Hela huvet stormar

Film från Olanakvällen, som utlovades tidigare.
Chokladleken.
Får man en sexa på tärningen får man gå in i mitten och ta sig en chokladbit, men först ska man bara på med mössa, vantar och halsduk och få i sig chokladen med kniv och gaffel!
Inte så lätt som man tror. Speciellt inte när de andra fortsätter att slå tärningen och hetsar på runtikring.


Lite bilder med...

Icka försöker få i sig chokladen.
Lilla Celina drunknade i mössan.

Elsa har snygg stil.

Åh, vad kul vi hade! Lek och skratt hela natten lång. Inte förrän 2 kom vi i säng på våra tjockmattor och somnade tillslut, trots tjocka pizzamagar och Marcus och Dylans små spratt... vi vet att det var ni!

Okejdå, lille pluttCelina somnade vid halv tolv. Jag fattar  inte hur det gick till, för alla var mitt uppe i "Med andra ord" precis brevid och verkligen skrek när de gissade orden. Men är man åtta år och har hållt igång hela kvällen så däckar man nog tillslut. Hon snarkade den lille gullungen.

Åh, vad jag kommer att sakna alla när jag åker iväg.
Tre veckor kvar nu.

På tal om Halloween.
Någon som har en trevlig fest där man kan tänka sig mig som gäst?
Jag är sugen på att klä ut mig till något riktigt hemsk och parta hela natten!

Idag var jag hos tandläkaren.
Jag fick ta ett par otroligt snygga bilder med läpparna utdragna med en jävla plastskena.
Sådär så att de kan se bettet snyggt och bra. Bara att jag inte kände mig så fruktansvärt snygg.
Det kändes som att hela jag var ett stort bett.

Illustration: Moa Sandh

Det snöar.
I oktober, jävla skit. Kunde inte snön väntat i alla fall två dagar till med att falla.
November och snö passar bättre ihop tycker jag.
Det är tur att jag lämnar helvetet snart.

Nu har jag slagit in fel kundnummer två gånger och fått upp två olika personer från min gamla högstadieklass.
Två personer som jag verkligen, verkligen inte tycker om.
8C, Djäkneparksskolan. Det var ett tag sen.
Det börjar bli lite läskigt det här, hoppas det inte händer fler gånger...

Jag har ett sådant där ilsket paper cut på ringfingret,
som svider som satan varje gång jag böjer fingerjäveln.
Jag ville bara ha lite medlidande.

Nu har jag varit en sväng på Folkbladet och fått en massa mer jobb.
Medan Sveriges alla skolbarn har höstlov, jobbar Moa skiten ur sig. Typ.
Nejdå, det är himla roliga jobb!
Fredag - fota Eldkvarns konsert på Skandiateatern
Lördag - fota mingelfest till James Bond premiären på Elite Grand Hotel  (där kända personer skulle befinna sig, hur många kändisar det nu finns i Norrköping.... typ lokalpolitiker som Lars Stjernkvist) och det bästa av allt:
Håkan Hellströms konsert på Flygeln!
Hoho, soft att få betalt för att se kändisar och jävlit bra musik. Inte mig emot. Inte alls!

Igår var det trevlig Olanakväll med övernattning i cirkuslokalen. Himla roligt hade vi!
Det blev en massa spel, lekar, mys och pizza och en massa härliga tjejer att umgås med.
Vi spelade "Med andra ord" där man delar upp sig i olika lag, en i laget tar sedan en bricka där det står ett ord och ska förklara detta ord för de andra i laget, med andra ord. Det blev en väldig massa roliga förklaringar;
"Längst fram på snoppen?"
"Ollon!"
"En lång springtävling, jag tror det är 4,2 mil."
Elin: "Skoljoggen!"
Rätt svar: Maratonlopp... liksom, det visar rätt bra att 12-åriga Elin är väldigt mycket inne i sin egen lilla värld...
Det blev en himla massa nervöst svammel, men mitt lag - bestående av Lovisa, Stina och Agnes vann tillslut!

Jag har en hög roliga filmer från kvällen, men de kan jag inte lägga upp för tillfället. Smyger nämligen med bloggen på jobbet just nu, chefen står på lurpass i rummet mitt över... Trevliga returer idag igen.

Nu sitter jag på kontoret och registrerar returer. Kastar en massa bilder som folk skickar tillbaka.
Å, det känns så onödigt att vi trycker upp en massa bilder som vi bara kastar sedan. Man borde komma på något bättre system. Beställa via internet kanske?
Men man kanske köper mer om man får allt hemskickat, vad vet jag.

Det är fruktansvärt tråkigt i alla fall. Jag börjar redan längta efter att fota igen, men det kanske är tur att jag får lida några dagar så jag får lusten tillbaka. Jag tycker synd om dem som jämt jobbar på kontoret.
Samma sak hela tiden - öppna kuvertet, se vilka bilder det innehåller, fylla i ett formulär på datorn och kasta alltsammans i en kartong. Om och om igen. Flera hundra stycken.
Agh, jag har världens huvudvärk!

Nu har jag jobb på kontoret i morrn och på torsdag med om jag vill. Egentligen vill jag bara ha ledigt, men jag behöver alla pengar jag kan få.
På fredag ska jag fota för Folkbladet igen. Någon konsert med Eldkvarn. Men det blir nog kul, inget att skriva denna gång. Det är skrivandet som tar mest tid och energi. Konsertfoto är bara himla roligt!
Jag måste bara se till att få lite ordentligt betalt.

Igår och idag har jag fotat barn på familjecentralerna/öppna förskolan i Klockaretorpet och Hageby.
Som dagis, men barnen kommer dit en stund på dagen tillsammans med sina föräldrar. De är ofta yngre än barnen på dagis, runt året de flesta av dem.
En massa små söta godigar fick jag fota.






Ge mig!
Den sista var jätteliten och kunde inte sitta själv. Mamman höll handen bakom honom egentligen, men den har jag klonat bort. Den satt i mitt knä ett slag, skrattade och var så söt. Jag vill ha en bebis!


Jag fotade en familj som ville ha en hel massa bilder.

En på allesammans - mamma, pappa, bebis, bror och bror.

En på bebis och brorsorna.

En på bebis, mamma och pappa.

Och sist, men sjukast av allt - en på bebis, mamma och brorsor.

Varför en bild på alla utom pappan?
Ska de ge den till någon som inte tål pappan? Vill mamman ha en bild om pappan någon gång försvinner, så att hon kan titta på den utan att minnas honom... jaja, jag frågade inte.

Igår var jag med Emelie i Linköping.
Hon beskriver kaoset himla bra här, så läs vettja!

Anna målade en finfin bild åt mig. Men tusch och nagellack, på sin komvuxansökan.
Jag tycker om! Tack Anna! Det är nog bara jag som förstår den.
Hohoha. Nu kommer hon med ostbågar! Förlåt, ostbollar!

Igår blev det fika med Emelie på Waynes coffe. Äntligen kom hon ihåg de där satans kupongerna, så fick två dricka för priset av en. Smothies fick man inte välja på, men det gjorde mig inget. Myntasmothien som jag drack förra gången var inte den bästa. Grässtrån som fastnade i halsen och mellan tänderna!
Så nu fick det bli kaffelatte med vit choklad-smak. Någon vit choklad kunde jag inte känna, men det var gott ändå.
Mysig fika var det, med en massa att prata om, även om jag inte minns så mycket av det nu...

Sen stötte vi på en tjock svettig man på stan som försökte sälja nyckelbrickor till oss, samtidigt som jag pratade i telefonen och försökte flytta pengar mellan kontona i telefonbanken. Det blev lite rörigt. Han verkade helt nervös och stressad och svetten bara rann i pannan på honom. Han lyckades få mig att ta en nyckelbricka i alla fall, fan.

Sen blev det dags för uppträdande. En studentfest på campus i Linköping och jag skulle ha en liten eldshow. Angelica och Johanna var skyltdockor. Klockan nio kom vi dit och det var sagt att vi skulle uppträda mellan 22 och 22.30, men det stämde tydligen inte alls.
"Det kommer inget folk för än halv 12, så det är onödigt om ni uppträder tidigare" sa de bara, så vi fick snällt vänta.
Eftersom Maria hade blivit "sjuk" och vi bara var tre, så ville de att vi skulle köra längre, så det blev mellan halv tolv och halv ett i stället. Jag som hade tänkt gå ut på Hugo! Det blev det inget med.

Eldshowen blev det inte heller så mycket med. Det blåste som satan, så jag fick inte fjutt på skiten.
Ett gäng italienska killar fick täcka min marshall med sina jackor, medan jag försökte tända den. En av de ställde sig lite väl nära mig och började stryka på min rygg! Fy! Då var jag nära att skita i alltihop, men precis då tog den eld, men lågan slocknade så fort alla flyttade på sig... Tillslut tog den sig skapligt, så det blev en liten show på tio minuter.
Verkligen en timme. Men, jag kunde inte göra så mycket åt saken.

Jag gjorde lite volter inomhus i stället och det tyckte de om minsann. Men mina fötter tyckte inte så vidare bra om det. Bakåtvolter på hårt stengolv. Nja, inte bästa fotvården.
Så jag varvade det hela med att vara skyltdocka jag med. En värdelös sådan. Jag brukar va riktigt bra på detta, men denna kväll kunde jag bara in koncentrera mig. Jag började garva för allting, speciellt när någon la en kaka i min hand.
Sedan fick jag en vante trädd på samma hand, vilket ledde till att en hel hoper folk kom fram och hälsa på den utsträckta vantehanden. Mycket lustigt. Alla skulle komma fram och ta kort med oss. Lägga armarna om och göra fula miner. Bara killar. Mysko mysko.
Johanna och Icka var helbra. Höll masken hela tiden minsann!
Jaja, nog om det. Det kändes bara jävligt onödigt alltihop, i alla fall att ha mig där. Inte får man betalt för det heller. Inte värt.

Idag har jag varit duktig och tvättat bilen. Det behövdes kan jag säga!
När jag parkerade på skolgården i fredags råkade jag ställa den under ett träd som retsamt släppte ner en massa oranga bär på min bil! Så den var helt kladdig och prickig. Väldigt smutsig dessutom på grund av alla långfärder.
Men nu, ja nu glänser den som en liten ädelsten. En rostig ädelsten.

Nu ska jag inte jobba så mycket mer.
13-15 i morgon och 9-11 på tisdag. Inget mer denna vecka, vad jag vet nu i alla fall. Skönt!
Sedan 5-6 november. Eller om det var 6-7? I Göteborg. Men nu är vi flera stycken som åker dit, så det blir nog kul!

Jaja, nu har jag inte så mycket mer att berätta. Jag sitter hos Anna och har det mys. Men hennes bärbara dator bränner i knät. Ajajaj! Nu tar jag en paus på några minuter!

Haha, det här måste ni se, eller rättare sagt lyssna på!
En liten historia som jag och Johanna Skoglund spelade in någon gång i mellanstadiet. I femman kanske.
Helt improviserat, om en tjej som går vilse i skogen och hennes hemska öde.
Fasansfullt lång, men ni måste lyssna på hela, för den spårar ut totalt i slutet!



De illustrerande bilderna är från min och Emelies överlevnadsutflykt i skogen i våras.
De har nog inte så mycket med historian att göra, mer än att det är skog...
Jaja, någonting måste man fylla ut ljudklippet med.

Imorse skrapade jag bort is från bilens fönsterrutor.
Då blev jag deprimerad. Ett tag.
Sen kom jag på att jag snart slipper den här hemska kylan!
28 dagar kvar nu!

Jag åt sushi idag för första gången.
Det var faktiskt riktigt gott!
Men nu är jag hungrig igen...
Det var bara det jag ville säga.

Nu sitter jag på biblioteket i Falun. Varför kom jag inte på det tidigare? Klart de har internet på biblioteket!
Men jag måste stänga ner allt ordentligt innan bokningstiden tar slut, för när jag loggade in här var det en massa worddokument öppnade med ett CV och personligt brev! Råkade smygläsa lite...
Dessutom var någon inloggad på hotmail, så där kunde jag ha hittat på en del. Men så busig är jag inte!

Så, nu har jag varit i Eskilstuna och fotat dagisbarn där.
Det började inte särskilt bra. Försov mig, igen. En timme! Sedan hittade jag inte vägen. Jag var på rätt gata, men jag fattade inte vart dagiset låg. Sen skulle jag sätta upp all utrustning i ett rum som var ganska så litet, men jag testade att titta genom kameran innan och trodde att det skulle gå bra ändå. Det gick inte bra!
När jag hade ställt upp första gruppen, så fick bara hälften av barnen plats på bild. Den hälftens föräldrar hade nog inte blivit så glada. Vi försökte allting; backa så långt det gick, trycka ihop dem ännu mer och till och med öppna fönstret och fota utifrån. Men det gick helt enkelt inte.
Så jag fick be dem snällt att flytta på sig till rummet bredvid, där vi fick  flytta bort en massa bord först.
En timme efter jag egentligen skulle börjat var jag klar att fota igen.
Ah, jag kände mig helt värdelös! Jag visste liksom inte vad jag skulle göra. Först kom jag för sent och sen kunde jag inte sätta upp sakerna ordentligt!
Men det gick riktigt bra när allt var klart. Även porträtten som jag tog mellan 13-17 utan paus.

Sen var det bara att fara tillbaka till Falun. Nästan tre timmars bilåkande, igen.
Jag missade Bonde söker fru...

Tack Gode Gud ska visst börja sändas igen!
21.30, Lördag, TV4.
Missa inte det!

Söt!

Liksom. Ursäkta?

I lördags var jag en sväng hos Emelie.
Jag gillar Emelies mamma. Hon svär en väldig massa!
Alla är jävla idioter och dumma i huvudet, dessutom pratar hon en rolig finsk dialekt som jag inte förstår.
Himla underhållande!

Emelie försökte få igång internet på min bärbara, men det gick inte alls. Skit, skit.

Vi kollade ett slag på dansbandskampen. Det var inget att ha! Inte för att vi hade räknat med det heller, vi satt mest och hånade dem. Sen satte vi på någon svensk film på dvd som hette "Varannan vecka". Inte mycket att ha den heller, men rätt så rolig vissa stunder. Väldigt förutsägbar dock.

Emelie hade gjort goda cookies. Nu blev jag sugen på en!
Det är bra att ha med matlagerskan till Australien tycker jag!

I fredags hade jag riktigt kul.
Det var avskedsfest för familjen Linder som ska åka till Malaysia i 3 år (rubriken är till dig Eva :-)).
Det är visserligen väldigt sorgligt att de åker iväg, men jag har svårt att vara ledsen över något som inte har hänt än. Det är först när de åkt som jag kommer att sakna dem. Och det en massa!

På festen träffade jag på en massa gammalt cirkusfolk. Lovisa Ritzer, Emelie Carlsson och Johanna Edoff som jag inte sett på evigheter! Himla roligt!
Vi hade en massa att prata om och det slutade med lite festande tillsammans med tjejerna och Alexa hemma hos Emelie. Jag vill ha dem tillbaka till cirkusen allihop!

Alla bara försvinner åt olika håll nu för tiden. Men jag drar snart jag med, så det är väl strunt samma.
Idag är det 20 oktober. Det betyder en månad kvar!!!!

Idag fotade jag högstadium. Det var riktigt länge sen sist. Och en väldig skillnad mot dagis!
Bara porträtt den här gången, en väldig massa klasser och en halvtimme per klass.
Jag tänkte att det var ett helvetesschema, att jag aldrig skulle hinna, komma efter och bli helt slutkörd. Dessutom hade jag sovit aldeles för lite.
Men det gick riktigt bra.

Tusan vad snabb jag har blivit!
Det tog max en kvart för varje klass, så det var hur lungt som helst!
Jag hann till och med visa bilderna för eleverna och fota om dem som inte var nöjda. Fast chefen säger att man inte ska visa bilderna, att det bara blir bråk då, men det förstår jag inte riktigt.
Det är klart att alla blir mer nöjda och vi får fler bilder sålda om de själva får välja vilken bild som de tycker blev bäst.
När de får se alternativen och gör ett val, har de ju i princip redan köpt bilden. De har fått välja och vet de att de inte blir bättre än så.
De sa att de aldrig fått titta på bilderna förut och blev jätteglada när de fick det. Jag kände mig uppskattad och fick en massa positiva kommentarer.

Vad är det som inte är bra med det? Är det någon som förlorar på det eller?

Jag körde fel på vägen hit. Jag har ingen GPS med mig, för Pavlina ville ha tillbaks den, så jag tänkte att jag hittar till hotellet ändå. Det är ju tredje gången jag är här.
Men icke. När jag kom till Sala kunde man välja på att köra väg 70 mot Enköping eller väg 70 mot Mora. Jag visste att jag hade kört mot Mora förra gången, men när man åker från Falun till Norrköping kör man först mot Enköping och det gick snabbare hem än dit, så jag tog vägen mot Enköping istället. Jag hade ingen kartbok med mig...
Jag tänkte att man åkte via Enköping till Falun, men det gick ju inte alls. Från Sala till Enköping var det 5 mil, men när jag väl var där så fanns det bara skyltar mot Norrköping, Stockholm, Oslo och blahiblaha... så jag var tvungen att åka tillbaka till Sala. Jag tog alltså en omväg på 10 mil och kom därmed fram en timme senare än vad jag hade tänkt!
Jag bara skrek ut högt och var arg på mig själv! Fan fan!
Jag kom inte i säng förrns klockan 12, så det blev bara 6 timmars sömn. Det klarar inte mitt lilla huvud.

Först efteråt kom jag på hur det hängde ihop. Det där med Enköping.
Enköping ligger söder om Sala (hade jag ingen aning om), så väg 70 går från Enköping, genom Sala upp till Mora.
Så när jag åkte från Falun mot Enköping, bytte jag till väg 56 i Sala. Så jag åkte ju aldrig genom Enköping. Puckohuvud.

Ni kanske inte alls hängde med. Men men. Jag ville bara att ni skulle veta att jag är trög. Att det är bra att ha en karta med sig när man åker.

Wihu!
Jag har hittat dator där man kan koppla upp sig på internet. 19 kr/timme. Inte så fasligt dyrt!
Jättesmart, mitt inne i Kupolen köpcentrum i Borlänge. En massa datorer som står utplacerade och man betalar med mynt eller kreditkort i en automat bredvid. Min vecka är räddad!

Jaha. Nu drar jag till Falun igen.
Jävla skit. Jag orkar inte hålla på och fara runt mer.
På tisdag ska jag va i Eskilstuna, fota till halv sex. Sedan packa ihop allting, tar väl någon timme och tillbaka till Falun igen. Tre timmars restid mellan Eskiltuna och Falun. Fan. Jag palla inte!
Jag bryter ihop snart. Fan fan.

De tror att jag verkar klara vad som helst. Det gör jag inte. Jag är fan skittrött redan du bara av att tänka på den här jävla veckan. Jag vill inte sitta ensam på det där jävla hotellet mer. AAAAAAAAAAAAAAAAAAaaaaaaaaH!

Förlåt att jag bombarderar er med YouTube-filmer, men jag kom just att tänka på det här programmet!
Tack Gode Gud! Så himla bra!
Jag förstår inte alls varför de inte har kört en ny säsong av det.
En kändis blir utklädd till en roll, sedan ska den gå in i ett rum där den inte har en aning om vad som kommer att hända. I rummet finns ett antal personer som även de har fått roller, men med några förutbestämda repliker. Det är de som styr det hela. Nu gäller det att kändisen kan improvisera och spela med i teatern så bra det bara går, utan att ha något manus eller koll på vad de andra spelar. Riktigt, riktigt roligt!

Robin Paulsson gör det här så jäkla bra!


Och Martin Timell:



Carina Berg!

Oh! Nu blir jag helt otroligt avundssjuk och så himla inspirerad!
Jag vill också kunna måla såhär! Sinnes!



Nu är jag hungrig!
Jag kanske skulle ta den där koppen te och rostat Smart & Gott.
Javisst!

Jag hade lite bråttom i morse. När jag äntligen hade fått ihop allting och satte mig i bilen så kom jag på att jag inte hade mobilen. Jag tänkte först att jag nog hade lagt den i väskan och orkade inte gräva runt efter den, men jag ångrade mig sedan och gick tillbaka till huset för att leta efter den.
Sprang och irrade runt ett tag, men sedan ringde jag till den från hemtelefonen när jag inte orkade leta mera.
Det ringde utomhus. Från bilen trodde jag först, men sedan såg jag att den låg där ensam på gräsmattan.
I regnet.
Den måste åkt ur fickan när jag sprang till bilen.
Det var ju tur att den inte blev liggandes där hela dagen!

Anna är här och vi har party!
Moulin Rouge och Because we Can can can!
Hon visade mig just en hemskt rolig video på YouTube. Jag förstår ingenting!


Titta, titta titta!

Vi har tre datorer igång i mitt rum. Min stationära när jag sitter nu, min jobbdator där jag redigerar lite bilder när jag känner för det och Annas bärbara där hon snackar msn. Socialt.
Men vi gillar det så!

Jag fotade ett barn idag, som var helt tjurig och vägrade se det minsta lilla glad ut.
Mamman var jobbig och lockade med Läckerol om han visade ett litet leende, men ungen vägrade och fick minsann Läckerol ändå.
"Haltablet", sa han hela tiden tills mamman tröttnade.
Så var det någonting jag gjorde som fick ungen glad under någon sekund och jag hann knäppa en jättefin bild. Pustade ut för att allt trulande var över och visade mamman bilden så att hon skulle få se hur fin den blev, äntligen.
"Jag tycker han ser lite utvecklingsstörd ut", sa hon bara.
Hur kan man ens säga så om sitt eget barn! Ett helt vanligt, avslappnat fint leende. Är man utvecklingsstörd då?
Jag insisterade på att bilden var jättefin, men hon ville inte ge sig. Jag hade redan hållt på i säkert 20 minuter med ungen (normalt tar det någon minut), så jag visste att det absolut inte skulle kunna gå att få bättre. Det var ett väldigt utspritt schema, så jag kunde ta mig den tiden, men jag bara hoppades på att det skulle komma ett nytt barn så jag kunde köra hem dem någon gång! Men icke.
Tillslut kom Thomas som skulle hämta något i rummet jag var i. Han började skoja lite med barnet, ungjävlen spottade och räckte ut tungan åt honom! Han förstod minsann att jag inte hade det lätt... Han fick syn på bilden och lyckades tillslut få mamman att gå med på att välja den "utvecklingsstörda".

Ibland förstår jag mig inte på folk. Det går ju inte att pressa fram ett leende hon någon som verkligen inte vill, fast man försöker med alla trix man har. Jag vill väl inte hålla på hela kvällen med hennes ungjävel!
Föräldrar kan vara pain in the ass ibland...

Igår var sötaste Linda här och kom med presenter. Och hon fick presenter av mig.
Vi hinner ju aldrig ses, så fast jag fyller 6 september och hon den 16e, så fick vi fira varandra nu.
Jag fick supersnygga stora tekoppar, svarta med röda mönster på. Ja, ni kan ju se själva:

Jag måste njuta av dessa med gott mintte och rostat bröd!

Linda verkar ha planerat sitt liv flera år framåt. Kanske blir det av, eller så är det mest önskedrömmar. En massa resor hon vill göra, olika jobb för att ha råd med allting och sen utbildning. Jag vet inte om jag är avundssjuk för att hon verkar ha bestämt sig för vad hon vill syssla med några år framöver, eller om det mest känns skönt att jag tar det lite som det kommer. Jag tror på det sista, faktisk.

För även om jag sitter och tänker ut vad jag vill göra med mitt liv, så kommer det nog inte bli så i alla fall. Det känns nästan lite jobbigt när folk frågar mig saker om framtiden;
Hur länge ska du stanna i Australien? Vill du fortsätta med skolfoto nästa år? Kommer du tillbaka till cirkusen sedan? Vad vill du utbilda dig till? Tänker du läsa vidare nästa år? Vill jag ens plugga över huvud taget...?
Jag tar det när jag kommer dit helt enkelt.
Kanske får jag en knäpp när jag är i Australien och vill tillbringa resten av mitt liv i bushen. Kanske stöter jag på något jätteintressant jobb som jag fastnar helt för. Kanske blir jag toalt less på livet och inte vet vad jag ska ta mig till.
Det tar vi då.

Äh. Jag hade inte alls tappat bort mitt Visakort.
Det låg i jackfickan där jag trodde att jag hade lagt det hela tiden.
Vad jag inte förstår är hur jag kunde missa det,
för jag kände igenom fickan hur många gånger som helst och så i morse så var det bara där.
Eller vadå äh. Det var ju bra! Men retsamt.

 Idag finns det inte så mycket att säga om livet.
 Jag har jobbat och tränat. Det får räcka.
 Oh, jag har slarvat bort mitt Visakort med.

 (Bara för att jag har bestämt mig för att blogga varje dag!
 Kvalitet kanske är bättre än kvantitet ändå.)

Jag tänkte bara visa en bild från denna vecka. En bild som jag blev väldigt nöjd med.
Förskolan Borgen.
De hade en stor borg inomhus som de ville få med på bilden på något sätt.
Så, det fick bli såhär:

En jäkla massa ungar, två slängdes upp i tornet.
Det var ett himla ståhej för att få de att stanna kvar där uppe och kika ut genom fönstrena, men det blev tufft!
Det finns en massa som jag inte är nöjd med också, men skit i det.
Helheten tycker jag blev frän.
En massa utspridda leksaker och fönster gömdes smidigt och snyggt bakom tyget, som faktiskt passade riktigt bra ihop med borgen.

Jag visade den för Thomas, fotochefen. Han blev riktigt imponerad och ville ha ett ex till sig själv. Ett visningex.
Han kollade på en massa andra bilder jag fotat och sa att jag tar mycket bättre gruppbilder än många fotografer på företaget som hållt på i många år.
Tjo, då blir man glad!

Han vill gjärna jobba med mig nästa år.
Det tror jag med att jag vill.
Han sa att jag nog behöver lite semester från det här ett tag nu.
Det tror jag med att jag behöver.
Men nu har jag jobb hela vecka 42 och 43 och någon dag vecka 44.
Så det blir inte ledigt än på ett tag, men desto mer pengar. 
Och snart, snart! AUSTRALIEN!

Jag får se hur jag känner när jag kommer hem från Australien, kanske vill jag syssla med något helt annat.
Vad vet jag?
Det är bra att jag inte behöver bestämma mig nu i alla fall.
Något som också är bra är att även om jag inte vill bo kvar i Norrköping, så kan jag ju jobba med skolfoto ändå. Jag reser ju i vilket fall runt som en tok, så det kan väl inte göra någon skillnad.
Det är bra att de vill ha kvar mig i alla fall.

När jag var i Falun jobbade jag av någon anledning inte i Falun, utan i Säter - 40 minuter bort.
När man åker till Säter passerar man Borlänge där som bekant Romme ligger.
Romme Alpin där många friluftsdagar har spenderats under åren...
Jag blev pirrig och nyfiken och svängde genast förbi för att se hur fina Romme såg ut utan snön och den djävulska kylan.
Det var mycket fint ska ni veta! Men konstigt att se...





Ja, lite konstigt, men fint som sagt.
Nu vill jag åka skidor! Jag vill åka iväg en vecka eller två och lära mig på riktigt. Inga fjantiga endagsfriluftsdagar.
Bo i stuga, åka hela dagarna, gå på afterski.
Det har jag aldrig gjort.

Dumma, dumma Piratemelie tvingar mig att gå på plankan!

HAHA, det här måste ni se!

Party och muffinsbak i Svärtinge!









Eller.. det kanske inte var så mycket muffinsbak på bilderna.. Så, här kommer en film!

Ibland förstår man inte riktigt hur saker och ting hänger ihop...

Jag hade en hel del söta barn den här veckan ändå.
Igår var jag på ett dagis där det fanns en liten tjej som hette Moa (inte så konstigt att hon gillade mig...).
När jag packade ihop mina saker och var redo att gå kom hon in och ställde sig och tittade på mig.
"Ska du gå hem nu?" frågade hon och såg jätteledsen ut.
"Ja, jag ska bara plocka in alla mina saker i bilen först".
"Jaha... Kan inte du komma hem till mig och ta kort på mina föräldrar?"
"Haha, näe, det tror jag inte jag kan. Nu ska jag till ett annat dagis förstår du."
"Vet du vart jag bor? Vet du vart Säter..eh...dalen ligger? Man åker..."
Haha, så söt. Fyra år kanske. Hon blev verkligen besviken...Hon gjorde min dag!

Idag var jag trött och seg. Kände mig inte på topp. Men jag fick äta god soppa som barnen lagat och då blev jag på bra humör igen. Jag förde en del intressanta samtal under luchen med.
Liten kille, typ 3 år: "Har du en flu?"
"Haha, näe, jag har ingen fru!"
Söt liten tjej: Jag tror han menar man.
Annan kille: Ska du åka hem till dina... barn?

Herregud, hur gammal tror de att jag är?!

Sådär, nu är jag hemma igen.
Det blev inget internet för mig i Falun, den dumma datorjäveln ville inte koppla upp sig på det trådlösa nätverket och jag blir verkligen inte klok på varför. Jag ringde internetexperten Emelie, men hon kunde inte heller hjälpa mig. Tydligen så var det Widows Vista hon inte förstod sig på. Typiskt. När man har värsta proffsvännen så har man ändå fel operativsystem...

Så, jag försökte luska ut om man kunde låna datorn i receptionen, men den hade visst blivit fulladdad med porr, så hade de snällt fått montera ner. Trevligt trevligt.

Den här veckan var ingen höjdarvecka direkt. Bra dagis på dagarna, men inte så mycket annat att göra sedan.

Det var inte så himla kul att bo själv på hotell den här veckan. Det blev hela kvällar framför TVn varendaste dag. Det fanns inte så mycket mer att roa sig med. Jag var på ett antal riktigt bra restauranger. Men själv. Det är inte så roligt då. Inte alls kul att sitta och vänta på maten i över en halvtimme utan att ha något att fördriva tiden med. Jag kände mig helt mobbad. Jag var inne på en fin thairestauang och satte mig vid ett bord för att vänta på menyn. Jag väntade och väntade, de verkade inte se mig. Tillslut gick jag fram till kassan och frågade om menyn där, de var snälla och trevliga och frågade mig vart jag satt någon stans. Jag pekade bort mot ett par bord vid fönstrena och kyparen följde med mig bort men ställde sig vid ett tjejgäng som satt där jag pekade.
"Nej, jag sitter här", fick jag snällt säga och visa på det tomma bordet vid fönstret. Inte med det glada tjejgänget, utan helt mobbat bredvid.
Maten var god i alla fall.

Jaha, nu far jag visst iväg igen.
Till Falun.
Jag skulle vara borta i två dagar, men Patrik ringde nyss och sa att Tommy var sjuk, så jag får ta hans jobb med.
Jag blir därmed borta hela veckan... Inte vad jag hade tänkt mig riktigt.

Falun är fint, men litet.
36 000 bor det där, därmed ett väldigt litet centurum och inte så mycket att göra på kvällarna.
Jag hade hellre varit en vecka till i Göteborg. Så himla mycket som jag skulle velat göra som jag inte hann med. En massa affärer, Universeum, bokmässan (som lagom hann starta när jag åkte hem).

Så fruktansvärt roligt är det inte att bo själv på hotell, men ganska mysigt ibland. Ett tag.
Blööö hade hellre stannat hemma, men jag hade egentligen inget mer jobb den här veckan än de två dagarna i Falun, så det blir lite mer kosing nu, vilket såklart är bra.

Jag är inte hemma på min systers födelsedag.
Jag var borta på mammas och pappas med. Jag får köpa något fint till henne i Falun.

Kulturnatten förra lördagen.
Jag skrev och fotade en massa för Folkbladet.
De flesta av er har redan sett det, men jag visar upp resultatet här ändå!
Hoho, jag fick ettan-bilden! Alltså, den stora på förstasidan.
Mycket, mycket nöjd med detta ska ni veta!

Ett helt uppslag inne i tidningen blev det med! Allt är bara mitt mitt.

Folkbladets hemsida verkar inte fungera för tillfället, men läs en del av texten genom att klicka på bilden nedan:

Jag har svårt för att bli riktigt nöjd med texter. Därför lägger jag bara upp den här, det är i alla fall den bästa.
De andra känns... nja, jag vet inte. Inte helt hundra.
Det känns pinsamt att folk ska läsa dem i en tidning, men ger de mig det här utrymmet, så måste det vara något som är bra i alla fall...

Flamenco.

Dansföreställningen EGO.


Teatern In Absurdum.


Sötaste Littlemarbles.



Rockiga Lasse Lindh.

Riktigt, riktigt bra film. Den där Patrik 1,5!
Jag kan nog hålla med Anna. Kanske den bästa svenska filmen någonsin. I alla fall en av mina riktiga favoriter.
Den hade mer djup än vad jag hade trott. Lite sorgligare, men oj så rolig dessutom!
Att filmer blir så mycket bättre på bio gör ju inte saken sämre.

Men, vi höll på att missa filmen. Eller jag höll på att göra så att vi inte fick några biljetter.
Jag blir så trött på mig själv. Hur jag än försöker så kommer jag nästan alltid försent.
Nu hittade jag inte mina biopresentkort (vart fan har de tagit vägen!), vilket slutade med att jag fick låna ett kort av min syster (snälla syster!), och sen åkte jag runt som en tok för att hitta en parkeringsplats.

När jag kom dit var Emelie sur för att hon hade fått vänta och så fanns det bara två biljetter kvar, med platser precis bakom varandra. Inte så kul kanske.  Eller som försäljaren sa:
"Du kan ju alltid smälla till henne i bakhuvudet om du vill något". Alltid något att roa sig med...

Vi bestämde oss för att vänta tills de reserverade biljetterna som ännu inte blivit uthämtade släpptes, och det var tur, för det fanns platser kvar.
Två stycken på mittersta raden mitt i. Perfekt.

Maten var mumma!
Men jag åt för mycket äppelpaj... Nu mår jag illa minsann!
Att jag alltid ska göra samma misstag. Det är för gott!
Nu har jag sett på Juno för tredje gången och Anna för första.
Får inte nog av den!

Ikväll ska jag på bio med Emelie.
Patrik 1,5. Det blir toppen! Anna säger att den är superbra, typ den bästa svenska filmen någonsin.
Det tror jag med.



Det blev lite mycket utropstecken här ser jag. Oj!

Annas mamma fyller år.
Festligt!
Snart blir det mat som Anna säger är äcklig, men det blir fint.

Fotade idag. Blev en massa glada barn!
Klicka på bilden för strörre. Det blir bajsig kvalitet här, men skitsamma.

Och igår:

Egentligen ska jag inte alls vara avudssjuk. Jag och Emelie kommer vår resa lite närmre hela tiden (det vore ju sorgligt om den befann sig längre och lärgre bort...), 49 dagar kvar nu.
I söndags fixade vi hostel för de fem första dagarna i Sydney.
Det känns ju skönt att ha någon stans att ta vägen liksom...
Det verkar vara ett riktigt bra ställe. Fina rum och jättesnygg uteservering, men det allra bästa är defenitivt läget!
Precis vid Kings Cross där en massa butiker och sevärdheter finns. G'Day Backpackers heter stället förresten.

En flashig hemsida har de med: Klick, klick!

Lite bilder därifrån:





Det här blir toppen!
Jag hoppas att de fyra andra som vi ska dela rum är är några trevliga typer.
Typ, ett gäng snygga killar som vi kan följa med på äventyr...
Hoppas det inte är någon tjock tant som snarkar som Becka och Sara verkar råkat ut för!
Men övre åldersgränsen på hostellet är 31 år, så gamligar slipper vi i alla fall!

Becka och Sara åkte till London igår.
Jag är avundssjuk. Nu vill jag iväg!
Åh, jag kommer att sakna dem som tusan! Becka och hennes obotliga babbel och roliga idéer och Sara med sina söta kommentarer och härliga personlighet.
Vart ska vi nu ha alla våra förfester? Jag kommer att sakna Beckas lägenhet.

I måndags var jag där och tvättade fönster, hjälpte henne att flyttstäda lite. Fönstrena var äckliga. Det droppade brunt vatten från skrapan ner på golvet. Undrar när de blev tvättade senast... Det konstiga är att det inte alls har synts att de varit smutsiga, men det kan jag försäkra er om att de var.
Vi packade ner en massa glas som Becka först klädde in i kaffefilter. Tydligen det perfekta skyddet för vinglas. Vi konstaterade att hon inte hade så många glas kvar, det mesta hade blivit krossat på bakisdagarna... Sen gick vi ner till tvättstugan och roade oss med att tvätta en massa gamla kläder. Becka slängde in grejer i torktumlaren på högsta värmen, så jag undrar om de verkligen är lagom fortfarande...

Det blev ingen sista fika med klassen, men det kanske var lika bra. Det hade nog bara blivit ett snyftigt avslut som man inte vill minnas. Nu minns jag allt bra med dessa härliga tjejjor. Det glömmer jag inte i första taget!
Kom tillbaka nu!

Oh, jag har visst glömt berätta om en sak som hände i Göteborg.
En jävligt klantig grej.
Kvällen innan jag åkte så var jag ute med folket i klassen, därför plockade jag ur bankkortet och körkortet så att jag inte skulle behöva släpa på hela plånboken.
Det är ju smart om man kommer ihåg att lägga tilbaka dem också.

Så, jag åkte glatt iväg till Göteborg utan bankkort och körkort, helt utan kontanter förutom ett rör med 50 enkronor och lite småmynt som jag hade i bilen. Bara en väldig tur att jag inte behövde tanka på vägen. Eller blev stoppad av polisen...
När jag svängde in på Ica för att köpa bananer och lite smaskigt naturgodis och sedan ställde mig i kassan för att betala blev det hela väldigt pinsamt. Ingenstans kunde jag hitta mitt kort och jag letade runt som en liten tok i plånboken.
Kortet låg hemma på skrivbordet och retades med mig.

Tur att man har en mamma där hemma. Hon ringde runt en massa och fick tillslut tag på Niklas som skulle bo på samma hotell som mig, fast han skulle åka upp dagen efter. Så jag fick grejjerna tillslut.
Bara det att det inte var så kul att komma till en stad helt utan pengar.

Första dagen gick 56 kronor till parkering, vilket var alla pengar jag hade. Det är svindyrt att parkera i Göteborg! I alla fall i innerstaden. 20 kronor i timmen på de flesta ställen! Jag fick åka runt en massa och hittade tillslut parkering för 15 kr/tim. Skitdyrt det med. Jämfört med 10 kr/2 tim här hemma.

Jag bad väldigt snällt om att få äta på förskolan, så jag fick lite mat i mig den dagen i alla fall. Jag ville åka in till stan och gå i lite butiker, men parkering eller buss hade jag ju inga pengar till. Så det fick bli en liten promenad omkring hotellet, där jag faktiskt lyckades hitta ett par affärer där jag kunde fönstershoppa ett tag... Sen blev det TV-kväll på hotellet där det verkligen inte fanns något att titta på.
Vid kl 21 kom äntligen Niklas så jag kunde få min välbehövda kvällsmat. Jag som var svinhungrig redan vid klockan fyra...

Stackars klantiga Moa.

Sådär, nu har jag varit och härjat i Göteborg. Kom hem i torsdags kväll. Seeent.
I morgon är det tusan en vecka sen. Jag har inte skrivit på en vecka.
Skämmes! Så, lite uppdatering om Göteborgsveckan:

Nästan varje natt under ett par veckor har jag drömt om det. Och i tisdags gjorde jag det - försov mig.
Rejält. Jälvligt. Dumt. En hel jäkla timme.
Gissa om jag fick panik när jag vaknade.
Klädde på mig fort som tusan, slängde i mig frukosten, i med alla grejer i bilen och så snabbt iväg. 25 minuters bilfärd till skolan enligt GPSen, men det tog betydligt längre tid än så. Riktigt mycket kö överallt och trafiken bara segade sig fram. GPSen sa höger i rondellen där jag skulle köra rakt fram, så där gick ännu mer tid till att vända och köra tillbaka.

En hel timme försvann där jag egentligen skulle ha satt upp fotoutrustningen, bara riktig tur att vädret var bra och dagiset ville ta gruppbilderna ute. Så, på något vis hann jag ändå med alla 54 små skitungar och några syskonbilder innan lunchen halv tolv. Puh. Och det gick faktiskt riktigt bra. Jag jonglerade som en tok, balanserade bollar på huvudet och busade med en kanin. Ibland tycker ungar att skitskumma saker är roliga. Tur för mig.

Nu lägger jag upp lite bilder här som jag inte vet om jag får lägga upp, men skitsamma.
Om man inte jobbar med det här ser det säkert ut som att ungarna har fått ställa sig hur som helst och att de sen bara är att fota. Så är det inte kan jag säga. Det ligger en jävla massa tanke bakom varenda bild för att då alla att synas, få en fin form på det hela, rätt ljus och glada barn och vuxna som tittar in i kameran. Just ljuset och färgerna kanske inte går att bedömma här. Allting ser väldigt snyggt ut på jobbdatorn, men på min dator är allting alldeles för ljust och går för mycket åt grönt, så jag vet inte hur det ser ut på era datorer.

Det är inte klokt hur mycket snor det får plats i tvååringars näsor. Alla verkar vara förkylda. Inte trevligt. Men jag är med snorig, så jag ska väl inte säga något...



Söta barn. Liksom.


Förutom det där lilla missödet med försovningen så har det faktiskt gått bra. Riktigt lugna dagar, så jag har hunnit med att se Göteborg en del och shoppat en massa. Upptäckte butiken Rut m.f. som får bli min nya favoritaffär! En massa snygga kläder till superbilliga H&M-priser. Det blev en t-shirt och en schal på H&M också förresten. Och ett par skor på Top shop.
Jag har massa massa pengar kvar ändå, för nu är jag riiiik. Typ.

Eller, veckan har inte varit helt lugn, för ett dagis blev det en massa krångel på. De hade visst tänkt sig att jag skulle hinna med porträtt på över 60 ungar+syskonbilder och fyra gruppbilder på en förmiddag. Dessutom skulle jag flytta runt utrustningen och fota på alla fyra olika avdelningar. Tog en himla tid. Så, jag kan erkänna att jag inte hann. En grupp fick fotas typ på deras egentliga lunch och en grupp efter lunchen. Så vissa av de små var trötta och skulle egentligen haft vila då och många skulle gått hem. Så det blev lite rörigt, men det löste sig det med. Det blev i alla fall dagens bästa gruppbild.

Tagen i en soffjävel. Vi har blivit varnade om att inte ställa upp ungarna i en soffa, men de hade tagit så tidigare och släpat fram den åt mig och allting, så jag var tvungen att testa. Inget fel med det tycker jag.

Ja, det var väl Göteborgsveckan det. Kommer säkert på en massa mer att berätta om sedan som jag lyckats glömma nu.. men ja. Ni orkar inte läsa om mer saker ändå.