar upp stämningen lite. Kanske.

Vi tröttnade på stället väldigt snabbt, tog nästa tåg tillbaka in till stan 10 min senare...
Åt sushi med för hårt sjögräs och satte oss på spårvagnen till Fitzroy.
Folk på hostelet sa att det var bra shopping där.

Bra shopping kan jag inte hålla med om. Bara en gata där det visserligen fanns en hel del klädaffärer, men utbudet av snygga kläder var inte stort. Väldigt dyrt dessutom.

Jag hittade en läcker soffa som ville ha mig som sittgäst.

Vi provade lustiga kläder istället!
Konstigt nog så ser mina kläder riktigt snygga ut på bild. Romantic picture..
Inget att ha i verkligheten tyvärr.
Emelies lilla tröja kostade över 2000. Snygg och så. Eller inte.

Fina solglasögon fanns det där med!
Födelsedagspresent till Jason fick det bli. 50 cents solbrillor och en pruttkudde. Prima present!

Här får afrikanerna vara. Hurra!

Det började regna som tusan. Vi fick springa i mellan butikerna med tak och fly in till stan med målet McDonald's och varm äppelpaj.


Det där tornet igen. Tydligen en symbol för Melbourne. Snyggt tycker jag! Men omöjligt att få en bra bild med tråkig molnhimmel...
Art Centre under tornet, där ville jag gå in! Hittade en cirkusutställning, men läskiga målningar på uppträdande människor, resten var tråk.

Vi får gå hit ikväll igen. Då är det fint upplyst med blinkande lampor.
Kvällsbilder på Federation square och casinot ska med fotas! Håll till godo!

Idag begav vi oss till St Kilda där vi fann en jättefin strand!








De har en Luna Park här med visst. Deras entrégubbe är läskig!

Beslutsångest.
Vilken glass ska man välja när allt ser så gott ut?
Tillslut blev det mango och Cookie. Vågade mig inte på Red Bull-glassen till höger...










Det var så fint med glittrigt vatten när solen var påväg ner...



Simposer!

I stället för att surfa. Väldigt långgrunt utan vågor här.
Jag vill med prova!

Vi låg i gräset och lekte "jag har aldrig". Inte så himla spännande på två personer, men en del fick man reda på...





Vi träffade en lustig grek - Kostas. Han ville ha lite sällskap och bjöd oss på middag.



Finfin restaurang vid stranden där jag beställde kängurustek. Hur gott som helst!
35 dollar (190 kr) och han betalade för det! Hurra!
Godaste jag ätit i Australien.


Sen begav vi oss ut på piren igen för att se på pingvinerna som vandrade upp ur vattnet vid solnedgången.
Så söta! Men oj så de skrek.
Men fick inte fota med blixt, så det här vad det bästa jag kunde åstakomma.
Helmysig dag blev det.
Kanske kanske kan Jason ta oss med till Philip Island på torsdag där det finns en massa pingviner.
Dit vill jag!

Idag begav vi oss till Craigieburn i norra Melbourne för att besöka en festival.
Se musik och dansare, marknad och sådant roligt.
Vi visste inte riktigt hur man skulle ta sig dit från tågstationen, så vi följde efter ett par indier som såg väldigt festligt uppklädda ut.
Vi gick och gick, längs en motorväg och torrt landskap. Kallt och jävligt var det.
 Överallt mötte vi indier. Vi fickskrattattacker och kände oss udda...



Tillslut kom vi fram till ett indiskt tempel.
Inte vad vi hade förväntat oss direkt.

Men fint var det!
Sådär. nu har vi sett ett tempel, i all fall på utsidan. Vi vågade oss inte in. Det kändes läskigt.

Sen fick vi vandra den långa vägen tillbaka till tågstationen igen och fråga efter vägen till festivalen.
Det var inte mycket till festival.
Det kanske hade varit det tidigare på dagen, men vi kom dit vid 16 och då var allt nerplockat.

Öde.

Det fanns en liten inhängnad med fula lantdjur.
Hönorna fick panik och blev jagade. Synd om dem!

Och så lite karuseller.
De såg gamla och livsfarliga ut.

Vi frös som små tokar och begav oss tillbaka till hostelet igen.
Lagade supergod kyckling och kollade på Scrubs.
Slapp dag, men trevligt minsann.

Woho! Gratis mat och alkohol på hostelet!

Folket kastade sig över pizzan!
Gott var det!

En massa trevligt folk bor det här minsann.
Vi pratade en massa med en tyska, en franska och lite norskt folk.
Tyskarna invarderar detta hostel! Jag förstår knappt någon tyska alls lägre. Jag blir ledsen.
Tur att man kan prata engelska med dem. Hurra!
Norskarna pratade vi svenska med, men det blev mest förvirrande... De hade varit på Tasmanien, en ö söder om Australien. Googla det! Superfint! Jag vill med dit.

Sedan blev det utgång med Jason och Eva.
Vi gick till en bar där det skulle vara födelsedagsparty, men födelsedagsbarnet hade blivit för full och åkt hem.
Vi partade ändå! De hade ett väldigt bra liveband där, det var drag.
Träffade en massa av Jason och Evas vänner. Trevligt!


Eva, Jason och en hulk-Emelie.

Jason kan en massa fina meningar på svenska.
"Dansa på bordet" är favoriten, sedan "Stor kuk", "Visa pattarna" och "Jag dricker med bruna kor".
Bra saker att kunna.
Jag gillar Jason, rolig grabb det där!

Nu ska vi laga mat.
Tjoflöjt!

Stadstur i Melbourne igår.

Hade tänkt att gå runt och prova lustiga kläder, men vi kom iväg lite sent så det mesta var stängt.

Vi fick ta oss en titt på alla hus i stället.





Flinder Street Station. Tydligen känd och snygg. Jag vet inte så noga.
Sydney har lite bättre sevärdheter måste jag säga.


Här rider man häst och vagn och åker gamla spårvagnar!

Norrköpings är snyggare.

Vi hittade en Kinaport och en Bullgata.

Federation square med en massa coola hus!




Det där tornet har Jasons morfar designat. Tufft tycker jag!