Det skriks mycket på Paddy's Market.

CHEEEPAA, ONE DOLLAR, ONE DOLLAR!

Lite trevligt från Darling Harbour idag:

Stay cool!

Jag hittade en karusell.

Och roliga studsgrejer!

Nu blir det Luna Park med Emelie.
Nöjesfält, woho!

Jag svettas ihjäl här.
Nu blir det stranden!

Jag vet inte var jag ska börja.
Jag ångrade mig.
Nu har jag ett jobb igen!

Vi tar det från början.
I torsdags var jag med Nathan, en av ledarna och en av de bästa bland säljarna. Jag ville kolla på när han pitchade folk för att lära mig bättre, få tips på vad man kan säga från intruduktion till genomfört sälj.
Men han var för bra. Han lyckades övertyga personer som jag aldrig skulle kunnat sälja till. Pratade så avslappnat med dem. Jag började jämföra mig med honom. insåg att jag aldrig kommer att bli så bra.

Sen var det min tur att prata med folk, men jag blev så himla nervös. Tycker inte om att ha någon som tittar på och kritiserar. Det låste sig. Jag ville inte mer. Jag blev ledsen.
Sen började jag tänka på om det här verkligen var ett jobb för mig. Vi pratade igenom allting. Jag visste inte hur jag ville göra. Jag ville inte ge upp allt, trivs jättebra med alla som jobbar där, men plötsligt kände jag att jag inte skulle klara av det. Att jag pressade mig själv för mycket. Jag blev så osäker. Han tyckte att jag skulle åka hem, att jag inte borde jobba kvar om jag inte mådde bra av det.
Så jag åkte hem. Allt kändes bara tomt och komstigt.

Igår var jag runt på stan och delade ut CV igen. Allt kändes hopplöst. Varför skulle någon vilja anställa mig nu om de inte velat göra det under de två senaste månaderna? Speciellt inte när jag bara kan stanna där en månad. Drar ju till Melbourne sedan.
Hela dagen gick jag bar omkring. Det var tråkigt att bara vara borta från jobbet en dag. Blev helt rastlös.

Så jag har tänkt en massa.
I morse pratade jag länge med mamma i telefonen om alltsammans. Hon tyckte att jag borde försöka igen.
Jag har ju inte ens jobbat där två hela veckor. Man kan inte bli bäst på två veckor. Det går upp och ner tills man lär sig ordentligt. Det vet ju jag med. Egentligen. Bara det att jag vill vara bäst från början.
Jag kan inte bara ge upp. Nu har jag äntligen börjat träffa lite roligt folk och det var ju därför jag ville börja jobba från första början.
Jag tänkte på allt jag missar; roliga grillfester, "The Rally"- en stor gala med landets bästa säljföretag, roadtrips...
Pengar har jag så det räcker ändå. Så egentligen gör det väl inget att jag inte tjänar sådär jättemycket, bara jag har något att göra om dagarna. Blir jag bättre på säljandet kan jag faktiskt tjäna jättemycket. Bonus.

När jag började med skolfotot kändes det lika tungt som det här. Tänkte på att sluta flera gånger. Men jag kämpade mig igenom det första jobbiga, när allt är nytt och man inte kan någonting. Tillslut blev jag en av de bästa.
Jag vet att jag kan vända det dåliga och bli bra.

Så jag begav mig till kontoret i morse. Pratade med Nathan och förklarade allting.
Vi kom fram till att jag skulle försöka igen. Att jag har potential.
Så på måndag börjar jag igen! Nu fasen ska jag ge 100%. Känns bra!

Jag börjar redan ångra mig över jobbet lite. Att jag sa upp mig alltså.
Eller jag vet inte.
Nu måste jag ge mig ut och söka jobb igen. Som jag gjort de senaste två månaderna utan att få något.
Men hela veckan när jag har jobbat så har det inte känts rätt. Det har inte varit alls kul, förutom innan och efter jobbet och på lunchrasterna. Det räcker inte. Jag tjänade ju knappt något heller.

Jag är inte typen som brukar ge upp i första taget. Går något dåligt så kämpar jag tills det går som jag vill. Förutsatt att det jag sysslar med är kul. Är det inte roligt så är det inte så mycket mening att kämpa. Än mindre när man inte mår bra av det man gör.

Jag har alltid haft svårt att prata med folk. Det kommer inte naturligt för mig. Jag blir ofta tyst och vet inte vad jag ska säga. Jag gillar verkligen att prata och ha kul med människor jag tycker om, men jag är sällan den som driver på samtalet. Jag behöver någon som ställer frågor och kommer på nya ämnen att prata om. Då kan jag ha hur mycket som helst att säga.
Det är inte det att jag är blyg, utan det är så att tankarna och orden bara tar slut ibland. De behöver fyllas på av någon annan.

Jag tänkte att det skulle bli bättre av jobbet. Att det skulle gå lättare om jag blev tvingad att prata med en massa människor. Kanske lite.
Ibörjan vågade jag inte gå in och prata med någon i affärerna, visste inte vad jag skulle säga. Jag var tvungen att skriva ner min "pitch" så att jag visste ord för ord vad jag säga när jag skulle sälja. Efter ett tag vågade jag gå in och prata om jag hade min ledare med mig, som fick backa upp och rätta till om något blev fel. Dagen efter så klarade jag av allt själv på egen hand, men jag var fortfarande väldigt osäker.

Det kändes bättre efter första veckan, men jag kände mig ändå inte säker. Det var inte roligt.
Så även om jag vågade mer och mer så kom jag tillslut fram till att det här inte passade mig.
Så var det med det.
Om jag gjort rätt återstår att se. Hoppas på ett bättre jobb.

I måndags var det Australia Day, firas betydligt mer här än Nationaldagen där hemma, med festligheter och event över hela landet!
Klara, Karin och Sara bytte hostel och hade sig till sent på eftermiddagen, så jag och Emelie fick roa oss själva i Hyde Park.
En snygg hatt fick jag på mig och en väldig massa gratis snacks åkte ner i väskan...

Lars T?
De hade en utställning med Landrovers och en massa andra bilar från Hyde Park ända ner till hamnen.


Gammal brandbil.

Massvis med folk köpte grillmat i Hyde Park.


Vi begav oss ner till hamnen för att kolla på båtrace.



Sjukt mycket folk hade samlats för att se målgången under bron. Det var valdigt segt och väldigt tråkigt. Jag förstod inte vem som vann, när racet var slut eller om det ens var ett race över huvud taget. Det gick så himla långsamt!

En del gick in för en riktigt Aussieutklädnad mer än andra...
Det här gänget räknade alla som fotade dem. Klart man ställer upp på ett kort!

Tillslut kom Klarin och Sara, men lagom tills det började regna...
Vi hamnade på McDonalds igen. Köpte 30 cents mjukglass (1,60 kr!) och kollade på gamla studentfilmer på mobilen.

Det blev lite äckliga foton med mobilen med.

Vi hade tänkt gå ner till Darlig Harbour där det skulle hända massa roliga saker hela dagen och titta på fyrverkerier på kvällen, men regnet förstörde alltsammans. Elakt!

Fina shoppingcentret Queen Viktoria Building hann vi visa dem i alla fall.
Tyvärr var alla butiker stängda... Men häftigt att gå runt där inne när det var helt öde!

De gigantiska klockorna.



Det otroligt fina taket och trapphuset med kyrkfönster.


Saker jag ville visa i Sydney som vi inte hann med på grund av jävla regoväder hela dagen och.. ja för kort om tid helt enkelt:

Gångvägen över Harbour Bridge, superfin utsikt! Luna Park (nöjesfält som vi ännu inte hunnit besöka), Taronga Zoo, den enormt stora och fina Royal Botanic Garden med alla blommor och fladdermöss, Darling Harbour och Circular Quay på kvällen, vår strand och klipporna i Maroubra när det är fint badväder, Oxfordstreet, Chinatown, Paddy's Market...
En massa saker! Men de fick se en del i alla fall och verkade nöjda och glada ändå.

Åh, vad trevligt!

I tisdags drog de iväg på surfingtripp upp till Byron Bay och jag hoppas verkligen på bra väder för dem med massa sol och bra vågor!
Lycka till med surfingen tjejer!

Det är bara att inse - man kan inte vara bra på allt. Man kan inte tycka att allt är roligt.
Alla klarar inte av att höra 50 "NO!" och "I'm not interested!" om dagen.
En del gör det. Jag gör det inte.

Även om jobbet inte gick så bra som jag hade hoppats på, så förde det ändå med sig en hel del positiva saker.

Jag lärde mig en massa om kreditkort och säljteknik som jag absolut inte hade någon aning om förut. Jag visste knappt vad ett kreditkort var och ännu mindre hur man sålde dem...
Olika sätt att övertyga kunder och få dem att svara som man vill kommer jag defenitivt att ha nytta av i framtiden!

Dessutom fick jag träffa och jobba tillsammans med en massa härliga personer! En jäkligt snygg brasilianare som började idag till exempel...Hade varit kul att lära känna dem ännu bättre.
Jag gillade allt runtikring jobbet, men inte själva jobbet. Kul att bara hänga på kontoret och prata med alla trevliga människor, ta en öl efter jobbet och snacka skit på tåget. Jag kanske kan smyga mig in på den irlänska puben där folket brukar hänga ändå... Så får det bli!

Tisdagens team:

Min väldigt roliga rumänske ledare Stefan och en ny indisk kille jag inte minns namnet på...

Härliga Holly från England.

Man får saker lite här och var. Gratis pizza, klubba och här, gratis glass.
En mycket fin glass med mycket fint namn!

Jag har sagt upp mig.
Så var det slut med det jobbet.

Det fungerade inte. jag kunde inte lura mig själv mer. Jag är inte säljtypen, kommer aldig att bli.
Jag kunde inte prata med folk på det sättet, jag kände mig osäker och blev nervös, hakade upp mig och visste inte vad jag skulle säga. Ibland flöt det på bra, men bara om personerna följde mitt "manus" och svarade så som jag tänkt mig att de skulle svara. Då är jag bra på att sälja. Men det händer ju inte så ofta.

Jag är inte så öppen som person som man behöver vara. Klarar inte av det där enkla småpratet som får kunderna att känna sig bekväma, som att man pratar med en vän. Jag kan inte låtsas att folk jag aldrig har sett förut är mina vänner.

Jag pressade mig själv för mycket, mådde inte bra av det. Det här var inte min grej, men jag gav det en chans i alla fall. Två veckor, men nu får det räcka.
Senaste veckan har jag bara sålt ett kreditkort. Visserligen jobbade vi inte i måndags (Australia Day) och nu är det torsdag, men ett sälj är ändå för lite på tre dagar. Dessutom var det ett Silver Card som bara ger mig 40 dollar.
Jag har ingen lust att jobba från 8-18 för 200 kr.
Totalt blev det sex sälj, 290 dollar, så helt förgäves var det inte! Nu skrattar vi och är glada istället!

Jag vill jobba på dagis! Det vet jag att jag klarar av.
Man jag har redan sökt en massa dagisjobb. Det verkar som att alla kräver erfarenhet och utbildning. Erfarenhet av jobb med barn har jag ju, men det verkar inte räcka ändå.
Om jag bara lyckas komma på en intervju så vet jag att jag kan få jobbet! Om de ser mig med barnen, för jag vet att barnen gillar mig!
Jag är bra på att trösta, bra på att övertala och hålla ordning på dem, bra på att få de att skratta. Jag älskar att leka med dem, sitta och pyssla och berätta sagor.
Barnen tycker om mig! Och de visar det, det är det som är så härligt.
Ååååh. Jag vill!

Sorry att jag inte har skrivit på 100 år, men det har haft fullt upp.
Imorgon ska jag skriva ordentligt. Nu ska jag sova!
Läs Emelies blogg om ni vill veta vad vi har haft för oss!
Puss & Kram!

Något är fel på Emelies och Klaras fötter!

Jag måste säga att Emelie var något bättre på att gå sådär...
Klara böjer lite väl mycket på benen. Mer som en gubbe som skitit ner sig.

Kinesisk nyårsmarknad!
Första februari går vi in i "The year of the Ox". Kineserna firar för fullt hela veckan, vi passar på att provsmaka mat och skaffa oss finfina tatueringar...

Sugen på vattenmelon? Jag vill med kunna skapa såhär fint!


Fina röda lyktor överallt.

En massa stånd med roliga kinesiska prylar och godsaker.

Vi köpte dumplings. Goda degknyten med kyckling- och svampfyllning.

Goda kex och fin kalender. Kalenderna var på kinesiska, så så mycket använding för det kommer jag nog inte ha, men fin var den i alla fall.

Snygga kinestanter som skulle uppträda på scenen sedan. Dansade säkert.

Här håller de hus.

Jag tatuerade mig och fick fina minnen från barndomen. En sån där gnuggis nämligen.

Kinesiska drakar uppträdde på scenen. Häftiga!
Se videoklipp här:

Drakdans! På påle!

Det var en trevlig marknad! Kul att gå runt och känna på kineskulturen lite.

Stackare. Måste vara varmt!

Paddy's market. Handlade lite frukt och kycklingfärs.
Sen bar det hemmåt för städning innan Klarin och Sara kom på besök.
Resten vet ni ju redan.

Kinesmarknad vid Central station idag! En massa gratis grejer passade vi på att sno åt oss och mumsa på.
Uppträdande av kinesiska drakar på scenen... blider får ni imorgon!


Besök i vår backe!

Karin vädrar rumpan? Sara sover.
Det blev häng på gräsmattan vid stranden. Det blåste och var kallt.
Vi ville bada, men vädret var emot oss. Imorgon kanske, om det inte regnar.
Men det var nästan skönare såhär än igår när det var över 40 grader!
Då skulle man kolla på skor minsann...

Jag bad Emelie göra en häxpose. Hon blev kanin.

Plötsligt hände något konstigt med Emelies ben!

Något magiskt vred även Klaras ben utåt!
Balansen blev lite svårhanterad. Som två små fullisar vinglade de omkring, stackarna.



Vi begav oss till lägenheten för att laga hamburgare och.. äta dem!
Gött. 10 kr. Bra.
Hamburgerbrödet var mjöligt och vi blev till små bagare runt munnen. Sött.

Jag förstår inte riktigt vad vi sysslade med hela dagen, men vi hade det bra minsann!
Imorgon blir det visning av Operahuset och annat trevligt i Sydney.
Godnatt.

Det blev ingen utgång. Som vanligt.
Bussarna förstörde för oss igen. Sista bussen till Rozelle gick kl 1, så det var inte så mycket mening att gå ut att festa.
Det fick bli häng på McDonalds istället. Fair enough.

På dagen fick jag leka guide åt tre vilsna Finspångstjejer. Så slapp de vara riktigt lika vilsna som vi var första veckan.
Men det blev inte så mycket till guidning, för Klara ville mest titta på skor.
Så ja, en skoaffärsguidning blev det, plus TravelBugs för gratis internet och bokning av surftrip för tjejorna.
På tisdag drar de igen. Surt.

Det blev 4-dollars Thaimat till lunch. Eller lunch och lunch. Klockan var fem. Jag var svinhungrig.


Jag syns.

Jag fick leka lite tolk i Vodafone-affären också.
De skulle fixa med australieniska nummer, men förstod inte alls vad han i kassan sa. Tyckte att han pratade snabbt och konstigt, så jag fick översätta.
Det tar ett tag att komma in i den Australieniska dialekten. Fattade ingenting i början, men nu går det prima!
Mitt jobb har nog gjort mig bättre på engelska. Bara av att prata mycket så flyter allt på mycket bättre. Nog om det.


I Darling Harbour blåste det så mycket att man knappt kunde stå upp. Vi for runt som små vantar. Wiii!


Cärin, Maoa och Clära.


Darling Harbours shoppingcentrum hade öppet till 21. Mer skoletande.
Klara var seg i affärerna. Stannade kvar i varenda butik i 100 år fast allting var alldeles för dyrt.
Tillslut blev det ett par kilklackskor på Rubi. Rubi kan man alltd lita på.
Man kan lita på pissdålig kvalitet, men man hittar alltid något superbilligt och snyggt. Hurra!


Karin, Moa, Sara, Klara.
Emelie räddade barn vid IKEA.

Tjockisaborginer spelade diggeridoo vid Darling.

Någon sorts stor konferens vid ingången till shoppingcentrumet. Folk överallt.
Vi fattade ingenting.

Ful.

Sen kom Emelie, som visst inte fastnade på bild någonstans, och så hamnade vi tillslut på McDonalds för snack och äppelpaj.
Väldigt kul att träffa Finspångarna igen, men det hade såklart vart ännu roligare med lite utgång på det!
Men man kan inte få allt...

Snart bär det av in till staden för att möta Klara, Karin och Sara. Rundvisning i Sydney får det bli.
Emelie jobbar den lille lymmeln, så henne får de träffa senare.
Kameran får hänga med, så det blir en hel massa bilder under dagen!

Mors.

FunFriday idag!

Så imorse fick vi ett varsit tomt A4-papper som vi sedan skulle gå ut och sälja på stan.
Få folk att betala så mycket som möjligt för det.

Jag vek en ask av mitt papper, lyckades få 20 cent av en kille, men han ville inte ha min fina ask... Dumming.
Bäst var Ana som på något sätt sålde sitt papper för 12 dollar!, 66 kr, på 10 min!
Hon skulle lätt kunna jobba heltid med att sälja papper och tjäna en förmögenhet!

Vi la alla pengar i en hög på golvet, sedan vet jag inte alls vart de tog vägen...
Skulle behållt mina 20 cent själv.

Jag försökte sälja kreditkort till en kille i en mattaffär idag.
Han frågade vad jag kom ifrån. "Sweden", sa jag förstås.
"Ahh, are you a rasist?"
"Sorry?!"
"I've heard that everybody is rasists in Sweden."

Bra rykte där Sverige. Bra.
För det stämmer väl inte? Längre.
Jag skulle inte kalla mig själv rasist i alla fall.
Har skrattat loss hela dagen med en svart Kenyan och en Indier. Sköna killar!

Rasist-Moa, Lennard och Mukul ("Muckchull").

Idag hände något helt sjukt!

Jag åkte till Rozelle idag, en förort ungefär 30 minuter från Sydney city.
Lyckades inte sälja någonting idag, så jag var bara less på allting och satte mig ner mot en husvägg för att vila ett tag.

Plötsligt säger någon "Är det där Moa?!"
Jag rycker till, undrar vem fasen som vet vad jag heter!
Så står Klara, Karin och Sara där! I Rozelle!
Vad är oddsen för att de bokat ett hostel i en liten förort utanför Sydney, att jag blir skickad dit för att jobba och att de går förbi när jag inte är inne i en affär, utan sitter ute på gatan?
Läskigt. Men kul!

Nu är de här i alla fall. De ska nog stanna här i en vecka, för att hinna fixa med bank och taxfilenummer och sådant.
Man behöver en adress som allt ska skickas till nämligen.
Så imorrn får vi ta och visa dem Sydney och parta loss i Kings Cross!
Toppelitopp! Idag ska de få vila ut efter flygresan...

Imorgon kommer Klara, Karin och Sara till Sydney!
Roligt! Jag har längtat efter dem minsann!

De ska visst bara stanna i Sydney i tre dagar. Dummingar.
Vi vill ha sällskap här läääänge!

Får se om vi kan organisera ihop så att vi kan resa ett tag tillsammans senare. Det vore riktigt roligt!

Den här grejen ramlade ut ur min mun när jag åt majskolv.

Jag hade ju tandställning i underkäken förut.
Den där metallsaken limmade de dit efteråt, på insidan av underkäkens framtänder, för att förhindra de från att åka isår eller något.
Vad fasen gör man åt det?

Jag kan ju inte sätta dit den själv direkt. Jag kan knappast åka hem till Sverige för att fixa det.
Undrar om det kostar något att få den ditsatt hos tandläkaren i Sydney.

Jag vet inte ens om det är supernödvändigt att ha den där. Jag måste ringa Folktandvården.
Usch! Orkar inte hålla på att fixa med sådan här. Tusan.

Emelie jobbar sent idag. Hon har inte kommit hem ännu, klockan är 22.20!
Köpcentrumen är öppna ända till 21 på torsdagar, hon jobbar från 8 tills de stänger.
Tur att jag inte behöver göra detsamma!

Ska passa på att titta på Andra Avenyn...

Majskolv med bacon, smör och ost. Nudlar och pesto till.

Jag glömde koka majskolven innan, men den smakade ju precis lika dant ändå!
Då vet jag det. Lättare att bara stoppa in alltsammans i ugnen.
Gott!

Idag fick jag ringa i klockan på kontoret, för jag lyckade minsann sälja till tre personer idag!
Yehoo! 150 dollar!
Gör man minnst tre sälj får man ringa i en stor klocka, och därmed få en massa applåder och "well done!" från de andra. Kändes bra!

Idag hade jag bra flyt på pratet och lyckades hitta rätt folk som var kvalificerade att sälja till.
Idag pratade jag med 48 personer (ja, jag räknade...), men det är en massa saker som de måste uppfylla:

- vara över 24,
- australiensiska medborgare, 
- tjäna minst 30 000 dollar/år, 
- inte redan vara kunder hos Citibank
- ha lån med pissig ränta (typ 18-20%) som vi kan föra över till ett konto hos Citbank och låta de betala av det på 6.9%, eller
- vilja skaffa ett kreditkort hos Citibank,
- inte blivit nekade kredit de senaste 9 månaderna eller ha någon betalningsanmärkning de senaste 5 åren,
- är de egenföretagare måste de varit det i minst 2 år...

Blöööh!
Så det är inte så lätt att hitta personer som passar in på allt detta.
Dessutom ska man försöka övertyga dem, på engelska, så ja är jäkligt stolt att jag lyckades sälja till tre stycken med andra ord. Första veckan!

En av mina favoritmaträtter!
Lyckligtvis nog dessutom en av de snabbaste och enklaste maträtterna.


Nudlar med bok choy (den mycket användbara billiga grönsaken ovan), tonfisk och majs.
Koka en knippe bok choy. Stek tonfisken och majsen med soyamjölk, sweet chili-sås, citronpeppar och örtblandning.
Blanda med nudlar.
Ät. Njut. Gott!

Lika sjukt varmt idag.
35+!
Vi gick omkring i solen från 10-17. Sen var man död.
Man får mycket motion på det här jobbet!

Men mitt ansikte mådde inte så bra i solen.
Imorse smetade jag in det med någon sorts Aloe Vera-kräm. Typ fuktighetgivande, bra för huden.
Nog ganska stark, för kommer man nära området runt ögonen så svider det ganska mycket.
Jag antar att den reagerade med solen på något vis, för hela dagen har det kännts helt svullet och varmt.
Det känns som att ansiktet brinner! Det gör det fortfarande, fast jag sitter här inne framför datorn...

Min äckelfinnehud har blivit bättre av krämen, så jag har inte så stor lust att sluta använda den. Kanske bara ska smörja in den på kvällen. Låta det vila under natten och ha det bra.
Hoppas på moln imorrn.

Ett till sälj idag!
Men...mitt mål var två, så inte helt nöjd ändå...
Idag vågade jag i alla fall gå runt och sälja på egen hand. Och det kändes bra!
Behöver bara prata med ännu mer folk för att få mer säkerhet och göra fler sälj.

Jobbet är inte så ensamt som jag föreställt mig ändå. Jag trodde att man skulle få ett område att gå runt i helt själv, men idag var vi fyra stycken som åkte till Alexandria tillsammans. Vi delade upp gatorna mellan oss, eller tog olika delar av samma gata.
Till exempel så tog jag och Holly varannan affär på en sida av en gata, medans Terry och Jackie körde den andra.
Så man får rätt mycket tid att prata med varandra mellan säljen, dessutom äter man lunch och åker tåg/buss ihop med, så det är trevligt! Jättebra folk jag jobbar med!

Imorse hade vi debatt. Riktigt kul!
Vi delades upp i tre grupper, en grupp fick "Attitude", en "Work-ethic" och vår "Goal".
Så skulle vi övertyga de andra om vilken som var den viktigaste. Alla stod och skrek argument till varandra, vissa helt störda bara för att säga något...
Vår grupp vann! Mål är viktigast! Har man inget mål så har man inget att se fram emot och kämpa för, då spelar inte de andra någon roll.

Oturligt nog så nådde jag ju inte mitt mål för dagen... tusan!
Mitt mål för veckan är sex sälj. Sexsälj. Heh.
Om jag ska lyckas med det måste jag sälja två imorgon och två på fredag.
Det borde jag klara utan problem.
Annars är jag en loser.

Folket här tror alltid att jag kommer från Ryssland. Antingen det eller någon annan öststat.
Frågar de "Where are you from?" och jag svarar "Guess!" så blir alltid svaret "Russia".
Fan.
Måste vara käkbenen eller något. Hårda ansiktsdrag. Jag låter knappast rysk när jag pratar...
Jag är svenne för fan!

Imorse upptäckte busschauffören att vi åker med en biljett som inte alls gäller för hur många zoner vi åker.
Det är 7 zoner in till stan, och denna gäller bara upp till 2. Blir billigare så...
Chaufförerna brukar aldrig märka något, man bara trycker i den i automaten. Men Igår morse hade chauffören sett Emelie åka på fel biljett, sa inget då, men idag var han arg för att vi använde fel igen. Sa att man kunde få betala 1000 dollar i böter om man åker fast! Det vill vi inte.

Så idag köpte jag på mig ett buss/tåg/färje-veckopass som ska gälla där vi bor. Väldigt mycket dyrare dock!
38 dollar mot vanligtvis 15! Bussen kommer ruinera oss!
Får se till att uttnyttja det massor så att det känns som att det är värt det!
Ta bussen när man egentligen kan gå. Eller något.

Jag gillar jobbet men det är ändå lite jobbigt att man inte vet hur mycket man kommer att tjäna under dagen.
Jag kan inte direkt räkna ut hur mycket pengar jag kommer att ha efter jag jobbat här en månad.
Allt beror på hur mycket man säljer, man har ingen timlön, så säljer man inget får man inget betalt över huvud taget.
Så, jag måste göra bättre ifrån mig!

Det är nog det som är själva grejen. Att vi ska bli motiverade för att vi får betalt per sälj vi gör, annars skulle nog de flesta vara betydligt latare.
De flesta pratar med 50-60 personer varje dag och säljer till 3-4 av dem, så det gäller att hålla sig motiverad hela dagen!
Men gör jag fyra sälj på en dag, 50 dollar/275 kr/sälj = 1100 kr/dag = 137,5 kr/timme, vilket är väldigt bra!
Nu gäller det bara att jag säljer...

Yehoo! Gjorde mitt första sälj idag!
Nu börjar jag få mer och mer självförtroende när det häller säljandet, har mer koll på min pitch och all information om kreditkorten. Känns bra! 50 dollar är ju inte fel det heller.

Jag vågar ändå inte gå helt själv ännu. Stefan hållar sig bakom mig och hjälper till med information när det behövs (ibland tar han över lite väl mycket...), men imogon, då fasen! Ändå bara andra dagen än så länge.
Vi pratade med en massa roligt folk i alla fall och en del människor bjuder verkligen på sig själva. Visserligen finns det en hel del surbullar som bara försöker få iväg en därfrån, men de låtsas vi inte om.

Idag var det fruktansvärt varmt! Det var så att man inte visste vart man skulle ta vägen. Utomhus gick det knappt att vara, hela kroppen svettades bort och rann i väg längs gatan. Så idag var det lite segt. Ville mest gå och sova på något svalt ställe.
Jag tycker synd om Stefan som hade svart kostym på sig hela dagen! 

Jag köpte mig en glass och satte mig på en bänk för att njuta av den. Efter ett tag gick en liten flicka förbi, stirrade på glassen och slickade sig avundsjukt om munnen. Kände mig lite elak, jag verkligen såg hur hon föreställde sig äta på min glass.
"Haha, köp din egen glass ungjävel!" ...sa jag aldrig.

På tåget hem från Auburn läste australienaren Sarah högt från innehållsförteckningen på mitt tuggummipaket, precis som Emelie alltid gör när hon har tråkigt...
Men den här gången var det faktiskt kul att lyssna på. Svenska med aussiebrytning... haha! En del ord var rätt svåra att uttala, men jag förstod faktiskt vad hon sa.
En del förstod hon med; "Överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt" till exempel. Viktig information det där. Sarah kan bara sådant på svenska. Jackie, en svensk tjej som jobbat på företaget ganska länge har lärt henne säga:
"FÄÄÄRDIG, jag har BAAAJSAT!" "..and then your mummy comes and wipes your ass..." Bra där.

Förresten, indiern var inte på jobbet idag.
Undrar vad som häntt med honom?
Tupp i halsen?

Första dagen på jobbet idag, jag följde med Stefan ("Steffaaan"') och Sarah upp till gaygatan för att sälja kreditkort.

Men först hade vi säljträning på kontoret. Vi fick lära oss fem steg:
Introduktion, kort historia, presentation, avslutning och återberättande. Alltså, från att få kunden intresserad till att slutföra ett köp.
Varje dag kommer vi att prata med 50-60 personer, varav ca 3-4 blir genomförda sälj.
En massa NEJ kommer man få alltså. Det gäller att inte få dåligt självförtroende av folk som inte förstår vilken fantastisk produkt vi erbjuder!
Nu känns det som att jag har betydligt mer koll på säljandet, vilket är bra såklart.

Så, efter säljträningen hängde jag med Stefan för att se mer hur han gör och pratar med kunderna. Man lär sig en väldig massa bara genom att observera! Sedan var jag ett tag med Sarah för att lära mig andra sätt att få igenom säljet på. Alla är ju helt olika personligheter och har helt olika sätt att lägga fram informationen på, nu ska jag bara hitta det sätt som passar mig bäst.
Sarah hjälpte mig att skriva ihop gunden till en pitch, alltså det jag ska säja till kunderna, från introduktion till återberättande. Får träna en massa på det nu så att det verkligen sitter.
Jag försökte prata med 4-5 kunder, men det var svårt. Hakade upp mig och var inte säker på vad jag ska säga. Så nu har jag tränat en del på texten här hemma och det känns redan mycket bättre. Det går alltid lättare när jag får träna in något för mig själv i min egen takt, utan att känna någon press.

Hoppas på att sälja lite i morgon också!

Mer mat för första gången; Potatismos!

Och snapper-fisk.

Förlåt pappa, men jag förstår verkligen inte det svåra med potatismos. Det var ju busenkelt!
Bara mosa, i med lite mjölk och smör. Gott!
Pappas potatismos blir alltid helt segt och klibbigt som klister...

Nu ska vi se "About A Boy" på TV. Gillar det filmen massor! Måste varit flera år sen jag såg den sist.

Igår tog vi tåget till Sydney Olympic Park för att se på utebio.
Denna gång blev det Kung Fu Panda och mer kläder för att inte frysa ihjäl som förra gången.
Det blir faktiskt lika kallt som på utebion hemma.

Rolig film var det! Jag kunde inte sluta tänka på lilla Selina på cirkusen som jämt hoppar omkring och skriker "Kung Fuuu!", gör sparkar i luften och ställer sig på ett ben med armarna utsträckta. Gulle.

En sak som sas i filmen var riktigt bra:

Yesterday is history,
Tomorrow is a mistery,
Today is a gift,
That's why it's called present.

Jag tyckte det var fint.


En match, tennis sa Emelie, slutade samtidigt som filmen.
Lyckat att blanda en massa fulla gubbar och barnfamiljer...

En bild till Dylan.

Det var riktigt kul på jobbet igår! En massa härliga och häftiga människor. Det här blir bra.
Åtta personer från sju olika länder var vi som hade gått vidare från över 100! Jag känner mig stolt!

Elske från Holland (tufft namn!), Sheikhe från Wales (ännu tuffare namn, Shake it baby!), Ana från Canada, Terry och en till kille, eller snarare gubbe från Australien, en tjej fån Tyskland/Irland och en indier.

Indiern hade lite talproblem kan man lugnt säga.
Det var fruktansvärt svårt att hålla sig för skratt så fort han öppnade munnen. Svårt att veta om det var indiska eller engelska han pratade.
Han skulle läsa högt från ett informationspapper, men trots att jag jag hade texten framför mig så förstod jag inte vad han sa eller var i texten har var någonstans!
Han pratade med extrem indisk brytning, väldigt snabbt och till på köpet så stammade han!
Alla började fnissa. Det kändes som att man var tillbaka i lågstadiet när man skrattade åt dem som stakade sig och inte kunde uttala ord rätt när man hade högläsning. Elakt men kul.

Jag förstår inte alls hur han fick jobbet eller hur han ska kunna sälja något. Hur sjutton ska folk förstå honom?! Stackare.
Tydligen hade han jobbat som säljare förut, i Indien antar jag. Men kommunikationsförmåga borde gå före erfarenhert.
Men vem vet, han kanske är skitbra.

Det blev en väldig massa information och siffror att hålla reda på. Gold Card hit och Balance Transfer dit. Olika procent ränta och högsta kreditbelopp för en massa olika kort...hjärnan blev pumpad med information, Tillbaka till skolbänken igen.
Jag tror att jag har koll på det mesta, en liten susning har jag i alla fall. Jag hoppas att det sätter sig bättre när jag får ut och jobba och se hur olika personer förklarar det för kunderna.
Än har vi inte gått igenom säljteknik, men det kommer nog så småningom.

Efter lunchen köpte jag mig en cappuccino för att pigga upp mig lite. Inte så smart gjort. Väldans gott, men jag blev helt darrig och yr i bollen, kände mig väldigt stressad och hyper! Kaffe är inget för mig! Tusan.
Jag får nöja mig med vatten.

Men, som sagt, jag tror att det blir bra det här. Ett väldigt bra gäng är vi, och det känns väldigt lätt att prata med allihop, föutom indiern då...

Om två timmar är det dags för utbildning till säljjobbet.
Hoppas jag får lära mig en massa! Det blir kul.

Det ska bli spännande att se vilka som är kvar av de som var med i tisdags.
Se vilka som handledarna tyckte skulle passa för jobbet. Kanske allihop, kanske bara jag... hehe.
Den som lever får se.
Hoppas jag inte blir överkörd.

När jag åkte in till stan med bussen idag så satte sig en packad illaluktande kvinna på sätet framför mig.
Började skrika saker till alla på bussen.
"ASSHOLE! Do you speeeaak Englishhh? Youu arrr an ASsHHHOLE!"
Sluddrade som tusan, vinglade omkring och flimmrade med ögonlocken.

Efter ett tag vände hon sig om och lutade sig fram mot mig. Jag försökte ignorera fyllot.
"Fucking bitch.. ssjojosluddermmg.. who doou yoou thaaink youi arr?"
"Kshhhgdjj.. BITCHHHhh"
Hon andades sin alkoholandedräkt på mig och jag ville bara försvinna. Nä, jag ville smälla till idioten.
Folk började titta som om det vore mig det var något fel på.

Orkade inte bråka. Satte mig på ett annat säte så fort det fanns något ledigt en bit bort. Det tog ett tag.
I med hörlurar och på med Arctic Monkeys. Hon fortsatte gapa och ha sig.

Det kanske var hon som förstörde hela dagen?

Den här dagen är trååååkig!
Jag har verkligen inte gjort något vettigt idag, förutom att skriva ut mitt visum på ett internetcafé som ska lämnas på jobbet i morgon.
Annars har jag hängt vid datorn, läst en massa bloggar och försökt hitta något vettigt sätt att sälja bilder.

Jag försökte träna mig själv att gå i mina nya klackskor, men det resulterade bara i fruktansvärt ömma vader.
Som tur var tog jag med mig ett par ballerina i väskan, så det fick bli ombyte på en parkbänk.
Jag kommer nog aldrig orka använda dem. Alldeles för höga.

Annars har jag bara roat mig med att äta sushi, läsa bok i Hyde Park och strosa runt lite på stan.
Sega dagar kanske behövs för att uppskatta allt annat. Försöker jag inbilla mig för att bli på bättre humör.
Vart Emelie håller hus vet jag inte. Något skulle hon i alla fall göra efter jobbet. Bläää...


Jag köpte en gigantisk låda sushi och en massa annat japanskt jox. Friterade fiskar och krabba tror jag.
Dessutom någon sorts friterad sak som jag först trodde var fisk, sedan potatis, men var antagligen abourgine eller något liknande. Och två små saker som såg ut som piroger men innehöll någon sorts grön väldigt god och kryddig fyllning som smakade lite som pesto.

Det här blev över. Då var jag proppmätt. Räckte nästan till kvällsmat med...
Allt för $6.50 = 36 Kr!
Något som var bra i alla fall.

Inhandlade lite bankkläder igår.
Tänkte att jag måste se lite proffsig ut när jag ska representera Citibank.
En blus och en kjol fick det bli.
Blusen med väldigt fin kvalitet på tyget och fylld av små små blad.




Det där halsbandet som han som jag intervjuades av gillade. Bra köp, 25 kr.
Kjolen är väl ganska tråkig, men bankfolk är väl tråkiga, eller?

Enda från att jag vaknade igår tills det att jag gick och la mig hade jag världens spränghuvudvärk.
Mådde illa som tusan dessutom.
Det berodde säkert på det fruktansvärda åskvädret och det mycket lustiga vädret i övrigt. Dagen började med gassande sol, som sedan övergick till mulet och ösregn, därefter soligt och åska med en massa blixtar, sedan sol igen och tillsist världens regnoväder och dunder och brak från himlen.
Då mår mitt huvud dåligt.

Så, jag orkade inte skriva blogg igår.

Men, cirkus igår som sagt.


Cirkus i Operahuset!
Det var väl sådär.
Det var absolut inte dåligt, men det känns som att jag hade sett allt 100 gånger förut.
Dödshjulet, tråkiga straps, osynkat ringnummer... samtidigt som det fanns en hel massa bra artister.
Galen kautchukstjej, ballerinor som stod på ett ben och ballanserade på tåspetsarna på en killes huvud, 10 personer på en cykel, en störd man som kröp in i en stor gul ballong...
Okej, dödshjulet var väl bland det bästa, men jag har sett det både på Cirkus Skott live och Cirque du Soleil på TV. Lite tröttsamt. Det bästa från videon jag la upp här var inte ens med.

Lite bilder som jag snott lite här och var:

Dödshjul.

Kautchuk och straps. Hon ballanserade fem brinnande kandelaber - en i var hand och på var fot och en i munnen, samtidigt som hon böjde kroppen i omöjliga vinklar och snurrade runt från rygg till mage. Ja, hon var galen.
Strapskillen var nog väldigt bra, straps är ju hur svårt som helst, men det var typ identiskt med alla andra sådana nummer jag sett. Och det är rätt många...

En man staplade kanske 10 stolar på varandra och stod på händer på toppen. Himla svårt, men himla segt! Han stannade upp efter varje stol och sträckte upp händerna för applåder, sedan långsamt, långsamt på med nästa stol.
Jag somnade nästan.
Det var mycket handuppsträckningar och krav på applåder fast jag inte tyckte att de förtjänade det. Det var som att de ansåg sig bäst i hela världen för minsta lilla grej.

Men det kanske var för att jag mådde illa som jag inte uppskattade det hela så mycket som jag borde. Kanske.


Såhär såg det ut där inne i alla fall. Nu är det jag som fotat.

Jag satt i en liten upphöjning, så jag hade inga huvuden framför mig, däremot hade jag en liten unge brevid mig som förstörde hela upplevelsen. Frågade dumma frågor hela tiden.
"Mummy, why is everybody walking?" Artisterna går runt på scenen.
"Mummy, why is he doing like that?" "Mummy, what's that?" Mummy, mummy, mummy!!!"
Jag tog livet av mig.
Jag hade kanske tyckt att det hela var bättre om jag hade suttit lite närmre, fått ett ansikte på alla artisterna. Men de platserna var mycket, mycket dyrare.

Snygg ljussättning var det. En massa små lampor som tändes och blinkade i olika färger bland annat.




Snyggt och så.



En man sa till mig att de här plattorna på Operahuset kommer från Sverige.
Emelie sa att hon med hört det, så det stämmer säkert. Tufft!


Jag leker lite.

Om fem timmar är det dags för cirkus i Operahuset. Det blir fint.
Jag längtar!
"Prepare to laugh yourself silly, gasp in awe and cringe in white-knuckeld fear"
Hoppas att det stämmer.

Ska försöka ta lite bilder inuti konserthallen. Den är hur häftig som helst!
Åh, idag är jag glad!

Jag ringde till Thomas Attervall nyss - fotochefen på Östsvenska Foto.
Sa att jag ville jobba kvar i höst.
Sådär, nu har jag bestämt det, det känns skönt.
Han lät väldigt glad över att jag ville stanna kvar till nästa säsong!

De flesta fotograferna stannar kvar, förutom Madde som ska få bäbis. Det kom väldigt oväntat!
Dessutom blir vi runt 40 fotografer till, eftersom vi tydligen ska slås ihop med Svenskt Skolfoto.
Vilket jätteföretag! Men spännande.
Nu ska jag inte välja ut och redigera bilderna själv längre. Jag vet inte vad jag tycker om det riktigt.
Det blir inget mer fusk och räddande i Photoshop, något som jag annars brukar ha väldigt stor nytta av...
Samtidigt blir det betydligt mindre efterarbete och mer tid till att koncentrera sig på fotandet. Eller mer tid över till fritid om man nu vill det.
Då kanske jag hinner med att läsa någon kurs ändå. Det låter bra.

Lite mer från gårdagen!

Jag hämtade ut mina biljetter till cirkusföreställningen.
Utanför Operahuset hade de ställt upp en hel massa megafoner. Roligt!


En till utställning på ett annat museum.

Akrobater på Bondi Beach i slutet på 30-talet.
En massa bilder på häftiga pyramider!

Äckliga grisen utanför sjukhuset.

Ungar badade i fontänen i Hyde Park.

Jag åt på det överlägset bästa sushistället hittils!
Maten åkte fram på rullband och det var bara ta för sig av det man ville ha. Olika priser för olika färger på tallrikarna. Sedan betalade man efteråt. Himla smidigt! Och himla gott!
Det finns säkert massa sådanahära sushibarer, men det här är den första jag varit på i alla fall.


Till höger något som jag tror var ål. Väldigt gott, men iite taggigt!

Några sorts knyten med god fyllning. Dumplings tror jag det heter.

Godkväll.

Igår besökte jag Museum of Contemporary Art (moderna museet).
Såg kanske den häftigaste utställningen jag någonsin sett, av Yinka Shonibare.

Stora dockor eller skulpturer, jag vet inte vad man ska kalla de riktigt, alla utan huvuden. Med kläder inspirerade från tiden innan Franska Revolutionen. Riktigt häftiga klänningar hade de allihop, med en otrolig mängd detaljer.
Jag gick en guidad tur, såklart gratis. Jag fick reda på en massa spännande saker och små detaljer jag inte lagt märke till innan, flip-flop-mönstret på den orangea klänningen nedan till exempel...

Bilderna är härifrån och härifrån.


How to Blow up Two Heads at Once

Black Gold II
Något liknande skulle jag vilja göra på en storr vägg. Hur häftigt som helst!

Scramble for Africa

The Swing (after Fragonard)

Bara en del av det hela. Därtill en massa snygga foton och filmer. Riktigt bra utställning!

Denna trevliga, 5 cm långa typ möttes jag av när jag tog ut stekpannan från skåpet igår.
Alltid lika kul att laga mat!

De ringde just och sa att jag har fått jobbet!
Yehoooo!

Så nu ska ja hjälpa Citibank att få en massa nya kunder.
Verkat lite knepigt men kul, jag får se det som en utmaning.
Åhhhh, äntligen ett jobb!

Det känns i alla fall som en lätt produkt att sälja, eftersom kunderna bara sparar pengar, i stället för att skänka pengar till Rädda Barnen exempelvis, som Emelie försöker få folk att göra.
Dessutom får jag pengar bara jag fyller i kundens alla uppgifter på ett papper, som sedan skickas till Citibank för att se om de är tillräckligt kvalificerade som kunder. De behöver inte ens gå med i Citibank i slutendan. Bra för mig och lättare för kunden att skriva på!

Bara mindre bra att det verkar som att jag kommer att få arbeta själv efter det att de lärt upp mig.
Sedan ska jag gå in i olika affärer och prata med dem som jobbar där för att försöka sälja produkten. Hade hellre jobbat i ett team, bakom en monter eller liknande som Emelie gör.
Men det kanske är lättare att sälja på detta sätt, det tyckte i alla fall han som jag jobbade med idag.
Hoppas det!

Yippie yippie yippie! Inget mer CV-utdelande!
På lördag ska jag på kurs.

Jag hoppas inte att ni tröttnar på bilder.
Haha, synd om er i så fall, för här kommer ännu fler!

Mrs Macquaries Point, sägs vara den bästa fotoplatsen för bron och operahuset tillsammans.
Jag kan bara hålla med.



Alltid lika svårt att få med det man vill i bakgrunden...




En häftig trappa i berget.

Japp, det var det sista från gårdagen!
Mycket lyckad dag.

Intervjun gick väldigt bra! Men det var för ett helt annat företag än Kmart.

Jag var helt säker på att det var Kmarts kontor jag skulle till. Kanske för att det var från de, trodde jag, jag fick ett svarsmail direkt när jag skickat in min ansökan. Tänkte att det var något sorts autosvar.
Det stod visserligen UAG Recruitment i mailet, men jag tänkte att de hjälpte Kmart att anställa folk.
Stört tänkt av mig.

Tillbaka till intervjun.
Jag trodde först att jag hade hamnat helt fel. Jag möttes av en massa herrar i kostym och tjejer i fina kjolar.
Jag hade klätt mig i mina vinröda jeans, svart linne, ett guldigt långt halsband och armband för att piffa till det lite. Jag tänkte typ lite avslappnade kläder som skulle kunna passa för ett jobb på varuhus, men ändå rätt snyggt så att de skulle komma ihåg mig. Det kändes lite väl vardagligt bland alla kostymnissar.

Jag såg väl lite förvirrad ut, så en tjej i receptionen frågade om jag hade bokat in ett möte där. Jag fick säga mitt namn och det visade sig att jag var rätt i alla fall. Tjejen tyckte att jag hade ett väldigt snyggt armband. Bra där.

Jag fick sätta mig ner och fylla i ett formulär som man får göra innan alla intervjuer. Frågor om tidigare anställningar, vad man söker i denna nya anställningar och mål med karriären. Jag fick rangordna det jag tyckte var viktigast med ett arbete; pengar, att lära sig något, utvecklas, jobba med ett bra team bland annat. Tänkte att jag sätter pengar långt ner...
Grejen var bara att jag svarade på alla frågor som om jag skulle anställas på Kmart.

Sedan blev jag inkallad i ett rum och blev intervjuad av en kille i kostym. Han började berätta om jobbet, jag blev mer och mer förvirrad. Jag försökte få ihop det hela, ingenting stämde med ett jobb på varuhus. Att de sammarbetade med Citybank till exempel.
Det visade sig att det var ett helt annat jobb som jag nog sökt för flera veckor sedan - United Advertising.
Ett marknadsföringsföretag. Troligtvis liknande det jobb som Emelie har, att sälja saker/få folk att skänka pengar vid en monter i olika varuhus. Något med marknadsföring i alla fall. Jag förstod inte riktigt, jag hade fullt upp att försöka få ordning på hur allt hängde ihop.
Jag lyckades nog hålla masken väldigt bra och se avslappnad ut trots allt. Pratade på en del om vart i Australien vi skulle resa sedan och han frågade en massa om cirkusen (tidigare anställning...).
Killen tyckte att jag hade ett väldigt snyggt halsband. Bra där.

Jag gick i alla fall vidare till ett nytt möte imorgon kl 9!
Längsta jag kommit hittils. Då ska de berätta mer om företaget och jag ska få se vad de arbetar med.
De ska bestämma om de tycker att jag passar för jobbet och det hoppas jag verkligen att de tycker!
Emelie verkar ha det kul på sitt jobb.

Inte färdig med gårdagen ännu!
Jag fick syn på en hel massa kakaduor i Royal Botanic Garden.
Aldrig sett sådana förut. De var jag tvungen att kolla in!

Massvis av stora fåglar som käkade frön som ramlat ned från träden.


En sådan papegoja som bor i våra träd kom på besök.

En kille försökte mata en kakadua med frön. Sedan slängde han bort fröet och började reta med fingret i stället.
Efter ett tag blev fågeln förbannad, reste tuppkam och skrek! Genast flydde alla kakaduor skrikande upp i träden.
Jävelkille.

Fullt med fladdermöss i parken.

Såhär ser de visst ut på nära håll. Creepy.



Aeonuim, "Velour", kanske världens bästa fotoblomma!
Jag kom plötsligt på hur mycket jag gillade macrofoto förut. Nu med!
Tavla till rummet kanske? Tänkte mest på de två ovan.





Mer äventyr kommer...
Nu ska det lagas köttfärssås och spaghetti, sen får ni veta hur det gick på intervjun!

Nu ska jag iväg på intervju på Kmart.
Håll tummarna för mig!

Det blev en väldig massa vandrande och ordentligt med fotande idag.
Det kommer att ta en evighet att lägga upp. Det får bli flera inlägg.
Först ut, St Mary's Cathedral:

Även om jag inte är troende är kyrkor väldigt mäktiga.
Speciellt om de är lika häftiga som denna. Särskilt innuti.

Lika högt i tak, lika häftiga dekorationer och så den där tystnaden.
Tystnaden som bara finns där. Och lugnet som kommer plötsligt infinner sig.






Jag undrar så smått varför jag inte varit inne här förut.

Det finns en hel massa museum här med gratis utställningar som jag tänkte kolla in idag.
Något måste man roa sig med när man inte jobbar.
Om Emelie är i stan kanske det blir en titt på när hon jobbar istället.
Lite CV-utdelning hinns det nog med dessutom. Någon måste nappa!

Jag har ju sagt förut att jag skulle berätta om mina planer under året, men jag hann bara med Australiendelen då.
Resten kommer här:

Vi kommer hem till Norrköping 22e maj. Hem till familjen och vännerna. Längtar efter att få träffa alla igen!

Sedan blir det nog cirkusskola hela sommaren, som vanligt. Om det inte dyker upp något annat som verkar roligare, det är ju ändå 5e året nu. Det känns som att jag vill prova på något nytt!
Om jag vill har jag nog en hel del student- och balfotningar för Östsvenska Foto. Får fundera på det.

Jag skulle faktiskt vilja testa på att gå på någon festival, bara för att jag aldig har gjort det förut. Det verkar kul! Jag har ingen aning om vilka band som kommer att spela vart, men det får jag ta och kolla in. Någon som är på?

Jag vill åka på Roadtrip! I Sverige, kanske neråt Europa. Någonstans bara! Uppleva landet, stanna på fina ställen, skrika till galen musik i bilen. Linda vill vet jag. Åh, det blir kul!

Jag har ingen lust att bo hemma speciellt länge till. Jag vill flytta till egen lägenhet. Jag vill flytta ihop med Anna!
Sedan ska vi inreda, inreda, inreda så snyggt som bara vi kan med Annas ursnygga tavlor och mina foton. Jag vill trycka upp en stor canvas av någon bild jag är riktigt nöjd med. Australienbild kanske, eller något konsertfoto.
Jag vill måla en hel vägg med något stort snyggt motiv... ett träd! Äh, jag vet inte. Mysiga ljus, kuddar, snygga vaser, ahhh.. en massa mys!



Mitt rum där hemma. Som det såg ut när jag lämnade det i alla fall...

Frågan är var vi ska bo. Norrköping är bra kanske. Jag gillar Norrköping ändå, även om jag tröttnat något fruktansvärt på alla uteställen. Något som är bra med skolfotojobbet är att jag kan bo vart som helst. Jag kommer ändå flänga runt som en tok till en massa olika städer, så det spelar inte så stor roll. Men det är mest jobb i Norrköping förstås.

Det känns som att jag har bestämt mig för att det blir en säsong till med Östsvenska Foto. Bra jobb, bra pengar. Roliga barn, roliga kollegor. Jag måste ringa Thomas! Det ska bli en massa förändringar för företaget under året, som jag kom på att jag inte får berätta om här, inte offeciellt ännu. Som att någon bryr sig. Men det blir nog bra!
I så fall ska jag ta och köpa en egen GPS. Lättare så.
Lärdom från förra året: Ta lite ledigt mellan cirkusskolan och skolfotot, man bränner lätt ut sig annars.

Under hösten vill jag gå någon kurs, om jag nu lyckas hinna med det. Foto, webdesign, grafisk design eller tyska kanske? Jag orkar inte gå en flerårig utbildning ännu, men en kurs kan vara kul! Prova på lite liksom. Men eftersom jag reser runt som tusan så blir det nog på distans. Får se hur jag löser det där.
Tyska.. jag vill inte tappa tyskan helt, men det känns som den tyngsta kursen att läsa om man ska jobba samtidigt.

Om jag inte trivs utomordentligt i Norrköping så ha jag tänkt mig att spara ihop en massa pengar och ge mig ut och resa igen. Asien!
Hälsa på familjen Linder i Kuala Lumpur!
Thailand!
Någon som känner sig manad att följa med?
Men om jag nu ska skaffa lägenhet så kanske det får vänta ett tag. Dumt att flytta ifrån den direkt liksom.
Det får nog dröja till 2010. Fira julen hemma åtmindstone.

Något mer jag vill göra? Hmm...
Jo! Ta lite mer sådana här bilder på ungar. Här har vi sötisen Tindra:

Vi gjorde egna företag i skolan, och jag gjorde ett företag där jag tog porträtt på barn i deras hemmamiljö.
Det skulle absolut kunna fungera i verkligheten, vore något att satsa på kanske?

Ja, det var nog det mesta jag har funderat över.
Säkert kommer det bli helt annorlunda, men lite planer är alltid bra att ha.

Nu har jag bokat biljetter till det här!

Le Grand Cirque, 14.00 torsdag, Operahuset. Det blir tufft!

Men jag får gå själv, Emelie är ju inte speciellt förtjust i cirkus. Jag ska roa mig kungligt i vilket fall!

Söndag. Vilket innebär Paddy's Market som vanligt.
Jag köpte mig en massa rotfrukter och lagade de i ugnen igen. Måste vara världens godaste mat!
Till det kyckling som jag köpte jättebilligt i Eastgardens. 10 kr för sex små färdigkryddade kycklingklubbor!
Bra tycker jag.

Jag har jlagat mat i ugnen väldigt mycket här faktiskt, vilket jag aldrig gjorde hemma. Men gott blir det!
Problemet är bara att ena spisplattan slutar att fungera när ugnen är på. Jag förstår inte alls varför, väldigt lustigt och väldigt besvärligt när man vill laga flera saker på en gång.

Annars har vi mest hängt på stranden idag. Det har var riktigt varmt och klarblå himmel hela dagen, föutom när vi ville sola såklart, för då gick solen plötsligt i moln. Det blir alltid molningt när vi vill sola!

Nu ska vi sätta på någon trevlig film. Det har blivit väldigt mycket filmtittande här!
Men vad gör man när Bobby lånar ut filmer hela tiden? Säger att vi måste titta på dem just den kvällen, för sedan ska de lämnas tillbaka. Men vad gör det? Jag börjar uppskatta filmer mer och mer. Jag gillar film!

Ja, nu var det film som sagt. Mors.

Sydney Festival igår.
Vi gav oss ner på stan för att kolla på en massa dåliga artister och förhoppningsvis duktiga dansare.
Gratis liksom.
På Pitt street händer det alltid saker. Vi gick förbi en kille som målade en stor tavla på marken:

Ett gäng ungar sprang fram till tavlan.
"Oh my God, look at Jesus!" skrek ett av barnen. Imponerade minsann.


Helt sjukt mycket folk i Hyde Park. Det lärdes ut "The Sydney", Syneydansen.


Sen började en dålig symfoniorkester spela, då drog vi ner till hamnen i stället.

Vi åt glass fast det inte alls var glassväder. Kallt och blåsigt. Men glass är gott!
Min nya favorit "American chocolate", med snickersbitar i!

Det är jämt en massa folk som spelar instrument nere vid hamnen.
Här en aborgin som spelar diggeridoo till technomusik!

Emelies Teliakompis Markus (till höger), Sebbe och Edvard kom på med färjan!
De reser med runt som backpackers i Australien, kom till Sydney i torsdags, men åker hem redan idag. Synd.
Jag kände verkligen igen Edvard (i mitten) någonstans ifrån, och jag är väldigt stolt över mig själv att jag lyckades koppla ihop honom men Lovisa Ritzer, som var det första personen jag gissade på! Inte tusan vet jag hur jag fick ihop honom med Lovisa, men i alla fall umgås han mycket med henne.

Haha, de kollar på nåt kort på kameran. Markus gillar visst inte vad han ser...

Killarna ville shoppa, men allt var stängt. Tur det, annars hade vi nog fått hänga väldigt länge inne på Ralph Lauren...
Riktiga Lindösnobbar är de allt, i alla fall Edvard när det kommer till shopping.

Applestore var öppet ändå! Markus blev glad!


Emelie med ser det ut som.


De hade häftiga trapphus där!

Markus köpte en Ipod touch. Personalen tog betalt på plats tydligen.
Han sa att han kommer ångra köpet hela resan, så mycket som han har snålat med billig mat, och så tjoff! 2000 borta.

Det blev dags för mat. Vi tog med de till Oxford street, där finns det bra restauranger.
Men, det är den berömda böggatan, vilket Markus och Edvard inte tyckte var speciellt bra...
De blev helt skräckslagna! Det var som att de såg i syne, såg bögar överallt!
Jag har aldrig sett några så överdrivet rädda, jo, förresten, Frida när det kommer en spindel i närheten...
De skulle knappast reagerat om de inte visste om att det var böggatan.

Sebbe var lite mer avslappnad. Han tyckte mest det var kul med alla knäppa resturangnamn och affärer. "Thai-me-up" (thairestaurang) och "Lick-her shop" (sprit) tex.
"Det är ju inte överdrivet kåta bara för att de är bögar!" försökte han övertyga Edvard, men han ville bara så långt bort från gatan det bara gick.
Jag höll på att garva ihjäl mig. Tramskillar!


Vi åt supergod mat på japansk restaurang.
Sebbe kunde japanska av någon anledning och översatte menyn åt oss.

Grabbarna tog färjan hem och vi försökte se lite av festivalen.
Jag ville titta på dansarna, men det var för mycket folk och avspärrat överallt. Typiskt.
Annars var det mest techno-DJs och folk som hoppade. Nja, inte så bra.

Titt så glada vi är ändå!

Vi tog bussen hem och sedan var jag så trött så det blev ingen utgång.
Väldigt rolig dag i alla fall med homofobiska svenskar. Synd att de inte stannade längre!

Det blev lite utgång igår, med Ric och "Red eyes". Flera veckor sedan sist! Det var på tiden!

Det är tur att man är tjej. Det är jobbigare att vara kille som bjuder hela tiden.
Inträden, drinkar, taxi... Fast man säger att de inte alls behöver bjuda så gör de det ändå. Det är så det ska vara liksom, tycker de.
Skönt för oss, men jag känner mig lite som ett svin ett då. Som att man utnyttjar de, och det vill jag ju inte!

Vi hamnade på någon skitdålig klubb med jättehög trancemusik. Dansade där ett tag, men sedan blev det en lång promenad för att leta reda på något bättre.
Ric och Ed hade suttit ett tag på en vanlig bar innan, så de hade "casual clothes" på sig, vardagskläder - enkel skojorta, shorts och sneakers. Tydligen har de någon sorts dress code på alla klubbar, man måste var mer uppklädd med färgad skjorta och ordentliga skor. Så de sa att vi inte skulle komma in någonstans, lustigt.
Alla affärsmän har tvång på långärmad skjorta, slips och kavaj. Synd om dem. Inte direkt anpassat till klimatet...

Fredagar är ingen bra festdag tydligen, inte så många klubbar öppna då. Lördagar är det som gäller, så det kanske blir lite bättre utgång i kväll i stället. Hoppas på det!

Annars är det festligheter hela dagen.
Sydney Festival börjar idag. En massa band och DJs som spelar på gatorna och i olika parker, dansare, lite marknad och sådant kanske, jag vet inte så noga. Det återstår att se!
Snart drar vi ner på stan och dansar loss hela dagen! Om nu Emelie är bättre i sin fot.

En sjuhelvetes massa CV-utdelande blev det igår. Eller jag gick runt till vädigt många butiker i alla fall.
Men de flesta hade just anställt personal. Jag förstår ingenting.
Innan jul så hade alla precis anställt, då sa de att det går nog lättare efter nyår, men nu verkar de redan hunnit anställa igen. Skit för mig.
Det kändes som att jag inte fick lämna CVn någonstans, men sedan när jag kom hem såg jag att jag hade blivit av med 14 stycken. Faktiskt riktigt bra ändå.

Det blev ett par skor med. Typ 50 kr, inte dåligt det!

Frågan är bara hur mycket jag kommer att använda dem. Jag blir ju så jäklans lång med klackskor!

Yehoo! En intervju!
På Kmart på tisdag. Det är som ett stort varuhus, typ som Coop men utan mat.
Skickade nyss in en ansökan via deras hemsida. Sekunden efter jag klickade på "submit application" så fick jag ett mail:

We've had a chance to go through your application and we were suitably impressed. Well done. The next stage of recruitment is an invitation to meet personally with the Human Resource Manager.

Hmm.. om de lyckats läsa igenom hela min ansökan på ett par sekunder så är jag "suitably impressed"!
Skitsamma, jag fick en intervju i alla fall!

Nu bär det av till Bondi för att dela ut mer CVn.

Bobby kände sig ensam igårkväll, för hans fru och sonen hade åkt iväg på semester. Varför han inte följt med vet jag inte, men han hade varit själv i ett par dagar nu.
Så Bobby kom in till oss och frågade om vi ville se film med honom, hehe.
Vi fick komma upp till deras lägenhet som var riktigt fin och riktigt stor, sedan blev det Bourne 3 på stor LCD-TV med surroundljud. Bobby bjöd på jordgubbar, kakor, godis, chips och vin. Riktigt trevligt faktiskt.

Emelie kände sig trötter och skulle upp tidigt och jobba, så jag blev kvar där själv ett tag.
Bobby som är gammal massör gav mig superskön massage med lustiga burrande apparater. Men jag som alltid brukar ha ont någonstans hade inte ont i en enda liten kroppsdel, så det kändes lite onödigt. Skönt var det i alla fall.

Nu däremot känner jag mig mör i hela kroppen.
Jag har gått runt på stan och i Eastgardens hela dagen och försökt dela ut CV.
Men idag var det fasen inte lätt. Nästan alla affärer var "fully staffed" men en del sa att de kunde ta mitt CV ändå, ifall det dyker upp jobb senare. Jag är inte här senare. Så det känns som att jag har lämnat ut en del CVn i onödan.
Klädaffärer känns hopplöst, jag ska nog satsa på barer, hotell eller restauranger i stället.
Det får bli mer CV-utdelning i morgon.

Besöksantalet på bloggen har plötsligt gått upp en del.
Nu har jag runt 30 unika besökare varje dag i stället för runt 20 som det var för ett par veckor sedan.
Så, nu undrar jag:
Vilka är ni som är nya här?
Eller, vilka är ni som läser bloggen över huvud taget?

Jag tänkte mig att jag måste ha något mål med bloggen under året.
300 unika besökare/dag.
Tio gångers ökning, kan det funka?

Jag ska fasen lyckas med det här!
Det kommer gå åt helvete.

Jag kom bara att tänka på en sak.
Tre ord.
Inte de där stora tre orden "jag älskar dig", utan något helt annat.

Tough, though och thought. Väldigt lika i stavning, alla med ough, men ändå så väldigt olika uttal.
Taff, thooo och thaaat. T, hårt th och läspande th.

Hmm, jag kom bara att tänka på det av någon anledning.
Jag har för mycket fritid.

Jag försökte lära Ric lite svenska. Han läste "choklad" och undrade hur det uttalades.
Jag kom fram till att vi har en jäkla massa sätt att stava sch-ljud på!

Ch - choklad
Sch - Mustasch
Sk - Skönt
Sj - Själv
Stj - Stjärna
Skj - Skjorta
J - Juste
G - Generad
K - Känna
Ge - Bagage

Det finns säkert fler. Ett under att man lärt sig stava!

Igår sprang jag runt på stan och delade ut en massa CV. Lämnade till olika barer, restauranger och hotell.

Jag får lite ångest av det där fotojobbet. Jag vill inte alls ha det.
Jag vet inte vad det är, jag blir bara så himla nervös och vet inte vad jag ska göra.

Jag kommer ihåg när jag jobbade ett tag som vimmelfotograf på Nightlife.se, jag trivdes inte alls. Inte heller på Folkbladet när jag skulle göra "Dagens fråga" eller intervjua lite människor som besökte olika event.
Jag vill ha det mer styrt. Jag vill veta vilka jag ska fota eller intervjua. De ska vara berädda på att jag ska komma dit och veta vilket företag jag kommer ifrån. Jag blir mer en auktoritet då, eller hur man ska förklara det.

Östsvenska foto passar mig bra tror jag. Då följer jag liksom ett schema och vet precis vad jag ska göra under dagen. Såklart kan det dyka upp problem och besvärliga människor, men det är ändå en helt annan säkerhet. Jag vet vilken ordning jag ska göra saker i, vad jag ska säga och precis hur bilderna ska se ut. Det är ändå väldigt varierat, eftersom det är nya människor jag ska fota hela tiden och barn i väldigt olika åldrar.

Ja, om jag nu ska jobba med foto över huvud taget.
Jag vill inte göra det i Australien i alla fall. Nu vill jag prova på något nytt!
Jag vill jobba tillsammans med människor. Att vara fotograf är ensamt, även om man möter nytt folk hela tiden, men jag vill jobba mer i ett team.

Så, idag ska jag först åka in till stan för att skriva ut fler CVn, sedan bär det av till Eastgardens, ett shoppingcentrum ganska nära Maroubra där jag inte har varit ännu.
Jag vill testa att jobba i en klädaffär, det verkar roligt! Hoppas på det bästa.

The Curious Case of Benjamn Button.
Fantastisk.
Jag vet inte vad mer det finns att säga.

En historia om en man som åldras yngre.
Han föds som en bäbis, men med utseendet av en gubbe, med skrynklig hud och svaga leder.
Benjamin Button.
Mamman dör i födseln och pappan skräms av sitt missbildade barn, lämnar honom på trappan hos en svart familj där han sedan växer upp. Man får därefter följa Benjamin och hans mycket märkliga uppväxt på ålderdomshemmet där hans fostermamma bor och arbetar. Hur han som väldigt gammal 5-åring blir förälskad i den jämnåriga söta flickan, med rött hår och klarblå ögon, Daisy, som ofta besöker sin mormor på ålderdomshemmet.
Trots allt han upplever och alla nya kvinnor han möter glömmer han aldrig den här flickan. Han blir hela tiden yngre, starkare, får mer hår och växer upp till en riktig stilig jäkel. Daisy och alla andra runt ikring blir äldre, människor i hans närhet dör och växer ifrån honom.
Tillslut möts han och Daisy på mitten, i samma ålder. Fantastiska saker börjar hända.
En kärlekshistoria. Men så mycket mer än så. Fylld med humor och mycket snyft.
Väl värd sina tre timmar.



Det som jag blev mest imponerad av var att de lyckades få Brad Pitt och Cate Blanchett att se ut som 80 år ända ner till 20, lika realistiskt i alla åldrar. Det måste vara märkligt för dem att veta hur de kommer att se ut när de blir gamla, för jag lovar att de kommer att se ut just så.
Underbara skådespelare, underbar historia.
Se den för tusan!

Igår var den en riktigt bra dag.
God mat, himla trevligt sällskap och genialisk jäkla bra film!

Jag stod för matlagningen, Ric undersökte lägenheten och latade sig i sängen.
Titta så jag står. Helt bredbent som jag vet inte vad!
Jag bjöd på godsaker från IKEA. Ric mumsade så glatt. Han tyckte allting var väldigt gott!
Funderade på att åka till IKEA för att köpa på sig ett paket ballerina. Heja Sverige!

Sen begav vi oss ner till stranden för att grilla. Väldigt smidiga grillar de hade!
Elektriska, det var bara att trycka på en knapp så värmdes de upp. Såg ut som stora diskbänkar, med flata ytor av rostfritt stål. Inget jobbigt galler och fixande med kol och tändstickor här inte!

Ric är en skrattkille.

Jag och grillspett.
Snyggt att mitt linne är elakt och åker ner hela tiden! Visar BHn och så.
Eftersom jag berättat för honom tidigare att jag höll på med cirkus, så var jag tvungen att visa lite volter på gräsmattan.
Han tyckte att jag var helt galen, "That was amazing!" sa han hela tiden.

Massa mat. Det fick bli potatissallad till. Gott!
Ric tyckte att jag lagade väldigt god mat. Det är nog första gången någon har sagt det till mig.
Visserligen lagar jag inte mat till folk särskilt ofta, men sådant blir jag glad av att höra.
Emelie envisas att laga sin egen mat. Tycker inte om min.
Men jag tror nog att hon bara har smakat en rätt jag gjort, innehållandes Sweet Chili-sås, och det gillar hon inte! Synd.

Den där stranden ni vet.

De varnade för maneter igen, men vi såg inga.
I förrgår hade det tydligen varit en haj på besök här. Tur att vi inte var där då! En sådan där hammarhaj, de brukar visserligen inte attackera människor, men det har hänt... Jag vet inte riktigt hur nära stranden den var, men folk hade i alla fall sprungit upp ur vattnet. Fy!
Ric berättade att det aldrig fanns hajar nära stränderna för ett par år sedan, men nu har det blivit varmare i vattnet, så de trivs bättre här nu. Dumma växthuseffekt!

Rics bil hade varit på service dagen innan, men de jävlarna hade visst inte skruvat på ena hjulet ordentligt!
Så han fick veva upp bilen med domkraft och skruva åt det igen. Det satt verkligen helt löst!
Bara ren tur att det inte ramlat av! Ojojoj.
Vad lat han är förresten. Ville åka bil ner till stranden. Tar väl 5 min att gå.
Solen lyser lustigt i hans huvud. Han ser lite flint ut, inte så snyggt.

Sen åkte vi till en kameraaffär jag spanat in på internet. Billigast liksom.
Mitt sådant här objektiv jag hade har ju gått sönder.
Jag har försökt att laga det, men det sket sig kan man säga.
Så jag kände att det var dags att köpa ett nytt. Hurra!
Favoritobjektivet!
Nu är min budget lite förstörd den här veckan, men skitsamma.


Det blev dags för bio.
Underbra film! Nog en av de bästa jag sett. Någonsin. Mer om den sedan.
Ric bjöd på glass och popcorn, men det fick vara rättvist för jag bjöd på maten...
Alla äter sådan här glass till filmen. Choco top. Lustigt med glass på bio, men gott!

När jag kom hem igen vid halv 10 var det första gången jag träffade Emelie på hela dagen.
Så länge har vi inte varit ifrån varandra sen vi kom hit.
Kändes lite lustigt. Men det kanske är bra. Göra lite olika saker på dagarna så man har något kul att berätta om. Inte sitta ihop hela tiden och uppleva precis samma saker.
Nu vill jag med jobba! Men jag måste erkänna att det är rätt skönt och slappt att bara ta det lugnt.

Något stack mig när jag sov.

Kolla höger långfingers knoge jämfört med vänster. Lite... bulligare.
Jävlar vad det ska klia!

Snart kommer Ric hit och då blir det grillning nere vid stranden och sedan billig tisdagsbio!

The Curious Case of Benjamin Button

Roligt!


Jag skulle sett den förra veckan, men då var jag klantig och missade bussen.
Nu får jag lite sällskap, så det blir prima!

Nä, nu ska jag ta och plocka i ordning lite här så att jag slipper skämmas över lägenheten.
Tur att vi städade ordentligt i helgen...

Igår.
Jag skulle ju gå till en massa restauranger var det meningen.
Men det kändes så dumt.
Bara gå in och ta kort på gästerna där. Vem vill ha kort när man äter liksom?
Jag kom nog ner till stan lite för tidigt. Det fanns inga bra ställen öppna som jag kände skulle fungera, så... jag sket i det.
Jag får skärpa mig lite. Inte vara så fånig. Jag har ju inget att förlora liksom.

Jag gick runt på stan ett slag i stället. Passade på att prova lite skor, för Emelie tycker inte alls om när jag vill gå runt i skoaffärer. Men jag vill ha ett par snygga klackskor som jag kan gå i, är snälla mot mina fötter och inte åker av hela tiden.
Verkar omöjligt.

Sen blev jag hungrig. Eftersom klockan började närma sig 6 när stan stänger, så hade de "happy hour" lite överallt.
Jag lyckades hitta jättegod thaimat för 3 dollar (16 kr)!

Jag gick till Hyde Park för att äta. Jag hade inte så stor lust att sitta i en underjordisk galleria med en massa stressade försäljare som försökte få de sista små mumsbitarna sålda.
Jag blev proppmätt. Trevligt trevligt.

Efter ett tag kom det fram en kille till mig.
Han var tvungen att prata med mig för att jag hade så cool stil. Att jag hade roliga kläder.
Han tyckte inte att jag såg ut som en backpacker och frågade om jag bodde här.
Sa att jag kom från Sverige.
Han var visst med svensk! Men, det hade jag redan listat ut på den fula engelskan...
Sen kunde han inte sluta prata. Satt brevid mig i en evighet.
Han hade kommit från Byron Bay igår, en liten surfhåla där han varit i fem veckor, så nu ville han bara ut och träffa nytt folk.
Jag blev offret. Men han var faktiskt väldigt trevlig. 35 år, kock, älskar landet, älskar att resa...

Han tjatade på mig i en evighet att vi skulle gå någonstans och dricka någonting. Sa att jag inte hade lust.
Men, tillslut gav jag med mig. Varför inte liksom?

Här hamnade vi. Ivy. Trevligt ställe. Jag kände inte för någon alkohol så det blev en läsk till mig.
Sen slutade Emelie jobba, så vi mötte henne nere på gatan. Det hade gått bra! I alla fall en gubbe hade skänkt pengar, ganska myckets som ges varje månad. Hurra!

Jon, som han heter ville ta med oss till något mer ställe och bjuda på drinkar.

Å titta där, där har vi honom.

Emelie börjar jobba idag. Hon ska försöka få folk att skänka pengar till Rädda Barnen.
Jag hoppas att det kommer att gå superbra, även om hon inte tror det själv!
Men svårt jobb... det är ju himla svårt att haffa folk sådär på stan, dessutom ska det göras på engelska.
Massa massa lycka till i alla fall!

Emelie väckte mig i morse när hon stökade runt här inne. Kl 7 vaknade jag, sedan kunde jag inte somna om igen.
Men kanske lika bra att gå upp tidigt för en gångs skull. Jag sover bort halva dagarna fast jag inte vill det annars.
Jag förstår inte vad det är för fel på mig! Jag är bara trött och går och jäspar hela tiden, fast jag sover ordentligt och äter bra och bla bla...

Nu när jag kom upp tidigt så var det en massa folk innen på msn för en gångs skull. Kul!
Jag saknar alla där hemma en massa! Det vore kul om folk kunde komma och hälsa på, men det är ju lite omständigt kanske...
23e kommer Klara, Karin och Sara hit i alla fall! Yehoo! Jag hoppas att de har tid att träffa oss ordenligt. Inte resa från Sydney på direkten, då blir jag ledsen i ögat.

Msn var inte bara roligt. Damon skrev till mig och sa att jag inte kan jobba på pizzerian. Väldigt kul när han har fått mig att tro det innan. Han liksom presenterade ju mig för alla som jobbar där och sa "This is our new pizzamaker!"
Varför han har ändrat sig nu vet jag inte riktigt.. Han har väl inte tid.

Jag får satsa på det där fotojobbet i stället. Chefen tyckte att jag skulle besöka en massa restauranger idag och se om jag kan ta kort på gästerna där. Varför nu de skulle vilja bli fotade.. Jaja, jag kan väl ge det ett försök i alla fall.

Jag tänkte visa er julkortet som jag skickade till en hel massa släktingar och andra härliga människor.
Alla borde kommit fram nu, så jag inte snor den fina överaskningen för någon.
Bara för att jag faktiskt blev väldigt nöjd med det.
Jag ville hitta på något eget liksom, inte köpa ett tråkigt kort i vilken souveniraffär som helst.

Tjoho!

Detta mycket vackra julkort fick jag av lillsyrran.
Hon kan ju inte ha tyckt att jag var speciellt snygg på bilden...

När jag ändå håller på med lite jultema så kan jag visa er julklapparna som familjen fick från mig:

Bomuranger till Erik och Malin, slips till pappa, armband och penna till mamma. Och så en fågel till Anna.
Bara för att Anna är bäst i hela världen och gillar fina fåglar.



Röda till Erik.

Och blåa till Malin.

Jag är inte speciellt van vid matlagning sen tidigare.
Jag har varit väldigt dålig på att laga ordentlig mat hemma liksom.

Så, för några dagar sedan var det första gången jag lagade en kycklingrätt helt själv.
Lite konstigt kanske att jag inte heller lagat kyckling sen vi kom hit, när vi varit här i över en månad. Men det blir så mycket kyckling när vi äter thaimat och sådant ute.

Men titta här! Jag grejja't!
Och det blev supergott!

Kyckling med ris, tomat, zucchini, mango, Singapore Sataysås, soya och creme fraiche. O lite kryddor.
Eller en massa kryddor. Jag älskar kryddstark mat!
Eller, det behöver inte vara starkt, bara det smakar mycket. Mat som knappt smakar något är inget gott!

Det går bättre och bättre med maten. Idag blev det mer kyckling. Kyklingfärs.

Varma mackor i ugnen.
En med tonfiskröra och två med kycklingfärs, svamp, tomat, lök, vitlök, creme fraiche, sataysås och soya.
Smaskens!

IKEA igår.
En massa godsaker blev det!

Tuffaste väskan i stan!
Nu har jag två äckelgröna väskor, men den här slår faktiskt Paddy's market-väskan.
Glögg! Lycka!
Eftersom glöggsäsongen är så gott som över, så var den dessutom väldigt nedsäkt i pris.
Från 4.99 till 1.99. Då blev Moa glader!

Lite mer smaskens.
Ahlgrens bilar, Annas Pepparkakor och Viktoria kardemummaskorpor. Dessutom IKEAS egna hasselnötschoklad som gömmer sig någonstans på bilden. Gott!

Det fanns inte speciellt mycket Marabouchokad, bara 250 grams Daim. Så mycket ville jag inte ha, det var dyrt.
Jag får ta och testa IKEAS 1 dollars-choklad, det kanske slår Marabous, vem vet?

Något av det godaste jag vet.
Mango med vaniljyoghurt och krispig müsli.
Mmmm!
Nu har jag köpt jordgubbar med - ännu, ännu godare!
Det får bli till frukost imorgon.

Nu när det är nytt år är det kanske på sin plats med nyårslöften.
Men, jag skiter nog i det.
Jag vet inte varför, men jag har aldrig riktigt gillat nyårslöften, förutom det utmärkta löftet att starta en blogg!
Jag tänkte berätta lite om mina planer för det nya året istället.

Först och främst har vi ju en massa tid kvar här i Australien.

Vi flyttar ut härifrån 26 februari, då planerar vi att köpa ett tågpass som gäller i tre månader. Med det kan man åka hur mycket man vill, i vilken riktning som helst, från Melbourne till Brisbane och inom New South Wales.


Först tar vi oss från Sydney till Melbourne, vilket tar runt 11 timmar (då kanske ni förstår avstånden lite, hur sjukt långt det är mellan allting).
Vi hade tänkt stanna där till 9 mars, campa med Jason och fira hans födelsedag. Han ska visa oss staden ordentligt, så jag hoppas få se en massa saker som man inte får chansen att se som ”vanlig turist”.  Det ska tydligen vara riktigt bra shopping i Melbourne dessutom, så lite handlande hinner vi nog också med.

Sedan blir det tåg tillbaka till Sydney med lite stopp på vägen i söta små städer och byar som verkar roliga. Wagga Wagga t.ex., som har en stor flod som verkar häftig. Bara namnet är ju roligt, så det måste va en bra stad! Då får vi se en smula av inlandet också, jag hoppas på mycket känguruer!
Vi skippar huvudstaden Canberra, det verkar inte vara så mycket att ha. Den staden känns så seriös på något sätt, med tråkiga industrier och kultur. Inte så mycket spännande att se.


Från Sydney färdas vi vidare upp längs östkusten, besöker Port Macquarie, Coffs Harbour, Byron Bay, Gold Coast, Surfers Paradise… Jag planerar att lära mig surfa och prova på att snorkla och dyka i Stora Barriärrevet.  Det blir nog två – tre veckor sammanlagt. Roligt!

Därefter upp till Brisbane där vi stannar ett par dagar. Vi ska hoppa fallskärm!
Vi måste göra det, det verkar hur kul som helst! Men läskigt…
Därifrån tar vi Grayhound-buss till Fraser Coast, Hervey Bay och Fraser Island, där det blir 4x4 safari - man hyr bil och upptäcker ön tillsammans med andra backpackers.

Buss tillbaka till Brisbane. Sedan flyg upp till Airlie Beach och segling i Whitsundays. Emelie verkade plötsligt få någon sorts dröm om att segla, så det ska vi fasen göra! Riktigt häftiga kuster finns det där.

I förrgår bokade vi flygresa till New Zealand. Coolt ställe! Dit flyger vi från Brisbane 28 april.
Vi stannar där i två veckor, sedan blir det flyg tillbaka till Sydney 12 maj. Shoppa souvenirer och säga hejdå till den härliga staden. Till sist tar vi flyget hem 20 maj.

Hejdå Australien!

Ojojoj, det här blev långt.
Ni får veta resten av årets planer någon annan dag i stället…

Igår var familjen Simpson på IKEA och kollade på ”Swedish furniture”, häftiga gröna bord och saccosäckar som slukade Homer. De försökte uttala rätter på den svenska menyn. Roligt!

Så idag hade vi tänkt ta oss en tripp till IKEA.
Bara för att vi saknar Sverige så mycket. Eller något.
Jag är mest intresserad av Marabou Schweizernöt-chokad. Annas Pepparkakor. Glögg.
Om sådant juligt fortfarande finns kvar.
Lite fina billiga ljus vore också trevligt. Och batteri till brandvarnaren som visst har fått för sig att ta slut.

Sedan blir det utebio i Sydney Olympic Park.
Narnia, del två, vad den nu heter. Prins Kaspian... någonting.
Sommarkänslor!

Startskottet av det nya året på film!
Sydney exploderar!
Helt klart de bästa fyrverkerierna jag har sett i mitt liv.



Om ni vill se det hela med lite bättre kvalitet, filmat av TV-kanalen ten, så kanske den här filmen passar er bättre...

Sorry för dålig uppdatering. Internet har varit elakt på sista tiden, det vill inte alls fungera ordentligt varken här eller på McDonalds. Överbelastat nät tydligen.

Nu har det hunnit bli 2009.
En hel massa saker har hänt under det senaste året.
2008 var ett riktigt bra år måste jag säga!

-    Jag skaffade blogg, vilket var ett av förra årets nyårslöften. Som ni kanske har märkt så är det igång fortfarande, och jag tycker faktiskt att jag lyckats komma in i det här med bloggande riktigt bra! Jag ser att den har förändrats en himla massa sen jag startade den. Till det bättre lyckligtvis.

-    Jag tog körkort och skaffade egen bil. Många fototurer upp till Falun har det blivit och många reparationer för lille pappsen. Himla skönt att kunna köra runt själv och kunna ta sig in till stan och träffa vännerna vilken tid som helst.

-    Började jobba på Folkbladet, vilket har inneburit en massa roliga reportage och gratis konserter, dessutom en hel del extrapengar…


-    Studentveckan och slut på gymnasiet. En sjukt rolig sista tid med SPMP3b! Bästa klassen någonsin! Jag saknar faktiskt skolan lite, inte läxorna det minsta, men allt roligt folk som fanns runt i kring hela tiden. En hel del roliga lektioner hade vi med – foto, projektarbete med Lettlandresan, eget företag, slappa lektioner med Marie… Jag saknar Marie!


-    Sommarlov, som inte blev så mycket till sommarlov, utan mest jobb med cirkusskola (money, money!). Så speciellt mycket bad blev det inte heller. Jag tror jag badade max tre gånger på hela sommaren (men det har jag minsann tagit igen nu!) En turnévecka med cirkusen till Gränna hanns med i alla fall. En himla lyckat vecka!

-    Började jobba på Östsvenska Foto och fick därmed känna på ett heltidsjobb direkt efter studenten. Jag ångrar verkligen inte att jag tackade ja till jobbet som skolfotograf, trots en hel del slitsamma stunder. Jag har utvecklats en väldig massa under den här tiden och klarat mig själv under långa perioder med ensamma bilresor till okända städer. Jag klarade av jobbet mycket bättre än vad jag trodde att jag skulle göra och mycket bättre än cheferna förväntat sig. 
Det lutar mer och mer åt en fortsättning i år med. Det blev en hel del ihoptjänade pengar, vilket gjorde att jag äntligen kunde komma iväg på…

-    Australienresan! Nu har vi varit i Sydney i 1 och en halv månad och jag har absolut tagit igen det förlorade sommarlovet. Riktigt kul har vi haft hittills och ännu roligare ska det bli! Det här resan kommer jag minnas hela livet. Jag är himla glad att det blev av.

Det var mitt år det. Är ni nyfikna på lite mer detaljer kan ni ju alltid läsa hela bloggen igen...

Sminkad och klar, nu bär det av ner till hamnen!
Det blev inte Bondi med svenskarna, för vi var osäkra på om det gick att ta sig hem därifrån.
Det får bli fest med de någon annan gång i stället, ikväll kanske!
 
Klockan 6 kom vi ner till hamnen, där det var en hel massa folk. Vi hade mest tänkt kolla in stället först och hitta bra platser till kvällen, men strax efter vi kom igenom avspärrningarna så släppte de inte in mer folk.
Väldigt bra att vi kom dit tidigt alltså, men nu blev det en väldigt väntan i stället.
De ropade ut i högtalarna att man kunde få ett pass som gällde i en timme om man ville lämna området, men ingenstans hittade vi några pass. Så vi var fast. Vi ville inte lämna området och riskera att inte komma in igen.
Vänta vänta vänta.

Jag skulle raka benen lite snabbt innan vi åkte.
Jag rakade lite för snabbt, gjorde 10 små skärsår efter varandra på benet. Lyckat!
Det blev en massa torkande med papper och väldigt snygga ben. Jag kunde roa mig med att pilla sårskorpor när vi väntade i alla fall.

Klänningen.
Vi fördrev tiden med att kolla på "Simpsons the Movie" på min mobil, skriva mail till familjen, skriva små historer och rita gubbar på block, spela TP på Emelie mobil, äta cashewnötter och kolla på folk.

Kl 9 blev det dags för familjefyrverkerierna!
Men, det var faktiskt inte så mycket att ha. Kanske om vi hade varit i Darling Harbour, som vi hade tänkt från början, för det var därifrån de verkade skjutas. Till och med Norrköpingsfyrverkerierna slog dessa!

Nu blev det mer väntan på de stora fyrverkerierna vid tolvslaget. Vi hittade oss lite mat och kände att det var dags att gå på toa. Lättare sagt än gjort.
Jag har nog aldrig sett en sådan lång kö i hela mitt liv!

Längst där borta var toaletterna. Vi köade i nästan två timmar!
Jag förstår inte alls hur de tänkte här. Max 10 toaletter till flera tusen människor! De har ju ordnat nyårsfirande flera år här, då måste de ju var med om att det blir flera hundra meter lång kö förut. Idioter.
Dessutom var det typ bajamajor utan lyse, så det tog världens tid för att hitta allt där inne.

Efter toabesöket var det bara 10 minuter kvar till fyrverkerierna. Vi fick rusa bort för att hitta oss en bra plats!
Det gick sådär. En massa långa människor framför. Bron såg man hyfsat i alla fall!

En massa folk längs hamnen. Men jag trodde faktiskt att det skulle vara ännu mer, att det skulle vara omöjligt att se någonting. Nog tur att de spärrade av området så tidigt. De som bodde på hotellet där hade bra utsikt!

På det där piratskeppet skulle man varit!

Bombarderingar från bron!

Bombarderingar från hustak!

Jag trodde faktisktiskt att det skulle skjutas fyrverkerier lite överallt, som hemma, men det var bara från bron och två ställen till som vi kunde se. Det kanske var förbjudet att bomba andra ställen...



GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA!
Det var allt från vårt nyår som faktiskt blev himla lyckat trots en massa väntan.
Lite fest på det hade varit trevligt, men alla ställen var man visst tvungen att förboka.
Det får bli ikväll i stället!

Lite filmer fårn fyrverkerierna kommer upp här sedan!